Du är mest känd som schlagerkungen och entreprenören från Skara, men vad har du för relation till Göteborg?
– Mycket, min dotter bor ju där, så jag är där mycket. Sedan har jag jobbat länge med Blåvitt, min morfar är ju därifrån och spelade i IFK Göteborg och landslaget i fotboll, så jag har mycket relation egentligen. Och så gjorde jag Heja Blåvitt-låten en gång i tiden, på sjuttiotalet.
Vad är det bästa med Göteborg tycker du?
– Det är hela uppbyggnaden av den centrala delen som är väldigt mysig och oslagbar i stort sett. Jag vet ingen stad i Sverige som har en Aveny och liknande. Ja det är grymt, hela den tanken med att koncentrera nöjeslivet i stan på det sättet. Det är den överlägset bästa staden att ha Melodifestivalen i.
Vad är det sämsta med Göteborg då?
– Det är väl trängselskatten, den tycker jag inte om. De måste hitta andra finansieringar. Jag tycker den är åt helvete helt enkelt. Jag blir beklämd när politiker inte vågar diskutera det med väljarna, det tycker jag är dåligt.
– Göran Johansson var en diktator, men han gjorde mycket gott. Det var han som började bygga Göteborg. Tyvärr finns det ingen sådan kvar och det är en miss.
Finns det något du stör dig på med göteborgare?
– Nej, tvärtom - jag älskar urtypen. Kurtan jobbade jag mycket med, Kronér är underbar... Oldsberg, ja det finns så många. Ja, de är riktigt goa göteborgare. Det är en helt annan anda i Göteborg. Kronér är urtypen för göteborgare - de trevliga.
Skulle du kunna tänka dig att bo i Göteborg då?
– Absolut, jag bor ju där mycket när jag är hos min dotter och bor över, men flytta till Göteborg vill jag inte göra, för jag har det bra i Skara. Jag bor för det mesta i Skara, men nu bor jag en del på campingen i Vänersborg också. Jag jobbar och bygger upp campingen. Jag bygger Sveriges fräckaste camping.
Hur ser en vanlig dag ut i Bert Karlssons liv?
– I morse hade jag möte med politikerna och centrumledningen i Skara mellan åtta och tio, därefter hade jag möte med min flyktingförläggning, som jag driver i Skara. Därefter åkte jag till Ursand och jobbar nu på campingen och håller på och bygger hus och verandor och allt mellan himmel och jord, där är jag nu tills jag åker ner till min fru som fyller år i dag. Jag glömde att gratulera henne i morse och hon var jävligt sur på mig. Så jag ska åka och köpa rosor nu alltså.
Det låter som att du jobbar mycket. Jobbar du lika mycket som tidigare år?
– Jag jobbar jämt. Jag håller föredrag två gånger i veckan minst.
Du är 67 år, när har du tänkt gå i pension?
– När jag är död, då pensionerar jag mig. När jag ligger i kistan ska jag sluta jobba.
Tycker du att du har ändrat dig som person med åren nu när du blivit äldre?
– Ja, jag är väl inte lika stressad om jag inte blir klar med grejerna, så är det nog.
Reflekterar du mer över det du gör?
– Det vet jag inte. Det gjorde jag ett tag när jag blev sjuk och fick cancer för åtta år sedan, då reflekterade jag över mycket, men sedan har det ju gått över och jag är friskförklarad och då glömmer man det igen och då blir det som vanligt igen. Men ändå så har man det i bakhuvudet, men jag skulle aldrig kunna bli pensionär och inte ha något att göra, fy fan vad hemskt. Det är som att gå ner i graven direkt.
– Ringer det inte var tionde minut till mig så blir jag hysterisk och då tror jag att jag är slut som artist. Visserligen är det så att artister kommer och går, men Bert Karlsson består, och det måste jag ju leva upp till.
Vad är det som driver dig då?
– Nyfikenhet. Att göra grejer och se om det funkar.
Hur kopplar du av?
– Då plockar jag svamp och spelar tennis.
Hur mycket svamp brukar det bli varje år?
– Mellan tre- och fyrahundra liter brukar det bli.
Vad gör du med all svamp?
– Jag ger bort till alla möjliga, Lotta Engberg, Lillbabs och alla möjliga ger jag. Men Britt-Marie, min fru, är vansinnig på mig. Förut hade jag svärmor som rensade all svampen, men det går ju inte längre.
Du rensar inte själv då?
– Nä.
Du gillar semlor också har jag hört...
– Ja, men det har jag slutat med för länge sedan. Det går inte. Jag tog fram en som var mindre farlig, men den slutade de med, för den var för krånglig att göra. Det var honung och dinkelmjöl i och det var lite för jobbigt för dem.
Slutade du för att det inte är nyttigt?
– Ja, det är för att jag måste gå ner åtta till tio kilo.
I en artikel i Aftonbladet står det att du ätit 87 semlor på en och samma dag. Stämmer det?
– Nä, det är inte sant, men jag åt alldeles för mycket semlor. Jag fick ju tusen semlor av en radiokanal en gång, men dem gav jag bort till pensionärerna i Skara.
Det här med schlagern då, för några år sedan syntes du hela tiden i melodifestivalsammanhang. Nu syns du inte alls där. Varför är det så?
– Jag sålde bolaget, nu jobbar jag bara som konsult för bolaget.
– Förra året var vi inblandade i Loreen, det jobbade jag med. Loreen och jag jobbade också ihop med tv-programmet matakuten, som granskade skolmaten. Där jobbade hon i produktionen.
Har du slutat att vara schlagermogul?
– Nä, jag har inte slutat. Jag är inblandad i hälften av låtarna varje år på ett eller annat sätt. När man inte äger bolaget blir det inte samma uppmärksamhet.
– Jag plockar fram låtarna och artisterna innan. Nu börjar jag med nästa år till exempel.
Du har haft många strängar på din lyra – musikbolag, nöjespark, programlederi med mera...
– Ja, jag är grisbonde också...
Hur resonerar du innan du ger dig in i projekt?
– Ingenting. Jag bara tycker det är roligt.
Har du gjort något fiasko någon gång då?
– Oj! Ja massor! Det måste man göra, annars gör man inget bra. Politiker, de gör aldrig fel, men då gör de heller inget bra. Om man inte vågar göra saker och ting för att man är rädd att det blir fel, då ska man över huvud taget inte göra någonting.
Vilket är det största fiaskot du har gjort?
– Det var när jag trodde att jag skulle bygga Fame World i det gamla köpcentrat utanför Sommarland. Det var idiotiskt. Det blev fel. Det var rätt tanke, men det kom fel i timingen. Jag skulle haft in lågprisföretag, men fick bara in nöjesdelen, och det räckte inte.
Har du ångrat någonting med det?
– Nej, man måste försöka.
Vad gör du när det har blivit ett fiasko?
– Då slutar jag direkt med det och börjar om med något annat. Jag ser det som en positiv grej också, att jag lär mig någonting.
Vem är din största förebild?
– Det är många, men en som jag beundrar är Blank i Skara och hur han byggde upp Jula. (Lars-Göran Blank är en av grundarna till Jula, reds anm.) Det är fantastiskt. Det är ett av Sveriges största företag i dag. Han har byggt det på kort tid och under en period som var väldigt tuff, under svåra omständigheter.
Du sa att du inte ångrar någonting när det gäller Fame World, är det något i ditt liv som du ångrar?
– Nej, det gör jag inte. Jag ångrar inte den politiska delen heller. Jag tycker att det är fantastiskt att vi har kunnat påverka politiken. Det vi sa för tjugo år sedan, det har man genomfört till 99 procent.
Det ni sa i Ny Demokrati?
– Ja, tyvärr har de genomfört det. Det var ju mycket som inte funkade egentligen – all privatisering av till exempel apoteken. Det är så mycket sådana grejer, sjukförsäkringen och hur man ser på folk. Självklart ska man sätta åt dem som fuskar, men det har gått för långt helt enkelt. Neddragningarna i välfärden är katastrofala. Nu gör de folk arbetslösa i stället och det måste ju kosta mer.
Vilket parti röstar du på i dag?
– Jag tror inte att jag kan hitta något parti, utan jag kommer mer att rösta på personer. Löfven är en lovande stjärna. Jag gillar finansministern Borg också.
Vad är det som tilltalar dig hos en person för att du ska rösta på den?
– Jo Löfven, han är lagom socialdemokrat.
Lagom?
– Inte vänstersocialdemokrat, utan han är som Persson. En borgerlig socialdemokrat kan man säga. Det tror jag är bästa medicinen för Sverige just.
En sista fråga innan du hastar vidare på nya äventyr, vad ska du göra i helgen?
– I helgen ska jag vara i Grebbestad fram och tillbaka, klippa gräset, måla, såga ved och helt enkelt anstränga mig. Sedan ska jag också göra allsången i Grebbestad och sätta den ordenligt med artister.
Fullt ös alltså?
– Ja, det är fullt. Och sedan campingen i Ursand fram och tillbaka också såklart.
