Vi befinner oss i en av Göteborgs mest kända industribyggnader. Innanför SKF:s långsträckta tegelfasad mot Artillerigatan i Gamlestaden finns fortfarande en del av lagerproduktionen kvar, även om större delen flyttats till industriområdet på andra sidan Säveån. Uppskattningsvis 1 800 personer arbetar med produktionen i Göteborg.
Även här, ett stenkast från huvudkontoret, märks att efterfrågan på SKF-lager är stor.
- Min kanal ligger ju ständigt efter i produktionen, berättar Emely Johansson. Vi märker det när vi varje vecka går igenom hur mycket som är beställt och hur mycket vi fått färdigt. Nu har jag hört att de ska börja producera detta i Kina också så då kanske det lättar lite.
Hör till de yngre
Kanalen hon pratar om är kanal 29, alltså en av de drygt trettio avdelningarna för produktion i Göteborg. Hit kommer nyligen härdade delar för att slipas, poleras och slutmonteras till flera typer av rullager. Blänkande ytterringar med en diameter på bortåt en meter står och väntar på att fyllas med rullar. De flesta går till vindkraftsindustrin.
Som 20-åring tillhör Emily Johansson de yngre av arbetskamraterna. Med en mamma som jobbar på kontoret hade hon möjlighet att få sommarjobb för ett år sedan och i november fick hon fast anställning.
- Det är förstås lite kluvet, jag kan undra om jag nu kommer att bli kvar här i trettio år, säger hon. Man hör hela tiden sådana historier av de äldre - de började av en slump och sedan har de bara fortsatt.
"Är man arbetare så är man"
Å andra sidan är hon rätt nöjd med att ha fått ett ordentligt fast jobb redan som 19-åring. Efter att ha funderat en stund konstaterar hon att ingen av hennes kompisar lyckats med det. Visst är hon bunden mycket av tiden, men en heltidslön - i synnerhet som hon jobbar fyrskift med en del nattarbete - är inte att förakta.
- Fast än så länge har jag hållit mig i skinnet och inte köpt något dyrt som man ska betala av på halva livet, säger hon i ett resonemang om riskerna med att vänja sig vid att ha mycket pengar.
Att SKF är en del av det klassiska arbetar-Göteborg märks även för en nyligen anställd. Facket är starkt. Milt talat.
- Man märker ju av partitillhörigheten kan man säga. Folk frågar direkt om man är med i facket - är man det så är det fint, är man det inte blir det diskussioner. Men det är helt okej för mig, säger Emily Johansson. Är man arbetare så är man.
Själv dröjde hon fyra veckor med att bli metallmedlem efter anställningen, vilket var ovanligt senfärdigt fick hon höra på en fest lite senare.
En nackdel med jobbet är att det kan vara tungt - men det pågår en ständig process mot att bygga bort de slitsammaste momenten. Enligt Emely har det delvis att göra med att tjejerna blivit fler. Inte för att männen nödvändigtvis är så mycket starkare, men tidigare har nog många killar bitit ihop och accepterat tunga lyft utan att säga ifrån.
- Men det som är tungt sliter på männens kroppar också så det gynnar alla när det försvinner, säger hon.
En ständigt rullande cykel
Skiftgången - att i en ständigt rullande cykel jobba en vecka tidiga morgnar, en vecka kvällar, en nattvecka och sedan en vecka ledig - ser hon däremot inte som någon större nackdel. Värst är det för personer som tidigare bara jobbat natt.
- De är ju nattugglor. När de har sin tidiga vecka och börjar klockan sex på morgonen brukar de se lite slitna ut, säger hon och ler.
Till de verkliga fördelarna hör att det är ett utvecklande jobb, menar Emily Johansson. Det ständiga arbetet med att lösa små problem som uppstår gör att hon hela tiden lär sig nya saker.
- Det är en fördel att vara finurlig.
