Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

De är kattens bästa vänner

De möttes i en räddningsaktion när hemlösa katter hade synts till i industriområdet Aröd på Hisingen. Det var i slutet av förra sommaren. Sedan dess har Helena Lindström och Veronika Jugovic skapat en av Göteborgs största katthjälpsnätverk – Arödskatterna.

Helena Lindström kommer direkt från jobbet som heltidsanställd på Telias kundservice. Veronika Jugovic pluggar upp betyg på Komvux och arbetar extra som lärarvikarie. I övrigt innehåller deras liv pojkvän, familj, vänner, husdjur och olika fritidsintressen. Men det som upptar mest tid och energi, men också ger mest tillbaka, är engagemanget i att rädda katter som far illa.

Redan tidigare var de engagerade i att hjälpa djur via sociala medier

– Vi kände båda att vi ville göra mer. Vi upptäckte att vi hade samma värderingar och åsikter samt kom bra överens, säger Helena.

Att dra åt samma håll, på samma sätt är viktigt. Nätverket Arödskatterna skapades med syfte att främst rädda och hitta hem till hemlösa katter, men också för att motverka att djuren avlivas hur som helst.

– Vi vill hjälpa katten, inte ägaren, understryker Helena. Och vi hjälper alla katter som är i någon form av nöd.

Bara i Göteborg finns runt 10 000 hemlösa katter, enligt Helena och Veronika. Behovet av fler hjälpinsatser var stort så Arödskatterna växte snabbt. I dag har de 1 700 medlemmar, fem katter och sex kattungar utplacerade i tre jourhem. Hittills i år har de räddat och adopterat bort 73 kissar. Arödskatterna har det yttersta ansvaret för samtliga djur, vilket innebär mat, sand samt roddande kring veterinärbesök.

– Detta tar upp i princip all vår vakna tid och vi ser till att någon av oss alltid är tillgänglig, säger Veronika.

Telefonen plingar ständigt, från jourhem och folk som har sett katter som inte verkar höra hemma någonstans.

Helena bor ihop med sin pojkvän och nioåriga pappilonhunden, Hugo. Pojkvännen vill inte ha katt så hon är glad att få träffa många spinnande vänner genom sitt engagemang.

– Han har sina intressen som tar tid och detta är mitt, så det funkar bra. Han märker att jag blivit gladare av detta, konstaterar Helena.

Veronika bor fortfarande hemma med familjen samt den fyraåriga katten Kiara (som kommer att flytta med när hon lämnar hemmet). Hennes pojkvän reagerade först med förundran när hon berättade om vad som tar upp hennes tid, hjärta och tankar allra mest.

– Men han hjälper till numera, men kanske mest för att jag behöver hjälp.

Att nära och kära accepterar och supportar deras stora engagemang är ett måste, men inte sällan möts de av förvåning från omgivningen. Ingen av tjejerna motsvarar nidbilden av stereotypen, "crazy catlady". Det vill säga en ensam, lite äldre dam som omger sig med alltför många katter och lever i ett ammoniakstinkande hem.

– Folk är inte vana vid att yngre tjejer engagerar sig för katter på det här sättet, tror Helena.

Engagemanget grundar sig i ett övergripande intresse och kärlek till djur. Båda vittnar om en uppväxt med hamstrar, fåglar och fiskar samt en ständig jakt på umgänge och kärlek till och från djuren. Efter som katten är mer utsatt i samhället än exempelvis hunden, blev det ett naturligt val att arbeta för att hjälpa och höja just kissens statur.

Helena och Veronika har pratat i över en timme om sitt kattliv. De är samspelta och överens om vad kärnan i deras ideella verksamhet är: Ingen katt som har en chans att räddas och har hälsan ska behöva möta sprutan hos veterinären!

Tyvärr kan man inte lita på alla i kattvärlden. Men Helena vill understryka:

– Så här mycket fantastiska människor har jag aldrig träffat förut. Och utan all hjälp vi fått av andra organisationer och privatpersoner så hade detta aldrig varit möjligt.

De spår att Arödskatterna kommer att växa ännu mer och drömmen om ett eget katthem finns där. Trots att engagemanget känns självklart och inte som någon börda skulle de behöva mer hjälp ibland. Men det är svårt.

– Det är liksom vi som har skapat det här och vi vill ha det på ett visst sätt, säger Veronika.

Och de verkar inte ha lessnat på varandra.

– Det är skönt att prata med någon som inte tröttnar på att snacka katt, tycker Veronika.

Intervjun är slut och telefonerna igång igen. Bara under timmen som gått är Arödskatterna eftersökta. Det ännu en katt som behöver hjälp.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.