"Det handlar om att kunna se sig i spegeln"

ANNONS
|

Matilda Brinck-Larsens röst i telefonen är uppfordrande.

– Och så berättar du hur bra det har gått för dig i skolan, för det har det ju, eller hur?

Matilda verkar alltid vara mitt uppe i ett samtal. Uppmuntra, skälla på eller diskutera med "ungarna", som hon kallar dem. De ensamkommande barn och ungdomar som hennes liv kretsar kring.

Var med och rustade upp

Hösten 2015 kraftsamlade Göteborg för att ta emot unga ensamkommande flyktingar. Migrationsverket, kommunen, ideella organisationer och volontärer jobbade nära varandra för att hitta boenden och skolplatser. Matilda jobbade för socialresursförvaltning och såg stadens mottagande utvecklas.

Men så kom beskedet från regeringen. Asylpolitiken skulle läggas om. Snart skulle ersättningarna till kommunerna minska. Ungdomarna Matilda träffade varje dag kunde inte längre stanna på sina boenden tills de fyllt 21, utan måste flytta till vuxenboenden så fort de bedömdes vara myndiga.

ANNONS

– Alla vi som jobbade nära ungdomarna såg vad som väntade, säger Matilda.

Slog larm

Hon och många omkring henne, från lärare till socialsekreterare, slog larm. Boendet där Matilda jobbade tömdes, och ungdomarna förväntades flytta till nya platser långt bort från skola, vänner och trygghet. Många stannade där de hade nätverk, och blev hemlösa.

– Jag hade 20 ungdomar på gatan, och 20 tomma platser där de inte fick bo, säger Matilda.

I januari bestämde hon sig för att lämna arbetet på socialresursförvaltning. Parallellt med arbetet hade hon startat frivilligorganisationen Agape, som erbjöd de asylsökande ungdomarna aktiviteter och stöd. Snart kunde organisationen även erbjuda boendeplatser, i frivilliga familjehem och under kortare perioder i kyrkor.

– Att jag initierade Agape var en direkt följd av Göteborgs politikers beslut, de politiker jag jobbade direkt under. Jag kunde inte sitta på två stolar. Då valde jag att följa med barnen, att ta ansvar för dem på gatan.

"Staden borde ha gått i bräschen"

Hon är besviken på kommunen som inte stod upp för ungdomarna, och hade önskat att fler hade sagt ifrån.

– Staden borde ha gått i bräschen, tagit ställning för målgruppen och satt press på regeringen säger hon.

I dag arbetar Matilda som verksamhetschef på stiftelsen Reningsborgs hem för ensamkommande unga. Här tycker hon att relationerna mellan människor står i fokus, snarare än ekonomiska och politiska mål.

ANNONS

– Vi kan tänka och jobba lite utanför boxen. Det som blev ett problem på kommunen uppskattas här. Att man är driven och att ens personliga engagemang ligger nära arbetet, säger Matilda.

Vill ge ungdomarna alternativ

På fritiden organiserar hon aktiviteter möten och alternativa boenden med AGAPE, där hon är verksamhetsansvarig. Minst en gång i veckan coachar hon fotbollsspelarna i Lag C.

– Just nu har jag har ett lag där nästan varenda en är utvisningshotad. Så är det, säger hon och ser för första gången lite trött ut.

– Jag fattar inte varför vi inte tar hand om de som är här. Vi kan välja att inkludera ungarna, eller så får vi hantera konsekvenserna av att vi inte gjort det.

På gatan finns droger, kriminalitet och radikalisering, menar Matilda. Hon vill se att ungdomarna får rimliga alternativ. Boende och skolgång. En trygg framtid utan utvisningshot.

– Jag har nån slags förhoppning om att vi ska reglera tillbaka. Återgå till en human politik där de som sökt skydd och är här får stanna. Ha ett barnperspektiv, det som Sverige var bra på en gång i tiden.

Vad hände sen?

I artikelserien ”Vad hände sen?” tar GP kontakt med människor vars berättelser engagerat många läsare. Det kan vara en person vi skrivit om nyligen, eller för flera år sedan. Vill du veta fortsättningen på någon speciell berättelse? Är du nyfiken på hur det gått för någon vi skrivit om tidigare? Tipsa oss på nyhetsdesken@gp.se

ANNONS