Det var i torsdags morse strax före klockan 08 som Jenny Linde upptäckte lappen. Hon var på väg från lägenheten i Kärralund till sin bil som stod parkerad en bit bort och genade över en gräsyta mellan husen.
– Jag trodde först att det var något skräp som låg kvar på gräset efter det att sopbilen hade varit här dagen före. Men när jag kom närmare såg jag att det var ett litet kuvert som någon hade lagt där.
Jenny Linde plockade upp kuvertet från gräsmattan och läste på framsidan: "Öppna! du som ser detta!". Så det gjorde hon.
– Det var redan öppnat. Jag antar att någon hade läst brevet och sedan lagt tillbaka det igen. Så jag började att läsa det här fina brevet ... och blev alldeles varm inuti!
"Så himla glad och peppad"
På ett turkost brevpapper med två papegojor stod en lång hälsning skriven i rött bläck.
"Du som hittar det här brevet.
Jag vill bara säga att du är unik. Hur du än ser ut så kommer du alltid att vara snäll, söt, fin, unik och mer ...
Alla är speciella på sitt sätt"
– Och så fanns det ett rött hjärta längst ned på lappen, berättar Jenny Linde som fick svårt att hålla känslorna tillbaka efter att hon hade läst det kärleksfulla budskapet, troligen skrivet av ett barn.
– Jag blev så himla glad och peppad! Precis vad man behöver just nu i det här trista coronaläget. Det kändes så mysigt. Som en personlig hälsning från någon jag inte känner.
Gick runt med ett leende på läpparna
I stället för att plocka med sig brevet stoppade Jenny försiktigt ned lappen i kuvertet igen och lade tillbaka det på gräsmattan, med hälsningen vänd uppåt.
– Förhoppningsvis kom det någon mer person efter mig som såg brevet och blev lika glad som jag.
Det låter som en bra start på dagen?
– Ja du, den bästa tänkbara! Jag tittade mig omkring för att se om jag kunde upptäcka vem som hade skrivit lappen men det fanns ingen där. Kanske var det en elev på väg till Kärralundsskolan eller Nya Lunden som lämnat den.
Vem tror du ligger bakom lappen?
– Jag vet inte. Kanske är det ett litet barn som har det tråkigt just nu, som känner sig begränsad i och med coronaläget och inte får träffa sina vänner som vanligt. Men det var väldigt ... näpet.
Vad hade du velat säga till din okände välgörare?
– Tack! Tack för hälsningen, tack för den gulliga lappen och tack för att du fick mig att gå runt med ett leende på läpparna hela dagen.
