När Ann-Sofie Hermansson i början av 2016 tog över som kommunstyrelsens ordförande inledde hon en "Rivstartskampanj". Tanken var att Socialdemokraterna skulle vara ute bland folk, lyssna och prata och få idéer.
Sedan dess har Ann-Sofie Hermansson nästan varje fredag haft öppen lunch på En Deli Haga, för att träffa folk.
– Jag kan inte träffa alla göteborgare, jag fattar det. Men det är något särskilt med att sitta så här och se varandra i ögonen och prata.
Västlänken "så jädra viktig"
Hur många som kommer varierar. Ibland är det två, ibland tio. Vissa gånger har hon tagit med sig något kommunalråd för att hinna prata med fler.
Vad vill de prata om?
– Det är folk som är arga på Västlänken, folk som arbetar inom kommunen. Och folk som vill prata om trygghetsfrågor.
Hon konstaterar att det inte går att komma överens med alla och berättar om en äldre man som gick därifrån ganska irriterad, just över Västlänken. Veckan därpå var han tillbaka, för han tyckte att det trots allt varit trevligt.
– Så där är det och när det gäller Västlänken får jag säga: "jag tror att det här är så jädra viktigt för Göteborgs framtid, så vi måste göra det".
Representerar göteborgarna
Ett år in på mandatperioden meddelade Anneli Hulthén att hon skulle avgå. Ann-Sofie Hermansson, som då jobbade för Socialdemokraterna i Europaparlamentet och satt i ett anonymt kontor på Järntorget, framstod snabbt som en av huvudkandidaterna till att ta över.
När vi träffades för en intervju i december 2015 berättade du att du först tvekade när du fick frågan om du ville kandidera. Varför?
– Ja, jag minns det jättetydligt. Det handlade ju om att jag tänkte "ska jag göra det som Göran (Johansson) gjorde?" Samtidigt var jag helt beredd på att byta liv, att alltid vara tillgänglig. Och nu känns det som jag förberett mig för det här i 30 år. Allt från tiden på Volvo, till att jag pluggade, till att jag var i Stockholm på regeringskansliet och LO, till tiden med Göran, ombudsman på Europaparlamentet – jag har haft nytta av allt.
Blev det som du trodde?
– Man oroar sig alltid för så konstiga saker, som att sitta och spika kontrapropositioner på kommunstyrelsemötena. Saker som egentligen är det lilla jobbet. Det svåra är att vi lever i en väldigt populistisk verklighet. Det är svårt att sätta sig ned i pragmatiska samtal och hitta de bästa lösningarna för staden. Vi hittar det i några sammanhang – som arenorna, där vi klarade att lägga partitaktik åt sidan – men jag tycker att det har blivit svårare att styra. Jag är vald av mitt parti, men jag känner också att jag representerar göteborgarna. Ibland måste man klara av att se vad det är som gagnar oss alla mest.
Extremismen oroar mest
Finns det någon fråga du tycker att ni borde kommit längre med?
– Skillnaderna generellt – och skolan är en viktig del där. Satsningen på att göra Göteborg mer jämlikt är ingen raketforskning, men det är heller ingen quick fix. Där måste vi kanske göra mer. Ska vi komma någonstans med det måste vi komma överens om vissa saker.
Vad oroar mest?
– Framväxten av parallella samhällen. Det har kommit fortare än vad någon förutsett, kanske de senaste fem åren. Allt det här med IS-krigare och folk som har andra system och regler än rättssamhället. Där finns mycket vi behöver göra. Jämlikhetstanken och detta med att bygga den jämlika staden, det är fundamentalt. Att slå vakt om demokratin. Inte relativisera extremism.
Men om man ser till klyftorna, så har de växt fram under lång tid. Samtidigt har Socialdemokraterna styrt staden i 24 år. Hur hänger det ihop?
– Vi har gjort samma misstag som alla andra storstadskommuner. Vid tillfällen då det stått mycket tomma lägenheter – som under Balkankriget – då har vi satt in alla nyanlända på samma ställen. Det var inte så klokt. Samtidigt ska man inte glömma bort att staden utvecklats under resans gång. Vi har klarat av att ställa om från varvskrisen. Allt har inte gått åt fanders, men om det är något vi misslyckats med så är det klyftorna och skillnaderna. Det måste vi ge oss på igen.
Måste ha hjälp av civilsamhället
Tycker du att det arbetet går åt rätt håll?
– Jag tycker att vi är på rätt väg när det gäller att hitta bort från projektifieringen – att vi slängt in lite pengar och sedan har de tagit slut. Nu är det på väg in i strukturerna. Inte minst att Framtiden (den kommunala bostadskoncernen) har som uppdrag att i de utsatta områdena bygga nytt, renovera varsamt, sysselsätta människor, hålla servicekontor öppna. Det är ett sätt att göra skillnad där människorna inte har det så himla enkelt. Förebyggande arbete med familjecentraler, "staden där vi läser för våra barn" och satsningen på fritids är andra goda exempel.
Allianspartierna pratar mycket om att satsa på "välfärdens kärna" och menar att ni slösar bort pengar på sådant som inte är nödvändigt. Hur ser du på det?
– Det är klart att det viktigt att satsa på kärnverksamheten. Men vi har ju aldrig klarat av att bygga folkhemmet på egen hand. Vi måste gå armkrok med civilsamhället och stötta det. För att det ska fungera måste vi hjälpas åt.
Har du lagt om den politiska kursen sedan du tog över?
– Möjligen i den meningen att jag försöker vara mer socialdemokrat än rödgrön. Vi har tappat i opinionen och det finns många skäl till det, men jag tror delvis att det beror på att vi suddat ut den socialdemokratiska identiteten i lite för hög utsträckning i den här rödgröna koalitionen.
Tveksam till fortsatt samarbete
Era samarbetspartners har uttryckt att ni gått högerut. Vad tänker du om det?
– Jag kan förstå att man tycker det utifrån deras horisont, men jag håller inte med. Socialdemokraterna har alltid varit en pragmatisk kraft. Vi har varit med och styrt länge. Göran var naturligtvis socialdemokrat, men han var i första hand göteborgare – där någonstans ligger det: "vad är det som är bäst för stan?".
Det har varit ganska många frågor på sistone där ni och samarbetspartierna gått åt olika håll – som Arenan, Rannebergen, spårvägen – och en del hårda ord er emellan. Hur ser förutsättningarna för ett nytt samarbete efter valet ut?
– Ja, du. Allt jag kan säga är att det finns ett parti jag inte kan samverka med – Sverigedemokraterna. I övrigt inväntar jag valresultatet. Vi har ingen aning om hur den politiska kartan ser ut efter valet. Så ovisst som det är nu har det väl aldrig varit.
Kan det finnas förutsättningar att samarbeta med alliansen?
– Jag stänger inte den dörren. Det handlar om att skapa en majoritet som kan styra staden utifrån göteborgarnas väl och ve – och utifrån vår ideologi. Och för att se till att odemokratiska krafter inte får utrymme.
LÄS MER: Här hittar du intervjuerna med övriga lokala partiers toppkandidater.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.