Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Josefin Rahmqvist Linnarsson, forskare och doktorand i forensisk omvårdnad vid Linnéuniversitet.

Bättre rutiner behövs på akuten

Personal på landets akutmottagningar bör oftare fråga om våld. – Det finns studier som visar att personer sökt vård sex, sju gånger efter att ha utsatts för våld utan att någon gång fått frågan, säger Josefin Rahmqvist Linnarsson.

Hon är doktorand och forskare i forensisk omvårdad vid Linnéuniversitetet och efterlyser att akutpersonal ställer frågor om våld på rutin, som man nu gör i Västra Götaland.

I dag ställs frågor ”vid misstanke” vilket gör situationen godtycklig, tycker hon.

Det blir upp till den enskilda sjuksköterskan eller läkaren att avgöra vem man ska fråga och det kräver särskilda kunskaper.

– Det finns också en risk att det bara är vid väldigt uppenbara skador som man får frågan. Då kommer vi att missa väldigt många. Det gäller också att man dokumenterar att frågan är ställd, och vilket svar man fått. Det kan få betydelse i en eventuellt kommande rättegång, säger Josefin Rahmqvist Linnarsson.

I dag finns främst riktlinjer hur vården ska ta hand om kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och till viss del misshandel. Däremot saknas oftast rutiner för misshandlade män.

– Det är bara ett fåtal akutmottagningar som dokumenterar så de vet hur många våldsutsatta personer de tar hand om varje år. Om alla gjorde det skulle det bidra till en bättre statistik över brottsoffer, vi skulle troligtvis även få med en del av det mörkertal som inte anmäler, säger Josefin Rahmqvist Linnarsson.

Det finns ett visst motstånd inom akutsjukvården att jobba med de här frågorna, menar hon. Man har en tung arbetsbörda och stor tidspress och det är svårt att ta in fler sysslor som tar mer tid. Men hon menar att det mer handlar om att göra saker på ett litet annat sätt.

Man kan fråga alla rutinmässigt om våld i det frågebatteri som alla patienter får svara på när de söker akut vård.

Hur man praktiskt går tillväga i vården spelar också roll.

– Ett exempel på hur man kan hjälpa att bevara bevis är att lägga blodiga kläder en och en i papperspåsar i stället för allt i en plastpåse där kläderna möglar och klibbar ihop. Polisen kan då få svårt att spårsäkra och rekonstruera det som hänt, säger Josefin Rahmqvist Linnarsson.

Ett annat exempel är att inte klippa i kläder från ingångshål från skott eller stickhål från en kniv.

Hennes forskning visar att de allra flesta sjuksköterskor på akuten tar hand om våldsutsatta, men mindre än en tredjedel av dem uppger att de har relevant utbildning.

– Det blir ju då ett lotteri för dem som söker hjälp, säger Josefin Rahmqvist Linnarsson som också menar att det kan vara frustrerande för personalen att vara otillräckligt rustade i att möta våldsutsatta.

– Vi vet att våld påverkar hälsan och att många olika samhällsinstanser blir inkopplade när någon drabbas. Det blir stora glapp mellan olika samhällsaktörer om alla bara tänker på sin del, säger hon.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.