Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Bosse Ljungqvist

Han lever i ett hus som i princip är självförsörjande på energi och grönsaker. Bosse Ljungqvist är ekosof och har jobbat som lärare i Tanzania och Göteborg. Men just nu skriver han på sin andra bok om kapitalismens avigsidor.
När vi slår oss ner på verandan på Brännö berättar han att hans hus är en ombyggd frikyrka. Sedan sensommaren 1973 har han kalkylerat, skissat och byggt, och resultatet blev ett ekologiskt rymdskepp.
- Solfångarna på taket förser huset med el. Och i drivhusalkoven har jag vattenbassänger som renar husets vatten. Ibland tar jag emot studiebesök, i morgon kommer en grundskoleklass.
Bosse har bland annat jobbat som lärare vid universitet, folkhögskolor och komvux. Glädjen i att förmedla insikter om hur natur och samhälle fungerar har varit hans stora drivkraft.
- Jag vill göra motstånd mot de destruktiva samhällsprocesserna genom att upplysa om vad som inte fungerar och varför, och om alternativ som är värda att pröva. Min ekosofi innebär att människan ingår i naturen, att vi kan identifiera oss med medvarelser som växter och djur. Och att naturen och dess varelser har ett egenvärde.
I tiotusentals år hade vi religion som orienteringssystem. Sedan växte de ekonomiska och tekniska vetenskaperna fram. Bosse menar att man kan se det som olika berättelser, olika synsätt. Och i så fall skulle en tredje våg kunna vara ekosofin, en filosofi som bygger på helhetssyn och hållbarhet.
- Kanske kan moderna, sekulariserade människor finna en meningsfull livsåskådning i ekosofin, en filosofi som erkänner förnuftets begränsning.
I tre år och ett halvt år arbetade Bosse i Tanzania. Först tjänstgjorde han inom FN som viltvårdsexpert i en nationalpark. Därefter jobbade han som kemilärare vid ett gymnasium. Under sin vistelse i Tanzania lärde han sig mycket.
- Jag började förstå hur komplext ett mänskligt samhälle är och det utsiktslösa i att försöka förvandla vitt skilda kulturella system till kopior av västerländska nationalstater. Och jag såg det förljugna i den liberala utvecklingsretoriken, att alla stater skulle kunna göra samma sak, som om inte industri och utveckling i rika länder förutsatte underutveckling och billiga råvaror i fattiga länder.
Han stryker högerhanden genom sitt gråsprängda skägg. Hans blick riktas mot en fjärran horisont, långt bortom Brännös kurrande trygga landskap.
Den guldbruna katten Bateson, född i husets bastu och döpt efter antropologen och systemteoretikern Gregory Bateson, sjunker lojt ner i jaktposition vid verandans ingång.
Bosse smuttar försiktigt på kaffet.
- Tveklöst skapar industrikapitalismen enorma resurser också. Men vår tids utmaning ligger i att plocka russinen ur kakan, att skapa ett system med arbetsdelning, handel och marknad som gagnar mänskligheten som helhet utan att förstöra naturen. Jag tror på en mångfald av belönings- och utbytessystem utan inbyggd expansion.
Vi måste ändra vårt synsätt radikalt, menar han. Det handlar rätt och slätt om att nöja sig med färre materiella ting. Att försöka se möjligheterna i närsamhället, att ha utbyte av grannar och familj.
För några år sedan startade Bosse ett fungerande bytessystem på Brännö tillsammans med grannarna med valutan ÖS. Bytesringar, som bygger på räntefria principer, finns runt om i hela världen. Och systemet genomsyras av en enkel logik. Om du behöver hjälp med trädgårdsarbete, så kan du fråga dina granne om hjälp. Sedan kommer ni överens om en poängsumma som din granne får. Dessa poäng kan din granne använda till att handla varor och tjänster av andra inom systemet.
- LETS kan bryta isolering, skapa sociala kontakter och nätverk. Systemet kan hjälpa till att skapa en samhörighet och mening. Därför att med en lokal valuta blir alla pengar personliga, knutna till den du är och det du gör. Det kan även motverka arbetslöshet, skapa språngbrädor till sysselsättning, inte minst genom möjligheten att blanda LETS-valuta med vanliga pengar, säger Bosse och lägger upp fötterna på bänken.
För ett par år sedan hade Bosse fyra ungdomar inneboende hos sig. De gjorde sig hemmastadda på övervåningen och betalade delvis hyran genom att renovera huset.
- Det fungerade bra till en början. Ungdomarna uträttade även olika snickeriarbeten hos andra boende på ön. Så deras aktivitet spred sig som ringar på vattnet. Men när de flyttade ut, så flyttade mycket av ekonomin också.
Det är just detta scenario som är en av de stora nackdelarna. Systemet har svårt att överleva av egen kraft om det bygger på att några få eldsjälar engagerar sig, istället för en bred förankring hos vanligt folk i lokalsamhället. Bosse säger också att en nackdel kan vara att checksystemet kan upplevas som krångligt.
I trädgården pickar några höns ivrigt omkring, och intill husets ena kortsida finns ett växthus. I växthuset odlar Bosse bland annat tomater, sallad, kryddor och paprika. Ett annat intresse är segling. Ibland lättar han ankare och navigerar till varmare breddgrader med sin segelbåt Gaia.
Men just nu försöker han koncentrera sig på att skriva klart sin bok.
- Boken ska fokusera på försörjningen, att vi måste fasa ut det kapitalistiska systemet som gör de rika rikare och de fattiga fattigare. Och jag vill försöka skapa ett medvetande om vad som händer när vi använder de kapitalistiska pengarna.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.