Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Cancersjuka Ulla vädjar för SU:s personal

Ulla Einarsson, 41, har kronisk cancer och behöver vård livet ut. Hon är orolig för situationen på Sahlgrenska, som hon säger befinner sig i fritt fall.

Det började i maj 2016. Ullas två barn, då 7 och 10 år gamla, hade sprungit Lilla Göteborgsvarvet. På vägen hem mådde hon sämre och sämre, fick hög feber och blev till slut sängliggande. Hon trodde det var influensa och väntade i fem dagar innan hon gick till vårdcentralen.


– Då hörde de ett konstigt ljud i bröstet och skickade mig direkt till akuten i Kungälv, säger Ulla Einarsson.


Hon är ensam i villan i Ytterby på dagarna, fortfarande sjukskriven. De där dagarna förra våren har hon gått igenom många gånger.

Näst högst i prioriteringen

– Runt elva kom jag till akuten, blev undersökt och hamnade näst högst upp i prioriteringsordningen. "Skönt, då går det fortare" tänkte jag. Senare har jag förstått att det var ett tecken på hur illa däran jag var.


Efter elva dagar av undersökningar och provtagningar, på både Sahlgrenska och Kungälvs sjukhus, stod det klart att Ulla hade en tumör i tunntarmen, en mängd metastaser i levern och till följd av det förhöjt tryck på hjärtat. Febern hade varit ett tecken på att kroppen börjat ge upp. 


Tumören opererades bort i somras, men sjukdomen är kronisk och gör att Ulla kommer att äta mediciner, få injektioner och gå på regelbundna kontroller i resten av sitt liv. Hon har fått behandling under hela hösten, men vet inte än hur många cancerceller den har fått bort. Under processen har hon passerat akutmottagningar, endokrinkirurgin och onkologin.

Helt fantastiska sjuksköterskor

– Sjukhusen befinner sig i fritt fall. Jag har ändå varit en högt prioriterad patient och har mött helt fantastiska sjuksköterskor. Men jag har också sett hur stressade de är och hur hårt de sliter, även om de gör sitt bästa för att vi patienter inte ska drabbas.


Ulla minns första natten efter sin operation. Det var mitt i sommaren, semestertider, och på intensivvårdsavdelningen låg bara de patienter som var så sjuka att de inte kunde vänta på vård. En sjuksköterska ansvarade ensam för Ulla, nyopererad och sömnlös, och en annan lika vårdkrävande patient. 


– Hon sprang mellan oss nonstop hela natten. När det började ljusna hörde jag henne säga till en kollega, nästan desperat: "Jag måste få sätta mig och skriva!" Sjuksköterskor i dag har så stora krav på sig att dokumentera allt att de i slutet av ett pass ofta tvingades släppa allt annat för att hinna ikapp. 

Personalen gjorde sitt yttersta

Trots den stressiga arbetsmiljön upplevde Ulla att personalen gjorde sitt yttersta. 


– En gång stannade en sjuksköterska kvar efter sitt pass för att hjälpa mig att rätta till en skavande venkateter. Hon hade inte hunnit under sin ordinarie arbetstid, men kom in i slutet av dagen och satt med mig en halvtimme.

"Höj lönerna"

Jubileumskliniken på Sahlgrenska är en av Sveriges största onkologikliniker. Redan 2014 larmade läkare på kliniken om personalbrist. I höstas, samma period som Ulla genomgick sin behandling där, hölls många platser stängda för att det saknades personal. Luckor på de andra avdelningarna täcktes upp av inhyrda sjuksköterskor och att ordinarie personal tog extrapass. Även som patient märkte man att situationen var ansträngd, menar Ulla Einarsson.


Vad skulle du vilja säga till de styrande i regionen?

– Höj lönerna. Det är så fruktansvärt dåligt att sjuksköterskorna, liksom undersköterskorna, tjänar så lite med tanke på det otroligt stora ansvar de har. Låt folk jobba med det de är bäst på. Varför låter man inte sjuksköterskor diktera sina rapporter till sekreterare, i stället för att sitta i timmar och skriva själva? Politikerna borde följa med på avdelningarna, under flera arbetspass, och se hur personalen verkligen har det.


För Ulla Einarsson är sjukhusbesöken nu en del av hennes liv. Hon har alltid känt sig väl bemött i vården, men är orolig för att personalen snart ska ha nått sin gräns.


– Sjuksköterskorna har skrikit så länge. Varför händer inget? Hur kan det ha fått gå så här långt?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.