Solen steker på de brunbrända kropparna, inte en vit rumpa så långt ögat når. En nyponbuske och en brandgul galge ger lite färg åt det solblekta planket – det som skiljer herravdelningen ute på klipporna från förargelsens strand.
Den senare kallas Hagen, en gräsmatta med en liten sandstrand, som ligger mitt emellan dam- och herrsektionerna.
Till kvinnodelen finns två dörrar i planket, som nyligen byggdes på några decimeter. För tre år sedan hade herrar Hagenområdet vissa dagar och damerna vissa. En dag i veckan var det mixad zon.
Men på årsmötet i februari i fjol bestämdes att Hagen skulle vara en permanent mixad zon, för par eller familjer med barn eller ensamma herrar och damer.
Vinterstormen 2004 välte alla plank på badet. Den här gången stod de kvar men det blåste rejält i föreningen efter beslutet. Delar av styrelsen avgick i protest.
Det är damerna som är de största badfantasterna på Saltholmen och det var bland dem som protesterna var som starkast: de fördärvar badet, det som varit en fristad för kvinnor hotas, män kan titta in genom de öppna dörrarna, många känner sig överkörda. Somliga slutade hälsa på dem som gick till gemensamhetsbadet.
En kvinna, stammis varje sommar sedan 1948, slutade bada i protest.
Sommarmötet i juli i fjol blev kaotiskt. En protestlista med 150 namn hade lämnats in och mötet spårade ur. Kvinnan fick en varning för att hon uttryckt sig olämpligt och ärendet hänsköts till årsmötet 2011.
–Konflikten har planat ut men det pyr fortfarande. Det pyr, säger Ann-Kristine Johansson som var en av dem som skrev på.
Hon sitter vid klipporna tillsammans med flera andra kvinnor på damernas sida. Hagen har de inte besökt sedan det blev en mixad zon.
–Hagen är den vackraste platsen. Minst blåst, mest utsikt och klarare vatten. Men vi trivs enbart bland kvinnor, därför går vi aldrig dit längre, säger Elsa Berggren och det märks att besvikelsen sitter i.
–Det är en liten klick som bestämmer och agiterar. De har tagit över det. Vi har varit här i över 20 år men nu kan vi inte gå dit.
Ordförande sedan två år i Kallbadhusets Vänner, Bernt-Erik Ekeroth, har dock inte märkt av konflikten på länge.
–Möjligen kan den finnas latent. Men ingen har i alla fall hört av sig till mig, säger han. Det är alltid så i en förening, vid ett majoritetsbeslut finns det en minoritet.
–På andra ställen, Ribersborgsbadet i Malmö till exempel, finns inte ens något plank. Här på Saltholmen finns det fler ensamma. Men många nya medlemmar är par.
På det senaste årsmötet, i februari, kom det 201 personer, mot knappt 50 förra året. Men några högljudda protester förekom inte, enligt Bernt-Erik Ekeroth.
En damveteran ansluter sig. Hon är nöjd med beslutet.
–Här är perfekt, säger hon. Och fint för familjer och barn. Jag har badat naken i över 50 år. Jag stortrivs och karlarna här känner jag perfekt.
Hon är överraskad över reaktionerna.
–Jag har ingen förklaring. Trodde inte det kunde bli så tokigt.
Saltholmens kallbadhus har funnits i 103 år.
Det ägs av kommunen men drivs sedan 1976 av föreningen kallbadhusets Vänner.
I juni fanns 925 medlemmar, kvinnor är i klar majoritet.
Den 26 juni sändes en radiodokumentär om konflikten på Saltholmen, Sommar utan män av Louise Jacobsson.
