På förmiddagen i mellandagarna är det ganska lugnt på förskolläraren Pernilla Kjellbergs arbetsplats i Torslanda. Barnen gör Batmanmasker intill den pyntade julgranen. Två leker katt och matte i hallen.
LÄS MER:Så gick det med löftet om mindre förskolegrupper
Pernilla Kjellberg säger att hon har världens bästa jobb. Hon har jobbat 17 år och vill inte byta. Samtidigt är hon kritisk.
- Förskolan är både finansierad och organiserad i dåtid. Politikerna har inte hängt med in i framtiden. Det finns många mål vi försöker leva upp till, men det är tufft som sjutton, säger hon.
LÄS MER:"Barnen stod och grät på gården"
Hon beskriver en vanlig arbetsdag. På förmiddagen är de tre personal på 23 barn som är 4-5 år gamla. Efter klockan 13 är det två pedagoger kvar och lika många barn.
- Det är där det inte håller. På eftermiddagarna räcker vi inte till. En kanske står i disken och då gäller det bara för den andra att hålla barngruppen i schack. Om vi fått 2,5 timmar per dag och avdelning hade det gjort underverk för vår arbetsmiljö och för barnen.
På förmiddagarna kan barngruppen delas upp och det finns pedagogisk tid att stötta i leken och att vara närvarande som pedagog. Pernilla Kjellberg tycker att hon och kollegorna har en bra dialog med de närmaste cheferna men att huvudmannen, politikerna, inte tar sitt ansvar.
- En kollega sa det så bra: vi försöker tänka utanför boxen men det räcker inte. Vi behöver snickra en helt ny box.
Har du synpunkter på förskolan? Kommentera här! (eller längst ner i artikeln)
Sedan Pernilla Kjellberg började i yrket har det professionaliserats och läroplanen förändrats. Förskollärarna ska leda det pedagogiska arbetet.
- Jag är mentor för nyutexaminerade förskollärare. De som kommer från utbildningen är fantastiskt duktiga men jag kan tycka lite synd om dem som kommer ut i en arbetsmiljö som är så tuff. Det finns mycket kompetens och potential som inte använda. Det är nog det som känns mest frustrerande.
Pernilla Kjellberg skulle gärna bjuda in utbildningsminister Gustav Fridolin (MP).
- Det är pengar som saknas. Grundbemanningen är för låg i förhållande till uppdraget. Det går att bedriva barnpassning som på Ikea men det är inte det vi är utbildade för. Även om politikerna lokalt säger att de förstår vår situation finns alltid en budget som sätter stopp.
Elisabet Mossberg är ordförande i Lärarförbundet i Göteborg. Hon säger att arbetsmiljön påverkas negativt av de stora barngrupperna och av att förskollärarna inte har möjlighet att arbeta med sitt huvuduppdrag: den pedagogiska utvecklingen.
- Vi har under lång, lång tid kämpat för mindre barngrupper. Det har tyvärr inte blivit bättre och ser man på sjuktalen sticker de ut för förskollärare.
Även när politikerna i kommunfullmäktige satsar på mindre barngrupper är det inte alltid det märks i verksamheten.
- Vi har sett satsningar så många gånger som inte kommer förskolan till del. Ska man få något att hända så tror vi inte på den här stadsdelsmodellen.
Är organisationen det största problemet?
- Om vi hade en annan ekonomisk styrning tror jag att det skulle se bättre ut. Men det handlar också om resursbrist. Titta på förskolans lokaler. Man försöker renovera, men det finns jättegamla lokaler som är väldigt slitna. Man gör satsningar för att bygga nytt, men det är framför allt för att klara köerna, säger Elisabet Mossberg.
HÖR AV DIG TILL GP!
Hur är det på din förskola? Gå in och kommentera nedan genom att trycka på pratbubblan, eller mejla reportern Gunilla GrahnHinnfors: gunilla.grahn-hinnfors@gp.se
