Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Marian försöker läsa läxor. Det är inte så lätt när man delar rum med mamma och lillebror.

De trångbodda barnen

Marian, 13 år, bor i Bergsjön. Hon har en dröm: att bli läkare. Men det skulle vara lättare att lyckas, säger hon, om hon slapp dela rum med sin lillebror och mamma.
Vi besöker Marian, som helst av allt önskar sig eget rum, som är trött på att bo och studera på en madrass i ett hörn på golvet.

Situationen för henne och hennes fem syskon, som bor i en trea med mamman Ayan, är inte unik. Trångboddheten, menar politiker, kommunala bostadsbolag, socialsekreterare och hyresgäster, är ett växande problem i Göteborg. Mängder av familjer bor i för små lägenheter. Två, tre, fyra, fem syskon i samma rum.

Men att undersöka problemet är att röra sig i sifferlöst landskap. När GP frågar bostadsbolag, forskare, politiker, statistiker och socialchefer i Göteborg om de vet hur många familjer som bor trångt - och hur de i så fall bor - blir svaret: vi har ingen aning.
- Det finns ingen generell analys av trångboddheten, säger Gun Skårman på Fastighetskontoret.

Inte heller i Stockholm eller Malmö kan kommunerna ge något svar. Problemet visar sig vara att Sverige har valt att inte mäta detta längre.
- Hushållsstatistik har inte funnits på väldigt, väldigt länge i Sverige. Vill du veta hur det ser ut får du gå och knacka dörr, säger Jessica Engström på stadskansliet i Göteborgs stad.
Det låter ju inte klokt.
- Jag vet, det är helidiotiskt.

Ingen vet sanningen om trångboddheten i Göteborg. Inte sedan 1990, då Sverige slutade att föra statistik över hur hushållen.
Men det finns andra siffror, ledtrådar till hur barnen i de trångbodda hemmen lever: folkbokföringen. Där har Göteborgs stad inte tittat.
Det gjorde i stället GP.
Fram trädde bilden av en pågående bostadskatastrof.

Läs hela reportaget i dagens GP, eller ladda ner som pdf här intill.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.