Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Friidrottarna servar löparna med vatten, bara vatten, på Götaplatsens vätskestation. Bild: Jonas Lindstedt

Här är publiken som gör varvsfesten

En tax i väska, fullt med barnvagnar och en möhippa. Medan löparna rör sig i en fullständig cirkel står de där, i led på led. Publiken som gör folkfesten.

De som springer bor här eller någon annanstans och de har rest kort väg eller långväga. De har kommit flera dagar i förväg och sovit på en obekväm lånad soffa eller på ett flott hotellrum beroende av budget eller så har de nyss anlänt, direkt med Tysklandsfärjan samma morgon med husbil.

En del har provsprungit på morgontidiga gator eller i daggvått gräs i stadens parker. De har kanske hört hur man testat högtalarsystemet på Kungsportsavenyn inför Minivarvet. De är laddade.

Publiken också.

– Tiger, förklarar sexårige Liam Strandhäll sitt val av ansiktsmask, som konstnären Caroline Bäckman målat.

Konstnären Caroline Bäckman målar masker, Liam Strandhäll ska titta på Göteborgsvarvet som en tiger efter att ha sprungit Minivarvet. ”Vi ska stå till vänster”, förklarar han valet av publikplats sedan.. Bild: Jonas Lindstedt

Fast han var lite inne på dinosaurie innan. Och han har redan sprungit sitt varv.

– Det var inte långt,

9,5 supportrar per löpmeter

Det är kvavt som i väntan på åska.

Och det är nu det händer.

En och en från olika håll har vi i publiken anlänt. Vi står på favoritplatsen eller testar en ny för i år.

Vet ni, det går sisådär tre peppare på varje löpare. Det blir nio och en halv supportrar per meter gata längs hela loppet på 21 097,5 meter.

Så peppning är ingen bristvara.

Det både hörs och känns. ”Bara gaisare ska det vara” och: ”Kom igen Erik!” Eller så.

Sylvia Persson hejar fram bekanta som springer, men peppar alla som har samma namn också. ”Mest hejar jag på min son Kalle som springer för elfte gången.”. Bild: Jonas Lindstedt

Vi betraktare ser fritidspolitiker som springer åt samma håll som en smålänning som passat på att hämta en bortskänkt bokhylla i Majorna kvällen före. Och där springer några förskollärare som laddar inför morgondagens manifestation, blandat med eliten från världens alla länder.

De som springer förbi oss i publiken gör det med lätta och långa steg, eller korta och tunga. Löparna är av medellängd, korta eller långa. De är vältränade, otränade och lite lagom uppvärmda och kan se framemot en go träningsvärk efter en massiv mjölksyra. De passar på att ta en dusch mitt på Avenyn. Men inte han som har målat kroppen blå.

Loppet som bara pågår

Det är världens bästa underhållning som bara försiggår medan vi andra står still, eller vinkar och tjoar. För publiken peppar och ger allt stöd till okända löpare och kanske en moster från Flen eller grannen som spelat hårdrock en vecka för att ladda löpsteget med rätt volym i varje ben.

Det är nu det händer. Och nu. För loppet som är vår underhållning bara pågår i flera timmar och vi ger inte heller upp.

Lite högre upp på Avenyn spelar en blåsorkester.

Kockmössor och Göran Hagelin på trumpet, och utanför bild några jazzgossar i keps med swing i stegen. Avenyns musikbageri genrepar inför stadens 400-årsjubileum då det blir ett maraton.. Bild: Jonas Lindstedt

– Vad vi heter? Vad heter vi, ropar trumpetaren Göran Hagelin till en av de andra musikerna.

Var det Bettans bageri? Näe, Avenyns musikbageri. Och så har de en ny låt i repertoaren, Ännu ett varv. Det är deras genrep för 400-årsjubileets maraton, 2021. Så om två år kan de hugade springa totalt tre varv, ett i maj och två i september.

Bubbel och Bollywood

Emelie Ström behöver inte springa. Hon är på möhippa, sin egen.

– Jag har fått bubbelfrukost och dansat Bollywood.

En mysig möhippa två veckor före den stora dagen. Emelie Ströms vänner har tagit henne över bron söderöver och lämnat Skärhamnsdialekten på andra sidan.. Bild: Jonas Lindstedt

Tjejgänget kommer från Skärhamn och om två veckor ska bröllopet stå vid havet. Dialekten går inte att höra ett spår av.

– När man kommit över bron får man prata rikssvenska, förklarar Emelie och tar några snabba steg uppåt mot Götaplatsen eftersom hon fått i uppdrag att hitta en man i korta shorts.

Det blev journalisten Jan Josefsson, som inte tävlar.

Vid halv två hänger en helikopter över Avenyn och på Stadsteatern ges Ensam galning. Poseidon är som vanligt ensam i mitten, men snart är han omringad och i den inre cirkeln fyller friidrottarna från IK Vikingen på vatten i muggar från orange återvinningskärl.

– Bästa funktionärerna, bedyrar Emil von Barth.

De springer kortdistans. Denise Eriksson vanligen 200 meter.

– Så varvet är nästan 20 kilometer för långt för mig, räknar hon ut.

Snart anländer eliten som sprungit mer än hälften.

Kortdistanslöpare med halvmaratonuppdrag: Aicha Camara, Patrik Andersson, Denise Eriksson och Emil von Barth.. Bild: Jonas Lindstedt

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.