Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Magdalena Engel, Kaisa Simonson, Gertrud Klöv och Torborg Tovmark (ej med på bilden) håller sig i form på gymmet och trivs med samvaron.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

85-plussare som gillar att träna

Att gå på gym är både nyttigt och roligt. Och det är aldrig för sent att börja. Inte ens om man har fyllt 85. Möt några vitala damer som regelbundet tränar ihop.

Källarlokalen har ovanligt högt i tak och solen letar sig in genom det gallerförsedda fönstret. Ena väggen täcks av en spegel och framför den står fem träningsmaskiner på rad. Magdalena Engel, Gertrud Klöv och Kaisa Simonson ställer upp sig för fotografen, som vill ta några bilder innan de kör i gång dagens gympapass.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Gör det ont, frågar 98-åriga Magdalena Engel. Efteråt kanske, när man får se bilden, svarar hon själv och skrattar.

Sedan 2010 träffas damerna två förmiddagar i veckan för att träna tillsammans. Det är enkelt och bekvämt, eftersom de bor i samma hus. Gertrud, Kaisa samt Torborg Tovmark, som hoppat över träningen i dag, bor till och med på samma våningsplan, populärt kallat ”änkevåningen”.

– Det hela började 2008 då Magdalena lurade med mig på Friskis & Svettis på Västra Hamngatan, säger Gertrud. Efter att ha åkt spårvagn dit, trängdes vi bland ”hundra andra” innan vi promenerade hem.

Ganska jobbigt med andra ord; så när damerna fick veta att pingisrummet i källaren förvandlats till ett gym, gjorde de slag i saken och drog med sig Kaisa och Torborg dit också. Gertrud minns att sjukgymnasten, som var med första gången för att visa hur maskinerna fungerade, sprang på löpbandet utan att hålla i sig.

– Vi tränar aldrig ensamma, utan är alltid minst två. Magdalena är trognast, säger Kaisa och hjälper sin väninna upp på motionscykeln.

– Jag fick inte cykla hemma, för jag var ju flicka och hade klänning, säger Magdalena, som är uppvuxen i Slovakien. Men jag lärde mig som 25-åring i Danmark.

Medan hon vilar sig efter ”cykelturen”, berättar hon att det var dit hon och maken flydde från hemlandet i samband med andra världskriget. De var inte förföljda, men kände sig osäkra i hemlandet, eftersom de var judar. När Danmark ockuperades fick de en fristad i Sverige. Magdalena är nöjd med hur livet blev här, även om det tog några år innan maken, som var utbildad ingenjör, fick utöva sitt yrke. Men på den tiden fanns det gott om jobb för arbetare och familjen kunde försörja sig.

Det Magdalena har haft svårast att vänja sig vid i Göteborg är blåsten. Hon är så liten och tunn att hon nästan blåser omkull när hon går över Heden med sin rullator.

– Utan rullatorn kan jag inte komma ut, säger hon. Om det inte blåser går jag ibland till Domus, men då sätter jag mig ner på varenda bänk och vilar.

Hon gillar roddmaskinen, men har problem med den så kallade crosstrainern.

– Den är ovän med mig, säger hon och skrattar.

När träningspasset är över, tar vi hissen upp till ”änkevåningen”. Kaisa har dukat vackert med finporslin och blommiga servetter i vardagsrummet. Hon bjuder på kaffe med dopp och Torborg Tovmark sällar sig till gänget.

– Torborg är väldigt vig, säger Kaisa. Hon brukar lägga sig ner på golvet i gymmet och göra alla möjliga rörelser. Och hon är 92 år!

Torborg är den som har längst erfarenhet av gymträning. Hon började redan i 50-årsåldern, eftersom försäkringsbolaget som hon jobbade på, uppmuntrade personalen till det.

Damerna är överens om att det är viktigt att träna regelbundet. Att kondition är en färskvara fick de nyligen bevis på.

– Vi tog några veckor ledigt från träningen i somras och orkade ingenting när vi kom tillbaka till gymmet, säger Kaisa.

Det är bra att träna även om man har ont, menar Gertrud, som har ett förflutet som sjuksköterska. Hon tror att träning är bättre än smärtstillande medicin, som lätt kan bli vanebildande.

Gruppens existens gör att träningen blir av. Damerna pushar varandra. Men det handlar inte bara om att bygga musklar och skaffa kondition. Träningen fyller också en viktig social funktion.

– Jag tycker att det är roligt att gå ner till gymmet och träffa kompisarna. Vi pratar om dagens händelser, om politik och teveprogram; ibland också om mode, säger Torborg och tillägger att hon saknar äldre människor i modereportagen.

De regelbundna träningspassen gör att damerna har viss koll på varandra. De får reda på ifall något har hänt och ifall någon behöver hjälp.

– Men vi umgås inte för övrigt och ”springer inte hos varandra”, säger Kaisa.

– Nej, då kan det bli för mycket, instämmer Gertrud.

Träningen i gymmet förblir det primära för dessa vitala damer, vars medelålder ligger på 90 år.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.