Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Familjen Baker/Karim trivs bra i Askim. De har bekanta i nordost som gärna skulle flytta till samma område - men det är svårt att hitta en ledig lägenhet i Askim.

Den goda staden - för alla?

En explosion av bostäder, järnvägar, vägar, pendlarstråk och arbetsplatser. Det väntar i framtiden för Göteborgsområdet - om regionens politiker får som de vill. Frågan är: För vem byggs den nya storstaden?
Inte för alla, menar kritiker, som varnar för att utan eftertanke, fantasi och mod ökar klyftorna i Sveriges mest segregerade stad.

Tillväxten i Göteborg får inte ske hur som helst, det är politikerna i regionen överens om. Samhällsbygget ska präglas av hållbar utveckling, begreppet som etablerades av FN för 20 år sedan i ett försök att ordna världens resurs- och miljöproblem.

När Göteborg med omnejd nu ska expandera har politikerna enats om ta vara på utvecklingens tre delar: den ekonomiska, ekologiska och sociala hållbarheten. GP bestämde sig för att stanna upp vid den sistnämnda.

Vad innebär det att växa socialt hållbart?
Göteborgsregionens planeringschef, Bo Aronsson, anser att den sociala utvecklingen utgör grunden för framtiden. Ett samhälle som inte håller ihop socialt, säger han, kan inte uppnå hållbar utveckling.

Framförallt handlar det om att bryta klyftorna människor emellan. Att bryta segregeringen.

- Det är den största utmaning som finns, säger Bo Aronsson.

Göteborg år 2008 är en storstadsmiljö med enorma sociala skillnader, vilket märks i ohälsotalen, utbildningsnivån, medelinkomsterna, bidragstagandet och bostadsförhållandena.

En förenklad bild: i sydvästra änden privatägda villor, lägenheter och radhus med svenskfödda och heltidsarbetande invånare. I den nordöstra hyreslägenheter med en stor andel utlandsfödda och hög arbetslöshet.

Gunnared, med 16,5 procent utlandsfödda, har en andel öppet arbetslösa på drygt fem procent. 18 procent av familjerna lever med socialbidrag. Medelårsinkomsten är 163 000 kronor. 13 procent har treårig eller längre eftergymnasial utbildning.

I Centrum, med 6 procent födda utomlands, finns 2 procent öppet arbetslösa. 3 procent av familjerna har socialbidrag. Medelinkomsten ligger på 236 500 kronor. 45 procent har treårig eller längre eftergymnasial utbildning.

Sociologen Catharina Thörn är en av dem som flitigast debatterat det sociala perspektivet i Göteborgs stadsbyggnad. Hon efter-lyser debatt om människorna och framtiden. I flera sammanhang har hon kritiserat fokuseringen på ikonbyggnader, som hon menar stjäl fokus från helheten.

För vad som händer i moderna storstäder när industrisamhällen allt mer förvandlas till it- och tjänstesamhällen är att redan befintliga klyftor ökar, menar hon. Därför måste politikerna börja tala klarspråk.

- Staden ska vara en plats för alla, står det i planprogrammen. Men bygger man bostadsrätter i ett område måste man inse att det inte blir det, säger Catharina Thörn.

Några exempel hon nämner på dyra nybyggen är bostäderna i Eriksberg på Norra älvstranden och planerna för Södra.

Politikerna måste i stället våga ta obekväma beslut, anser hon. Gå på tvärs. Till exempel att bygga så billiga hyresrätter som möjligt i kärnan, vilket hon menar att det gjorts i bland annat London. Annars blir det ingen "blandstad", vilket det politiska etablissemanget eftersträvar.

- Segregationen är ett gigantiskt problem - och en jättefara. Vi har sett upplopp i flera andra länder eftersom vissa grupper känner sig helt exkluderade. Tänk på Bergsjön, där finns det familjer som inte får tag på bostäder. Det blir en grupp som hela tiden känner sig missgynnad, säger Catharina Thörn.

Visionerna stannar enligt henne oftast vid klichéer som "den goda staden".

- Politikerna vill undvika segregering. Visst, det är bra. Men då måste vi prata om hur man undviker den. Rapport efter rapport visar att klyftorna i Göteborg ökar.

Kommunalrådet Ann Lundgren är ansvarig för integrationsfrågor i Göteborg. Hon erkänner att utmaningen är massiv när det gäller den sociala hållbarheten.

Även hon anser att segregationen är den största svårigheten.

- Ska vi bryta den får vi bygga om stan, säger hon. Vi kan inte göra som vi gjort de senaste 20 åren; tro att vi kan bryta segregationen i Hjällbo. Vi måste bryta segregationen i hela Göteborg. Det betyder att vi inte ska bygga en enda hyresrätt till här i Angered. Inte heller i Bergsjön. Inte heller i Biskopsgården. Men däremot ska vi bygga hyresrätter i centrala stan, för där vill många bo, och sen ska vi också bygga hyresrätter i de områden som har få hyresrätter i dag: Askim, Örgryte och Kärra-Rödbo till exempel.

Men den blandade stad hon efterfrågar är lättare att tala om än att förverkliga. För det går inte att bygga nytt i centrum för alla, anser Ann Lundgren.

- Det inte möjligt att bygga någonting utan att produktionskostnaderna blir så höga att väldigt, väldigt många människor faktiskt inte har råd att betala. Det är det ekonomiska läget i en glödhet högkonjunktur. Där har vi inte makten. Och det är jättefrustrerande. Jag blir alldeles galen ibland.

Förutom läget i byggbranschen skyller hon på alliansregeringen, som slopat räntebidragen och de ekonomiska bistånden till byggandet av hyresrätter. Nu är det marknaden som styr framtiden för boendet i centrum.

- Så illa är det, säger hon.

Sten Gromark, professor i arkitektur på Chalmers i Göteborg och sociolog, vill att kommunpolitikerna öppnar upp för experimentlustan, den som arkitekter ofta besitter. Det kan handla om idéer om andra storlekar på lägenheter, kollektivboenden eller ovanliga tomter.

- Vad det handlar om är en politisk deklaration om hur man vill att staden ska se ut, säger Sten Gromark. Eller har politikerna slukat superkapitalismens vision med hull och hår?

Med detta menar Sten Gromark den "vindkantring" som skett i den svenska bostadspolitiken de senaste decennierna. Dåtidens statliga subventioner av bostadsbyggande innebar en kostnad på 25-30 miljarder per år. Nu är subventionerna borta. I stället tjänar staten motsvarande miljardbelopp på bostadsmarknaden.

Men han säger att kommunens politiker kan bebygga udda tomter, som ingen velat exploatera tidigare. Bostäder i trånga gränder, på bergssluttningar. Han visar ett exempel som några av hans masterstudenter ritat: ett hyreshus beläget på berget upp mot Annedal.

- Jag tycker att initiativet till att prova nya lösningar saknas hos politikerna. Göteborg behöver målmedvetet formulera sin vision som stad. Den håller på att försvinna mellan Oslo och Öresundsregionen, säger Sten Gromark.

Att staden behöver blandas upp är en självklar förutsättning för att framtiden ska bli hållbar. Det anser Aisha Kemal, född och uppvuxen i Etiopien, i dag boende i Hjällbo. Hon arbetar som familjestödjare och inom barnomsorgen, är utbildad inom psykiatri och sitter som ledamot i Hjällbobostadens styrelse.

Hennes familj trivs i området och vill gärna bo kvar där, men för att ge sina egna barn andra bilder av staden låter hon dem gå i skolor i centrum från och med tredje klass.

I arbetslöshetens Hjällbo finns inte rätt förutsättningar för barnen att komma in i samhället, anser hon. Staden och samhället måste därför se annorlunda ut i framtiden.

- Att folk från ett land söker sig till områden med personer från samma land förstår jag, men det är inte den bästa lösningen. Det är politikernas ansvar att planera på ett annat sätt, säger Aisha Kemal.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.