Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

ANALYS: Sista striden i hamnkonflikten

Konflikten i hamnen är en maktkamp där båda parter i nuläget är förlorare. Och risken är stor att det blir värre för många fler innan vi ser en lösning.

"De vill krossa oss en gång för alla", säger Robert Lindelöf, förtroendeman för Hamnfyran i en intervju i tidningen Proletären.
Det är onekligen ett ödesmättat uttalande. Sista striden är här, alltså. Men kanske är det värt att ta med sig för den som vill förstå vad konflikten i hamnen handlar om.
Just nu pågår en lockout som innebär att hamnen är stängd under kvällar och nätter. Läget är låst och medlare inkopplade. Bakgrunden har GP berättat åtskilliga gånger, så jag ska inte trötta er ytterligare en gång med alla turer om hängavtal och trepartsavtal.
Situationen har nu lett till att allt fler företag känner att gränsen för vad de klarar av har passerats. De vågar inte längre lita på Göteborgs hamn och letar efter andra transportvägar.
I praktiken betyder det oftast att de tvingas dra containern på landsväg till Hamburg eller Rotterdam. Eller gå via någon annan svensk hamn och lasta om på kontinenten. Oavsett vilket kostar det tid, pengar och kanske till och med missade affärsmöjligheter.
På längre sikt är risken stor att hamnen förlorar linjer – för vem vill köra en direktlinje till en hamn som inte kan ta hand om godset?
Ja, ni förstår. Hamnfyran och operatören APM Terminals gör sitt bästa för att såga av den gren båda sitter på. Man undrar varför och hur det ska kunna ta stopp.
Västsvenska handelskammaren kallade till möte på fredagen för att diskutera frågan, som är så känslig att en del medlemsföretag inte öppet vågar säga att konflikten i hamnen gett dem problem. När jag frågar Handelskammarens vd Johan Trouvé vad han ser för lösning tystnar han för ovanlighetens skull ett ögonblick. Sedan säger han: "Jag vet inte. Vi funderar fortfarande".
Han är inte ensam. Under vintern och våren har en rad politiker kastat upp det ena förslaget efter det andra på debattsidorna. Och för ett par veckor sedan tillsatte regeringen en utredning, med uppdraget att se över rätten att ta till stridsåtgärder i situationer där arbetsgivaren är bunden av ett kollektivavtal.
Men utredningar tar sin lilla tid och under tiden förlorar Göteborgs hamn och det svenska näringslivet både pengar och anseende.
Bråk och konflikter i hamnen är inget nytt. Tvärtom. Maskningsaktioner och strejker var en följetong redan innan driften av containerhamnen privatiserades och togs över av APM 2012.
En del man talar med uttrycker det som att kommunen inte klarade av det och "vek ned sig" när Hamnfyran bråkade. Andra säger att hamnarbetarna i vart fall hade lite inflytande på arbetsplatsen på den tiden.
Oavsett vilken ringhörna man lyssnar på tycks alla överens om att det numera är hårdare tag som gäller. Det heter att det Maerskägda storföretaget försöker omöjliggöra medarbetarinflytande – alternativt att APM äntligen gör det kommunen aldrig klarade av, och sätter ned foten mot de bråkiga hamnarbetarna.
Kanske är det sista striden vi ser. Om den kommer att ha en vinnare eller bara förlorare återstår att se.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.