Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/13

Festlig stämning på årlig påskbrasa

Att ställa till med påskbrasa var från början ett sätt att skrämma bort häxorna. I Slottsskogskolonin lever traditionen kvar. Men påskkärringarna låter sig inte avskräckas.

Kolonisterna har rensat trädgårdarna på brasbränsle. Överfyllda säckar och skottkärror med kvistar och grenar släpas fram till den lilla grusplanen i mitten av området. När klockan slår tolv drar Roberto Godoy ett par skamfilade vita skidglasögon över den svarta mössan. Det är dags att tända på. Roberto Godoy är rutinerad; i 38 år har han varit med vid Slottsskogskolonins årliga påskbrasa.

– Man måste ha glasögon. När jag inte hade dem ett år kunde jag inte öppna ögonen dagen efter brasan, säger han.

Bra uppslutning

Ett hundratal personer har trotsat det kyliga påskvädret och tagit sig till koloniområdet för att beskåda spektaklet. Lotter, korv och våfflor finns till försäljning. Raquel Sandblad sitter på gruset ett par meter från elden tillsammans med barnen Lovisa och Joakim. Att kolla på brasan är kul, tycker Lovisa. Men röken är lite jobbig.

– Det gör ont under och över ögonen, konstaterar hon.

Kompisarna Hilda Bohm, Malvina Engman och Wilma Eriksson äter korv med bröd i rosa påskkärringmundering. Att elden skulle skrämma bort påskkärringarna stämde alltså inte i år i alla fall. Att titta på brasan är roligt, men tjejerna är alla överens om vad som är det bästa med påsken:

– Man får påskägg!

Starten på sommarsäsongen

För kolonisterna symboliserar påsken starten på sommarsäsongen. 1 april sätts elen och vattnet på. Familjen Sandblad brukar spendera hela sommaren här. Andra, som Kjell Strandberg, har redan flyttat in.

– Jag flyttar in med en gång de sätter på elen. Jag är pensionär. Nu har jag äntligen tid att sitta och läsa, säger han.

Kjell Strandberg är en av arrangörerna till brasan. Tillsammans med Roberto Godoy och Beata Åhrman Ekh ser han till att elden håller sig vid liv med nya kvistar. Plötsligt blir det lite väl mycket närkontakt. Kjell Strandberg fingrar konfunderat på den fläck ovanför vänstra örat där det vita håret precis färgades brunt. Han verkar inte särskilt bekymrad över hårsvinnet.

– Vinden vände. Men det växer la ut igen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.