Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Blondinbella: Vi kan släppa in betydligt fler i Sverige

Isabella "Blondinbella" Löwengrip talar i GP Onlines nya podcast "Lamotte möter" om ämnen som spänner såväl högt som lågt. Politik, moderskap och välfärd är tre av ämnena. Och för första gången talar Blondinbella ut om hur hon under tonåren blev utnyttjad sexuellt.– Det var en del av min tonårstid, säger hon till GP Onlines medarbetare Joakim Lamotte.

Hon är entreprenör, författare och tvåbarnsmamma. Men mest känd är hon som en av Sveriges mest inflytelserika bloggare. I över tio år har hon, genom bloggen, varit en stor förebild för unga tjejer och nyligen var hon en av gästerna i succéprogrammet ”Parneviks”. I en lång intervju med GP berättar hon om sina politiska funderingar, om moderskap, om flyktingströmmar och även om sexuella övergrepp.

Du ska inte rösta på Moderaterna längre utan på Centerpartiet. Varför?

– Dels blev inte partiet det samma när det fick ny partiledare. Jag var nog en del av de nya Moderaterna som var liberala, öppna och nytänkande. När Anna Kinberg Batra klev in som partiledare så blev partiet mer konservativt och tillbaka till det mörkblå. Då utesluter man oss som kom in för att det var öppet, Reinfeldts-moderaterna. Moderaterna har velat säga att man skall minska på trycket och stänga gränserna men inte rakt ut som SD vågar göra. Man säger med fina ord att det skall vara temporära flyktingtillstånd och lokala bestämmelser om tiggeriet. Då känner jag: säg bara rakt ut istället hur ni vill att det skall vara. Det blir bara så fult när man skall hålla sig så politisk.

Du är kritisk mot den migrationspolitik som förs nu när man inför kontroller vid gränser och liknande?

– Jag förstår ju att det måste finnas någon slags ordning, men titta på mot vem det slår mest. Alltså det slår mot barn och papperslösa som verkligen behöver hjälp. Blir ditt hus bombat så skynda och spring in och hämta ditt pass annars får du inte komma in i Sverige, jag förstår inte tänket, jag gör verkligen inte det.

Men kan vi släppa in hur många som helst i Sverige?

– Vi kan släppa in betydligt fler än vad vi gjort idag, absolut. Det tror jag stenhårt på.

Var ska man få pengarna ifrån när det gäller att få de här människorna i jobb och utbildning? Det kostar ju ändå mycket pengar att ta emot så många människor.

– Vi måste ju skapa arbeten. Och hur gör man det? Det är ju en jättestor fråga. Allt från att underlätta för entreprenörer att anställa till att ha en politik som gynnar småföretagare. Sådant gör jättestor skillnad. Vi har själva här på kontoret undersökt hur vi kan anställa folk som sitter på transitboende. Bara kanske kunna anställa dem i några månader. Eller någon som inte har uppehållstillstånd. Hur gör vi? Det är krångligt och jag önskar att det hade varit lättare.

Du blir aldrig orolig när du hör om kommuner och myndigheter som går på knäna eller om våld på flyktingboenden?

– Jo, självklart, det är ett jätteproblem och det är ingen som vill prata om det heller. Det har blivit otroligt infekterat i Sverige. Vi pratar om att vi inte får lyfta saker som gynnar SD. Sverige har ju aldrig varit så ängsligt och känsligt som det är just nu. Sedan får vi inte glömma att det är en kultur som krockar. Att tro att det kommer massa 18-åringar från länder med annan kultur och att det skall funka med svenska tjejer. Det är klart att det inte gör det. Det måste ju finnas en brygga där.

Den senaste tiden har det rasat en debatt om sexuella övergrepp efter de uppmärksammade händelserna i Köln och Stockholm. Nu berättar Isabella ”Blondinbella” Löwengrip för första gången för Göteborgs-Postens Joakim Lamotte i podcasten "Lamotte möter" om sina upplevelser av att bli sexuellt utnyttjad som tonåring i Sverige.

Vad är det du har sett? Vad har du för erfarenhet av sexuella trakasserier?

– Att det är vardag. Inte för vuxna kvinnor kanske, men för tonåringar. Det är så hemskt att man inte vill tänka på det. Som på hemmafester när man vaknar upp och inser att saker har hänt som man inte var med på. Där och då såg man det ju inte som våldtäkter eller riktiga övergrepp. Men som vuxen och som mamma tänker man att vad fan var man med om? Man tog sådana konstiga risker som tjej. Man åkte ut med killar på ett lantställe och så blev man full och så minns man inget.

Menar du att du har varit utsatt för sådant som kan klassas som sexuella övergrepp eller våldtäkt?

– Ja, inte våldtäkt men sexuella övergrepp absolut.

Under din uppväxt?

– Ja. Det är så hemskt för det är så vanligt. Man får inte skylla sig själv, för så ska det inte vara, men man åker som ung tjej, med en tjejkompis, till en fest med 25 killar. Man har med sig varsin häxblandning och spelar öl-spel för att man skall bli full. Man har inte tittat när nattbussarna går hem och man har inga pengar till taxi. Så sover man över där och då händer det något som man inte riktigt vill, men så tänker man att det var ju ändå en sovplats. Att man ens tog de besluten som ung tjej. Det fattar jag inte varför man gjorde.

Att man utsätter sig för risker?

– Ja, varför gör man det som tjej? Det är väl det som är det första problemet?

Men skall man behöva tänka så?

– Nej, men på något sätt måste man anpassa sig. Man går ju inte naken på gatan. Jag förstår att det är fel att börja lösningen med vad man som tjej skall göra. Jag fattar det. Det låter sjukt i huvudet. Men samtidigt som tjej, varför utsätter man sig för sådant? Varför åker man på de där festerna? I mitt fall var det så att jag inte fick ta hem killar till mig. Så då åkte jag och sov hemma hos dem. Jag kommer ihåg att pappa sa: ”Jag tänker inte gå upp här i kalsonger och se någon tonårskille vara hemma hos mig och ta mjölk ur kylen”. Jag tror att det istället är viktigt att tänka att det hellre sker hemma om de vill ligga med varandra. Gör det hemma hos oss istället så går jag ut en stund, att man har det tänket som förälder, att hemma skall vara en trygg punkt.

Om du hade kunnat backa tiden till när du var yngre och utsattes för sexuella övergrepp, hade du gjort något annorlunda, eller hade du tänkt på något annat sätt?

– Det var en del av ens uppväxt, en del av ens tonårstid. När jag minns tillbaka minns jag allt det roliga som skedde. Men jag kommer ihåg att jag var så full en gång att jag somnade i Karlaplansfontänen och vaknade upp där på morgonen. Tack och lov helt oskadd. Men att man gjorde sådana konstiga saker. Jag har inget bra svar. Det enda jag kan säga är att när det gäller min dotter så skall hon alltid kunna ringa när det krisar och till exempel säga: ”mamma, jag är aspackad och kommer inte hem. Jag kan inte stå upp, jag är så full, kom och hämta mig.” Att man har den relationen. Det tror jag kan göra skillnad. Det hade det nog gjort för mig.

Hur känns det när du pratar om sådant som hände dig förr? Blir du förbannad på de här killarna?

– Det är hemskt, men jag tänker att de var ju också en del av sin tid. Det var inga elaka killar. Det här var killar som hade bra betyg, som var trevliga och roliga. Det är inga svin vi pratar om utan vanliga tonårskillar som spelar fotboll, men där på fyllan i grupp så... Alltså, jag sa ju aldrig nej eller sluta. Man gick ju med på saker och ting.

Men du sa ju att du varit utsatt för sexuella övergrepp. Kan man säga att det var det då?

– Det är så svårt. Om man sover och inte ens har möjlighet att säga ja eller nej. Då är det ju någon form av övergrepp såklart.

Har du varit med om det?

– Det är så hemskt, men vi var nog ganska många tjejer som var med om det.

Jag blir så förbannad när jag hör sådant här. Om man sover så är det ju våldtäkt.

– Ja, absolut, det är det. Det låter hemskt, men varför jag inte är så arg är för att det kändes som att det var en del av den här tonårstiden, med hemmafester och att passa in. Samtidigt som jag fattar att det är ju fel liksom. Vi pratar om en ålder nu från 13 till 16 år. Det är överlag en ålder där man testar gränser. Ingen har hittat sig själv. Man försöker spela ball och passa in från båda håll och då gör man mer än vad man kanske vill för att vara någon. Och killar måste också göra vissa saker för att vara någon. Det är en känslig tid, period och plats för alla, så man blir väldigt sårbar. Det är komplicerat och jag tror att det alltid har varit så. Jag tror inte att vi kommer se någon skillnad om tio år heller på ungdomar i den åldern.

Men hur skall man få killar att fatta vad som är okej och inte okej?

– Ja, det är den viktigaste diskussionen, men tyvärr hamnar det alltid hos tjejer och jag blir ju en del av det nu. Samtidigt ser jag mig som en väldigt stark kvinna som absolut kommer kunna påverka min son att aldrig någonsin göra så. Sedan får man tänka på vem man gifter sig och skaffar barn med. Jag har en man som aldrig någonsin skulle kunna gjort så, inte ens i tonåren. Det jag har kunnat göra som kvinna är att ha hittat en vettig pappa till mina barn som inte har något av det här i sig på något sätt. Han kan vara en bra förebild för vår son.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.