Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Självlärda. Olof Pettersson och Susanne Wederbrand på Pedalkraft vid Svingeln skulle gärna se en yrkesutbildning för cykelreparatörer. Precis som de flesta i Sverige har de ingen formell utbildning. I höst ska intresseorganisationen Cykelbranschen lämna in sin femte ansökan till Myndigheten för yrkeshögskolor.

Cykelbranschen vill starta skola

Fler sålda cyklar skapar ett större behov av reparationer. Enligt intresseorganisationen Cykelbranschen skriks det efter utbildad arbetskraft – men ännu finns ingen yrkesutbildning.

Det är inte bara den begynnande våren som gör att fler väljer cykeln som transportmedel. Det säljs också väldigt många cyklar nuförtiden. Försäljningssiffrorna har legat stadigt runt 600 000 stycken de senaste åren. 

Men alla delar av branschen har inte hängt med i utvecklingen. Intresseorganisationen Cykelbranschen har de senaste åren försökt starta en yrkeshögskoleutbildning för cykeltekniker – eller cykelreparatörer i dagligt tal – men varje år fått nobben av Myndigheten för Yrkeshögskolan. 

Cykelbranschen anser att yrket är i desperat behov av den statushöjning en utbildning skulle innebära för att locka fler inför en begynnande generationsväxling. 

– Eftersom det inte finns någon formell utbildning får vi i princip ta folk från gatan och lära upp från scratch. I takt med att cyklar blir mer och mer avancerade så tar det längre och längre tid, säger VD Joakim Stenberg.

Momssänkning för reparationer

Vid årsskiftet sänktes momsen för cykelreparationer och service från 25 till 12 procent. Att det då inte finns någon formell utbildning sänder dubbla budskap enligt Joakim Stenberg.

– Det är en paradox att man sänker momsen och sedan inte gör ett skvatt för att få till den yrkeshögskoleutbildning som vi har sökt i fyra år. Varje gång får vi svaret att i konkurrens med andra är vår utbildning inte tillräckligt beaktansvärd, säger han. 

Han jämför med Danmark där det sedan lång tid funnits utbildningar på olika nivåer. 

– Där är cykeltekniker ett riktigt jobb. Vi har tryckt på allting vi kan men det verkar inte som att man lyssnar på oss, säger han. 

Nu förbereder de sig för ytterligare en ansökan efter sommaren, även om förhoppningarna om ett godkännande är låga.

– Man kan inte bara prata om hur viktig cyklingen. Här är ett konkret exempel för att visa handlingskraft, säger han. 

De flesta reparatörer självlärda

Runt om i Göteborg finns ett 30-tal olika cykelverkstäder. Vid Svingeln har Olof Pettersson drivit Pedalkraft i över 20 år. Han ställer sig positiv till en yrkesutbildning och tror att det skulle förenkla rekryteringen av personal. 

Själv började hans yrkesbana med att med att han hjälpte en kompis i verkstaden. När denne gick vidare i yrkeslivet efter ett år blev han kvar. Som alla de andra han känner i branschen är han mer eller mindre självlärd. 

– Ja, antingen har de börjat hos någon annan cykelhandlare eller så har de lärt sig själva och kanske skruvat med cyklar och mekat med någonting sedan de var små. Jag själv brukar inte ha så svårt för att lära mig mekaniska saker, säger han. 

Sedan starten har han i princip ökat omsättningen varje år. De enda plumparna i protokollet återfinns i samband med finanskrisen och införandet av trängselskatt då hans verksamhet hamnade innanför tullarna. 

"Du blir aldrig fullärd"

Sedan sex år är Susanne Wederbrand är en av hans två anställda. Hon började som praktikant från Arbetsförmedlingen under ett halvår innan hon blev anställd. Om hon hellre skulle ha gått en yrkesutbildning är hon inte säker på. 

– Men jag skulle gärna vara lärare på en. Jag tror absolut att det är ett framtidsjobb och att det behövs kunnig personal. Det är som med alla yrken där man gräver djupt. Du blir aldrig fullärd eftersom allting utvecklas. Det är väldigt roligt också. Man får träffa väldigt många trevliga kunder, säger hon. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.