Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Han är främling i sitt gamla hemland

Mustafa Nauibis första tid i Afghanistan har präglats av sjukdom och ovisshet. Från Kabul sänder han en hälsning till sina vänner i Öis. – Säg till dem att de ska fira jul och vara glada, skriver han.

GP hade senast direktkontakt med Mustafa den 12 december. Då hade han just fått veta att hans anmälan om verkställighetshinder avslagits med motiveringen att regionen som han kommer från – Maidan Wardak – inte ansågs tillräckligt farlig.

Detta trots att migrationsverket bara fyra dagar tidigare slagit fast att säkerhetsläget i Afghanistan försämrats och att folkgruppen hazarer, som Mustafa tillhör, är extra utsatta för dödligt våld från talibaner och IS-anhängare.
– Jag är jättenervös. Alla som är här är oroliga och det är väldigt rörigt, sa Mustafa från förvaret i Märsta innan GP tappade kontakten med honom.

"Jag mår inte bra"

Senare samma kväll flögs gruppen av afghaner till Kabul, hårt bevakade av vakter på planet. När de landade fick de 360 kronor var i handen och fördes till ett flyktingcenter. Mustafa var utmattad och törstig efter flygresan och drack vattnet, vilket hans mage inte tålde.
– Jag mår inte bra. Jag känner inte igen mig själv. Jag är jättesjuk, dålig i magen och har ont i halsen. Jag har ingen kraft kvar, skriver Mustafa i ett meddelande till GP.

Pengarna han fick tog snabbt slut och samtalen både till och från Sverige är dyra. Därför har inte GP kunnat tala med Mustafa direkt. Dessutom har han tvingats uppsöka läkare för magsjukan – som inte vill ge med sig trots att nästan två veckor har gått.

I dag bor han på en plats där han för tillfället känner sig trygg, berättar Mustafa. Men han har ingen familj eller vänner kvar i Afghanistan och han har aldrig tidigare varit i Kabul. Han känner sig som en främling i sitt gamla hemland och saknar klubbkompisarna i Örgryte brottning.
– Snälla alla mina vänner i Öis som tänker på mig. Jag älskar brottning, utan brottning har livet ingen mening för mig. Jag ber jättemycket för att jag ska vara på mattan igen snart och jag ska träna med er. Jag har inte tränat på jättelänge, nästan 3 månader, skriver Mustafa.

Rakade huvuden i protest

Innan han sattes i förvar i väntan på utvisning tränade han fem dagar i veckan med Öis och pendlade från hemmet i Vänersborg. Klubben har engagerat sig i Mustafas öde och protesterat mot utvisningen på flera sätt, bland annat genom att raka sina huvuden. 
– Hälsa så gott från mig till dom. Säg till dom att de ska fira jul och vara glada, skriver Mustafa Nauibi från sitt tillfälliga hem i Kabul.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.