Hans Lippens lämnar polisen efter 45 år

Hans Lippens var sju år och visste inte att han skulle bli polis när han snattade den där modelleran på varuhuset EPA. Polisen kopplades in, barnavårdsnämnden likaså.

– Mamma blev helt galen. Pappa blev ännu argare. Jädrar vad skäll jag fick, berättar han medan han står i gräset utanför polishuset på Ernst Fontells plats.

Det är torsdag och han gör sin näst sista dag som polis innan pensionen.

Som tolvåring visste Hans Lippens vad han ville bli. Kvarterspolisen i barndomens Biskopsgården var på honom och kompisarna, men han inspirerade slutligen till yrkesvalet.

– Jag var busig i skolan, pratade mycket och hade svårt att sitta still. Men polisen ordnade deckarklubbar och där föll pusselbitarna på plats.

Men när han skulle söka till polishögskolan kom ett över tio år gammalt brott tillbaka för att hemsöka honom. På frågan om han gjort något brottsligt svarade 19-åriga Hans Lippens att nej, det har han ju inte.

– Då sa de "men, vi har en rapport här från barnavårdsnämnden att du har tagit modellera". Det vara bara... dunk såhär, va, säger han och slår handen för pannan.

– Men vi skrattade gott åt det.

EM, VM och kravallerna

I över 20 år arbetade Hans Lippens vid piketpolisen, nuvarande insatsstyrkan, där han sedan blev chef.

Det var vid piketen som han upplevde sin karriärs största, polisiära händelser i Göteborg: fotbolls-EM 1992, friidrotts-VM 1995 och kravallerna under EU-toppmötet 2001.

Friidrotts-VM blev bokstavligen ett glassigt jobb när vädret och lugnet bjöd polisen på glasspauser.

EU-mötet blev raka motsatsen. Dagarna präglades av upplopp och våldsamma sammanstötningar mellan demonstranter och polisen. Sten kastades mot polisen. Poliser avfyrade tjänstevapen och tre personer skottskadades.

Mitt i allt var insatschef Hans Lippens tvungen att ge sina order via en löpare, eftersom radiokontakten låg nere.

– Jag hade plötsligt ledning över 800-1000 poliser och inget radiosamband som fungerade. Det satt en person i Partille och störde ut hela sambandsnätet för oss med en störningssändare. När det var som värst på Vasaplatsen fick man inte kontakt med varandra. Det var väldigt jobbigt och påfrestande.

Läs också: Dagarna som skakade Göteborg

Läs också: Se bilderna från Göteborgskravallerna

"Vi var dåligt utbildade"

Hans Lippens var inte tystlåten med kritiken mot den egna arbetsgivaren.

– Vi var dåligt utbildade, vi hade inte rätt metoder, taktik eller utrustning. Det var jag öppen med.

Med framför allt kravallerna och polismorden i Malexander i åtanke fick bland andra Hans Lippens uppdraget att utveckla och förändra svenska polisens taktiska uppbyggnad.

– Det vare ett enormt jobb vi gjorde och fick igenom. Den lever kvar ännu. Det är så roligt när man ser demonstration eller fotbollsmatch och ser bussarna – de har jag varit med och köpt in. Jag är ganska stolt över det.

Tuffare som polis i dag

Under åren som följde blev han chef för gränspolisen, ledningscentralen och slutligen presstalesperson.

Hans Lippens är övertygad om att polisyrket är tuffare i dag än när han började som 19-åring, eftersom man bli ifrågasatt på ett annat sätt i dag.

LÄS MER: Polisens lösning på polisbristen: komplettera med ordningsvakter

– Att jobba som polis är ett fantastiskt yrke. Men jag tror att ju mer poliser man har ute i uniform, desto större effekt har det på tryggheten, ordningen och säkerheten. Polisen är ett varumärke som lever dygnet runt, vi måste ha bemanning dygnet runt, säger Hans Lippens.

Men för hans del stängdes radiostationerna av på fredagen, och journalisterna slutade ringa honom på pressnumret.

– Det blir tyst nu. Det kommer att bli en omställning. Men jag tror att var sak har sin tid. 45 och ett halvt år och jag har inte haft tråkigt en enda dag. Nu ska jag lära mig att vara ledig.

Försöker man mejla Hans Lippens på fredagseftermiddagen får man endast två ord tillbaka i det automatiska svaret:

"Numera pensionär."

TEXT

Michaela Karlén

michaela.karlen@gp.se