Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ens eget barn knarkar inte

Vi hade haschprat häromkvällen. Alla ondgjorde sig över hur mycket andras barn håller på.

En i gänget hade visserligen fått ett tips från en annan förälder om att hennes son ryktades röka, men det var ju faktiskt bara ett rykte. Riktigt säker kan man ju aldrig vara. Några hade sett hur kompisars barn fnissat onormalt mycket och verkat konstiga på ögonen, men är det tillräckligt för att man ska säga något till deras föräldrar? Det enda man verkar kunna vara någorlunda säker på är att ens eget barn inte knarkar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Konversationen blev lätt absurd vid ett tillfälle när en mamma, vars barn man hört haschrykten om, pratade upprört om hur sonen har rökt en cigarett – en gång! Samtalsämnet gled snabbt in på en annan pojke som någon sagt var haschtokig. Jag bestämde mig genast för att prata med den aktuella mamman, ”Tänk om hon inte har en aning!”.

I nästa sekund blev jag osäker – kan den föräldern faktiskt vara någon som inte upprörs så mycket över lite haschrökning? Om jag inte minns fel gick pojken omkring redan på mellanstadiet och sa att det var okej med hasch men inte heroin, för det hade hans pappa sagt (!).

I vilket fall som helst börjar det hända saker med våra barn. Någons 14-åring blev nedslagen i parken förra veckan, en annan pojke hade hittat underjordiska tunnlar där knarkarna bor. Min son spelar pingis, lyckligt ovetande om vad som sker utanför idrottshallen på kvällarna. Hans bästa kompis har växt tjugo centimeter det senaste halvåret. Han pratar med basröst, hänger ute med nya kompisar och dejtar en tjej som han har träffat på stan.

Jag undrar vad de pratar om när de sitter där inne på rummet, min son och hans kompis.

Kan min son prata om tjejer?

Hur låter det?

Vet han ens vad marijuana är? Självklart inte. Självklart är han oskyldig som ett lamm och leker företrädesvis med kottar i skogen.

Min väninna hittade en märklig sprayflaska i sin pojkes ficka i samband med hans student i våras. Hon blev stel av skräck, trots att lukten var odefinierbar. Hennes son svarade undvikande att det var en kompis ”grej”, när hon frågade, varpå hon gick och visade flaskan för polisen och några fältassistenter. Ingen förstod sig på den märkliga drogen. Till slut vände hon sig direkt till kompisen, men han förnekade helt kännedom om flaskan.

När hon konfronterade sin son igen blev han knallröd i ansiktet. På nätet hittade hon rätt information. Det var en sexspray som man sprutar på ollonet som gör att man kan ”hålla på” dubbelt så länge. Hon tänkte på hur många polisers och fältisars händer som hon, galen av oro för att hennes son knarkar, sprutat ner med sexspray.

Samtidigt skämdes hon inför sonen för att ha tänkt det värsta. Jag sa bara att hon var världens coolaste.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.