Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/8

Ett filmiskt lov

Filma, skådespela, klippa och redigera. På Kålltorps fritidsgård erbjuds ungdomar att vara kreativa på sommarlovet i en gratis filmskola.

På en stol draperad med gröna lakan ligger Valle Magnusson, 13, raklång och sprattlar med armar och ben. Framför honom står en kamera riggad. Det är filmskola för sommarlovsfirare på Kålltorps fritidsgård, och fyra ungdomar är i full gång med att spela in kortfilmen The death of comrade Trumpsky.

– Bra jobbat! Nu har du simmat ända till Washington, ropar fritidsledaren Claes Andersson.

Under två veckors tid får ungdomar mellan 12 och 16 år gratis lära sig att göra film på fritidsgården. Här är det deltagarna själva som bestämmer och organiserar allt; filmande, skådespeleri, klippning och manusskrivande. Och när ungdomarna själva får välja story så ligger alltså USA:s president risigt till.

Möjliggörs med hjälp av bidrag

– Han ska simma från Ryssland till USA, säger Saga Randleff, 12, för att förklara Valle Magnussons ihärdiga sprattlande framför greenscreen.

Kålltorps fritidsgård ordnar flera olika lovaktiviteter under sommarmånaderna. Filmskolan arrangeras i år för första gången, tack vare bidrag från MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Pengarna har investerats bland annat i sommarläger, musikfestivalen Allt é lov(e) och i bättre kamerautrustning.

– Det är nog väldigt få fritidsgårdar som har så bra utrustning. Den är top-notch, konstaterar Claes Andersson och den konstnärlige ledaren Henrik Dahlbring.

Film av och om ensamkommande ungdomar

Under våren har även ett projekt under namnet Filmgruppen Gemenskap pågått på Kålltorps fritidsgård i samverkan med biståndsorganisationen Individuell Människohjälp. Resultatet blev kortfilmen Vem bryr sig? om ensamkommande ungdomars upplevelser av flykt och tillvaron i Sverige. Claes Andersson berättar att man jobbat för att få fler unga tjejer att delta och att projektet var en ögonöppnare för många.

– Det handlar mycket om att våga ta plats. Det är typiskt grabbigt att gå fram och ta tag i kameran, till exempel, och i många länder får tjejer inte göra film överhuvudtaget. Tjejer från till exempel Somalia och Syrien som varit med blir förvånade här – "får jag också vara med och göra film", säger han.

Claes Andersson menar att film är ett bra redskap för att uppmuntra och ta tillvara på ungdomars kreativitet.

– Vi ser att de tycker om att få göra sina egna berättelser och uttrycka det de tycker är viktigt. Det kan handla om allt från väldigt samhällsaktuella frågor till att bara låta fantasin flöda. Det är så mycket allvar för många ungdomar, mycket i skolan och mycket press generellt. När de kommer hit kan de släppa det lite, säger han.

"Tror att det är svårt att få jobb"

Det knakar när Valle Magnusson, Saga Randleff och Frida Eckert, 12, springer fram och tillbaka över fritidsgårdens trägolv. Fram med peruker, masker och blodiga plastknivar. David Wenzel, 12, sköter ljudet eftersom hans scener klarades av under gårdagens filmande. De fyra ungdomarna brukar alla göra små filmer med kompisar på fritiden.

– Vi skriver manus och filmar med mobilen eller vad som helst, och lägger upp det på Youtube sen. Det är kul att skapa en egen historia och kliva in i den, säger Frida Eckert.

Vad är då det bästa med att göra film? Åsikterna går isär lite mellan deltagarna, men skådespeleriet tycker alla är roligt. Men om det är något att satsa på för framtiden är tveksamt.

– Det hade varit kul men jag tror att det är svårt att få jobb, säger David Wenzel.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.