Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Alhbin vänder blad efter 45 år

Efter 45 år som Göteborgspolis har han sett och hört det mesta och värsta, men ändå inte blivit desillusionerad:   - De allra flesta är fortfarande otroligt bra människor, säger Sven Alhbin, länskriminalens avgående chef.

Med ålderns rätt slutar Alhbin på sin post, lagom till nyår. Pensioneringen väntar och med den ytterligare minst 15 goda år. I alla fall enligt honom själv:

- Det ska bli skönt. Det är dags att vända blad nu som kungen brukar säga.

Alldeles oavsett vem som innehaft tjänsten som länspolismästare, har Sven Alhbin under hela 2000-talet varit Västra Götalandspolisens inofficiella ansikte utåt.

- Platsen i rampljuset, det är en viktig roll. Dels har jag gillat det, dels har det emellanåt handlat om att skydda andra kollegor. En chef måste stå upp, betonar Alhbin.

I tider när hoten mot poliser, åklagare – och inte minst vittnen – bara ökar, så lever alltså ordningsmaktens mest mediala företrädare utan skyddad identitet och utan alltför omfattande larmanordningar i bostaden.

I korridorerna på Skånegatan beskrivs han som supersnuten, mannen som kan se runt hörn, som har koll på alla ärenden, som alltid är tillgänglig, som känner alla – från toppolitiker till småbusar – och som har haft en besynnerlig förmåga att få sina underhuggare att lösa grova brott.

Metodik, uthållighet och lagarbete. Det är tre ord Sven Alhbin återkommer till.

Han har byggt länskriminalens teamkänsla på vänskap och lojalitet, under många år ihop sin bäste kompis Per-Olof Johansson.

Den enda kritiken emot Alhbin – anonymt formulerad – skulle möjligen vara att han är lätt att ha med sig och tuff att ha mot sig:

- Jag hoppas verkligen att det inte är så. Men alla är inte överens med alla här i livet.

45 år som polis i samma stad (minus en kort utlåningstid i Thailand) innebär förstås en unik kännedom om de lokala kriminella elementen. Några av dem har imponerat på honom.

Sven Alhbin vill dock inte nämna namnen på dessa.

- Skriv i stället att det finns yrkeskickliga personer också på motståndarsidan, som är svåra att komma åt. Fast nästan alla trillar dit förr eller senare.

Intresset för kriminalpolisverksamhet väcktes redan 1974 i samband med ett väpnat rån på Jaegerdorffsplatsen i Majorna.

Alhbin, på väg till en firmafest, drog i gång en jakt på förövarna.

Den upphörde blixtsnabbt när gärningsmännen plötsligt började skjuta mot den efterföljande bilen.

- Det var ju dramatiskt, även om vi inte blev träffade. En av de inblandade var Arkan (sedermera serbisk krigsförbrytare) som bodde i Göteborg då. En av hans kamrater greps och dömdes senare för det uppmärksammade NK-rånet, säger Sven Alhbin och skrattar åt minnena.

Under de senaste åren har klimatet hårdnat högst betydligt.

Detta har förvisso inte gjort Alhbin cynisk. Däremot är han orolig över utvecklingen bland främst de unga arga männen i förorterna och över samhällets relativa vanmakt inför problemen.

Sven Alhbin lämnar emellertid polismyndigheten med ett axiom, vilket samtidigt andas försoning:

- Fördöm brottet men inte brottslingen.

 

 

Fakta: Fem utredningar som lämnat spår

Här är de fem utredningar som gjort djupast intryck på avgående länskriminalchefen Sven Alhbin:

■ Mordet på tioårige Bobby Äikiä, 2006.

"Det ärende som berört mig mest och det enda som jag drömt om på nätterna. Det anmäldes som ett försvinnande vid parkeringen utanför Coop Bäckebol på Hisingen. Men vi insåg snabbt att Bobby inte varit med i bilen dit och att vi knappast skulle hitta honom vid liv.

Vi fortsatte leta för ordningens skull. Kanske mest som bevakning. Min farhåga var nämligen att pappan kunde åka tillbaka till köpcentrat där pojken rapporterades saknad och placera ut kroppen.

Det var slutligen förhörsledaren Harriet Persson (som även låg bakom att Backabranden klarades upp) som fick mamman att börja prata.

Det som dom utsatt den lille killen för ... det var ofattbart vidrigt".

■ Bortförandet av Fabian Bengtsson, 2005.

"Ett väldigt speciellt fall. Den här typen av kändiskidnappning finns egentligen i Sverige. Vi hade 17 dygn av ett ständigt mediedrev.

Många tipsade om att alltihop var en fejk. Men under hela tiden bet jag mig fast vid en enda sak. Jag hade hört Fabians röst på bandinspelningen och jag visste att han var livrädd.

Jag är full av beundran för familjen Bengtsson som behöll kylan och orkade ta sig igenom allt detta.

Vi förberedde oss noga för en eventuell frigivning. Östra sjukhuset var inkopplat. Förhörsledaren Mats Antonsson var den förste som skulle tala med honom. Vi fick omgående uppgifter om glassbilen och närheten till motorvägen, McDonalds och Systembolaget.

Vi lade pussel, vi fann lägenheten på Fabriksgatan i Gårda där han hållits fången. Gärningsmannen var kvar och öppnade när vi ringde på ytterdörren".

■ Mordet i Stuvkällaren på Kyrkogatan, 2005.

"Ett brott som fastnat ur ett motsatt perspektiv, av skälet att vi inte kunnat lösa det trots att vi satsat enorma resurser. Det är fruktansvärt frustrerande. Marie Johansson, en vanlig tjej som arbetade i en liten tygaffär, blev oerhört brutalt knivmördad.

Vi vet att det är en kvinna som gjort det. Vi har en mycket bra bild av henne. Vi har dna och dessutom vittnen som till och med snackat med den skyldiga. Trots hundratals kandidater har vi ändå inte hittat rätt".

■ Dubbelmordet på Gunnilsegården, 2001.

"Ett viktigt ärende i mc-miljön. Efter ett otroligt jobb av teknikerna lyckades vi fastställa att två män från Brödraskapet mördats inne på Hells Angeles anläggning.

Vi hittade bland-dna från offren och gärningsmannen. Sen hade vi enorm tur som i samma veva påträffade de två avlidna i ett grustag uppe i Floby.

Tre HA-medlemmar åtalades, en fälldes och de anhöriga fick ett avslut".

■ Tre stora värdetransportrån, 2005, 2006 och 2008.

"Det gemensamma för rånen i Stora Höga, på Landvetter flygplats och mot postterminalen på Kruthusgatan är att utredningarna präglats av ett fantastiskt kriminalpolisarbete.

Det har funnits kopplingar till Stockholm och till utlandet, till för oss dittills okända personer. Å andra sidan krävs det en djävulsk logistik för att inte lämna ett enda spår. Och ju fler inblandade, desto större chans för oss".

 

 

Fakta: Lång karriär

■ Den 16 februari 1970 anställdes den då 19-årige skåningen Sven Alhbin, född i Höganäs, vid Göteborgspolisen. Han hade då genomgått den ettåriga polisutbildningen.

■ Efter åtta år på stationen vid Tredje Långgatan, började han på narkotikaroteln.

■ Efter kommissarieutbildningen arbetade Alhbin som chef på Hisingen, på narkotikaroteln och på kriminalunderrättelseroteln.

■ Under åren 1996-1999 var han utlånad och fungerade som nordisk sambandpolis i Thailand.

■ 2001 blev Alhbin chef för länskriminalens spaningsrotel. Han avancerade 2006 till biträdande chef för hela länskrim och fick 2012 förordnandet som allra högste kriminalchef i Västra Götaland.

■ 1 januari 2015 slutar han på sitt ämbete.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.