En kort resumé för er som glömt: plötsligt fanns ett vattenspel mitt i vägen utanför Stadsbiblioteket, med färgglada lampor och musik. En del göteborgare tyckte att det var lite festligt. Någon använde det till och med som biltvätt.
Andra tyckte att det var den sämsta idén någonsin i Göteborg.
Nåja. Den sämsta idén sedan Västlänken i alla fall.
Och oavsett vad man tyckte fanns det onekligen en del saker som var mindre bra. Det visade sig till exempel att vattenspelet utgjorde en trafikfara: folk uppvisade vad stadens trafikdirektör kallade "ystert beteende" – de sprang helt enkelt rakt ut i vägen och riskerade att bli överkörda för att komma i kontakt med vattnet.
Detta löste man genom vakter och sedermera ett staket – och en redan kraftigt ifrågasatt kostnad drog iväg ytterligare.
Diskuterades flitigt
Allt detta hände under förra våren och det är ingen överdrift att påstå att vattenspelet under några veckor var en av de saker som diskuterades mest i Göteborg.
Att debatten först nu har nått kommunfullmäktige beror inte på att våra politiker suttit och funderat i elva månader på om de kanske borde säga några ord om omvandlingen av Göteborgs paradgata, om nu någon trodde det.
En av många som reagerade på det som hänt med stadens finrum var Martin Wannholt, partilös ledamot i kommunfullmäktige. När debatten rasade som värst formulerade han ett antal helt relevanta frågor. Som hur det var möjligt att lägga 30 miljoner kronor på en utsmyckning, utan att ens veta om det var barnsäkert. Och hur beslutet egentligen hade fattats.
Det kan låta underligt, men det sistnämnda var allt annat än klart.
Visste lite om projektet
Som vi berättade om i GP när det begav sig visste politikerna i trafiknämnden – de som sköt till pengarna – väldigt lite om vad de skulle få. Beslutet de fattade handlade om "utsmyckning av nedre Götaplatsen". Och de skisser de fick se inför beslutet visade sig ha mycket lite med verkligheten att göra: Men det visste de först när de såg det färdiga resultatet. Och tog emot göteborgarnas reaktioner.
Nu har saker och ting i kommunfullmäktige sin ordning. Frågor hanteras i takt med att de kommer in.
Och förutom 18 frågor från enskilda ledamöter låg inför gårdagens möte ett 30-tal motioner och väntade på att behandlas. Två av dem skrevs i september 2015.
Att demokrati måste få ta sin tid är självklart. Förslag ska utredas, vändas och vridas för att den bästa tänkbara lösningen till sist ska bli verklighet.
För sent att få svar på frågan.
Men här handlar det till stor del om att gamla, för länge sedan beredda, ärenden ligger och blockerar för nya. Möjligheten att få svar på en fråga medan den är aktuell är satt ur spel.
Så, hur gick det då när frågorna om vattenspelet skulle besvaras?
Jo, trafiknämndens ordförande Johan Nyhus kunde inte avhålla sig från att konstatera att det runnit en del vatten på Götaplatsen sedan frågorna ställdes och gjorde sedan avbön för det mesta: "Ja, det blev fel. Ja, det är oerhört beklagligt. Nej, det blev inte den gestaltning nämnden beslutat om. Och ja, frågan om varför nämnden aldrig fick information om vad de lade 30 miljoner kronor på har diskuterats flera gånger i efterhand."
Fler utsmyckningar stoppas
Om de lärt sig något? Ja, kanske. I vart fall är trafiknämndens ledamöter nere på en detaljnivå de aldrig tidigare varit – och all ytterligare gestaltning av Götaplatsen är stoppad tills vidare.
Att ta bort vattenspelet är däremot inte aktuellt. Man vet ju aldrig: i framtiden kommer folk kanske till och med tycka om gestaltningen.
Hur det än blir med den saken kan man tycka att politikerna kunde ha fört den här diskussionen i anslutning till att den pågick bland folk.
Eller ännu hellre innan spaden sattes i marken.
