Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Så fort jag har siffror att titta på så kommer jag in i prestationsträsket. Det blir tävling och det är inte bra för mig."

Charlotte har lärt sig att lyssna på kroppen

Hon blev fast i löpningen för tre år sedan. Men efter en rivstart där hon ville bli lika snabb som alla andra drog Charlotte Anderson snabbt på sig skador. I dag fokuserar hon i stället på att lyssna på kroppen – genom att slopa tekniska prylar.

Under en flygresa till Chicago för tre år sedan läste Charlotte Anderson en tidningsnotis om att människan inte bara mår bra av att springa, den är till och med gjord för att springa.

- Sedan dess är jag fast. Jag hade sprungit i perioder tidigare, men efter att jag förstod hur bra löpning fungerar för att bli av med stress är det bara som en livslång förälskelse, säger Charlotte Anderson.

- När jag började springa var det som att hela kroppen skrek ”äntligen”. Jag har varit extremt stressad. Men löpningen har gjort det så mycket bättre. Den har gett mig ett nytt liv.

Hon började sin nyfunna löparkarriär med dunder och brak. Hon köpte ett träningsprogram av maratongurun Anders Szalkai som hon följde slaviskt. Men ganska snart märkte hon att något inte kändes rätt. Hon började springa tillsammans med andra och försökte hänga på i deras tempo, vilket gjorde att hon sprang på gränsen och drog på sig olika överansträngningsskador.

- Det blev en dum hets. Varför ska jag jämföra mig med personer som sprungit i 20 år? Det är ju jättedumt, säger Charlotte, och fortsätter:

- Jag bestämde mig för att sluta jämföra mig med andra. Jag springer en del lopp varje år, men jag gör det bara för upplevelsen, inte för placeringarna. Senast kom jag bland de 20 nedersta procenten i resultatlistan, men det skiter jag fullständigt i. Det spelar ingen roll för mig. Mitt enda mål är att fortsätta springa, att fortsätta vara stark och vara frisk när jag dör.

Sakta men säkert började Charlotte springa mer och mer i skogen. Och efter ett läger i fjällen hade hon upptäckt att terränglöpningen var hennes melodi. I dag är terränglöpning det bästa Charlotte Anderson vet, och hon springer gärna lugna rundor i skogen på flera timmar. Och hon gör det helt utan tekniska hjälpmedel. Hon är nämligen helt ointresserad av fart, puls och andra saker som många för bok över under löpningen.

- Jag har ingen aning om hur snabbt jag springer. Det spelar ingen roll. Träning för mig handlar om att vara närvarande i mig själv, att kunna lyssna på kroppens signaler.

- Problemet med att allting ska mätas är att när vi börjar mäta så börjar vi också jämföra oss med varandra och det är osunt. Det blir lätt prestationsfokus. Allting i samhället handlar om att prestera och jag tror att det sista vi behöver är ytterligare ett sätt att jämföra oss med varandra.

Sin löpträning kompletterar hon med spinning på Friskis & Svettis, och när hon gör det är det passen utan pulsmätning som gäller.

- Så fort jag har siffror att titta på så kommer jag in i prestationsträsket. Det blir tävling och det är inte bra för mig.

Och något fitnessarmband lär vi inte hitta på Charlotte Andersons armar i framtiden.

- Jag har full respekt för att andra köper sådana, alla får göra som de vill. Men för min del är det ointressant. Jag är väl en extremt tråkig konsument, men min kropp är min klocka och jag behöver inte mer. Jag har inget behov av att räkna steg eller analysera min sömn. Jag vet att om jag sover dåligt så är det ett tecken på att något är fel i livet. Och då måste jag lyssna på min kropp och åtgärda det.

FAKTA

Namn: Charlotte Anderson

Bor: Högsbo

Ålder: 47

Familj: 2 barn

Yrke: Egenföretagare

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.