Filmsugna barn fyllde Drakens innandöme

Nio-åriga Leia Nellbro hade storyn klar för sig när hon satte sig vid bordet och tillverkade lerfigurerna - aktörerna i hennes animerade film.
Leia var en av hundratals barn som var med på Lilla filmfestivalens workshops.

ANNONS
|

– Pappa brukar skoja om en Bosse som inte finns på riktigt. Så jag gjorde en Bosse och en Tindra. I början försöker de komma över en sjö men det var en haj i, så de fick hjälp av fisken att komma över till andra sidan. Där blev de glada och dansade, förklarar Leia sin film.

Hennes och lillebror Anakins film kan de sedan se på en Youtube-kanal, och de får tips av Astrid Askberger, till vardags lärare på kulturskolan och dokumentärfilmare, hur de med ett program i datorn kan göra fler filmer hemma.

I en annan av prova-på-verkstäderna som fyller paradbiografen Drakens foajé är tre-årige Marcel Westlin djupt koncentrerad när han filmar barnen som rör sig i ett vardagsrum möblerat á la 90-tal. Hans pappa heter Henrik Strahl och startade Lilla filmfestivalen 2012.

ANNONS

– Det hade länge visats barnfilmer på festivalen, men inte för barn eftersom det är 15-årsgräns. Vi ville öppna kvalitetsfilmerna för barnen, säger Henrik Strahl.

Numera leds Lilla filmfestivalen av Erika Olsson, helgen innan den stora festivalen drar igång.

– Först och främst vill vi visa film från hela världen för unga och deras vuxenkompisar. Sedan vill vi med våra workshops få förståelse och intresse för själva filmskapandet. Och det finns något att göra för alla åldrar, säger Erika Olsson.

Filmvisningarna fortsätter under söndagen, liksom prova-på-aktiviteterna.

Lilla filmfestivalen skickar varje höst ut två filmpedagoger till någon Göteborgsskola där en klass får göra den 30 sekunder långa vinjettfilmen till visningarna. I år har filmen gjorts av klass 2 A på Sjumilaskolan, berättar Erika Olsson.

– Det absolut viktigaste är att filmen bygger på barnens idé. Annars har vi bara två regler: filmen ska innehålla en drake och den ska inte visa barnens ansikten.

Erika Olsson är själv uppvuxen i en biosalong då hennes pappa var maskinist på sorgligen nedlagda Sagabion i Uddevalla.

– Jag tycker det är otroligt viktigt att barn får känna vilken fantastisk upplevelse det är att skratta och gråta tillsammans med andra på en bio, säger hon.

ANNONS

Tio-åriga Alice Andersson Lööf provade på skådespeleri och var genast på väg vidare för att beta av alla work-shopparna.

– Allting, svarar hon på frågan vad som varit bäst så här långt.

Vilka är dina tre favoritfilmer?

– Vaiana, Pirret och Winx. Pirret ska jag se igen här i morgon. Jag har inte sett den på bio förut.

ANNONS