I media förknippas ofta brandmannayrket med ett tydligt mansideal. Mathias Ericson har för sin avhandling i ämnet på Göteborgs Universitet intervjuat och observerat brandmän och menar att så inte är fallet i verkligheten.
– Männen jag träffade var väldigt noga med att påpeka att de inte var särskilt manliga. De menade att de klarade sig bra även om de inte var några muskelberg och att sådana förväntningar egentligen var ganska löjliga. Samtidigt kunde de tycka att det var bra att kunna spela på de bilderna i vissa situationer för att få allmänhetens förtroende, säger han.
Brandmännen i studien distanserade sig från yrkets koppling till maskulinitet. Men det var samtidigt viktigt för dem att gruppen bestod av enbart män.
– Den manliga gemenskapen gav dem en känsla av att få vara för sig själva och umgås på ett oförställt sätt. Om kvinnor skulle anställas befarade de att de inte skulle kunna leva lika nära inpå varandra.
Matias Ericson fann att tillvaron på brandstationen var trygg, men även skör och kravfylld. Vilka män som helst passade inte in i gemenskapen. Lättast att trivas och passa in hade de brandmän som trivdes med en tuffare jargong.
