Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/4

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

33 ord som bara äkta göteborgare begriper

Göteborgskan är en av Sveriges mest särpräglade dialekter och den särskilda vokabulären som stans invånare besitter utvecklas ständigt. GP:s Kristian Wedel och Markus Hankins har valt ut sina 33 favoriter – som utgör en grundkurs, något av en "Götebosska for dummies". Vet du vad möla, bröta eller jåggens betyder? Utforska dina kunskaper här nedanför!

I våras berättade vi på GP.SE om hur Göteborgskan breder ut sig. Tvärtemot vad många tror är göteborgskan en relativt ung dialekt med bara drygt hundra år på nacken. Mellan åren 1888 och 1919 fördubblades Göteborgs befolkning, från ungefär 100 000 till 200 000 invånare. Inflyttningen skedde framförallt från Bohuslän, Halland och Västergötland och i den mixen växte ett helt nytt språklandskap fram. Göteborgskan var född.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Snart ett sekel senare har dialektutjämningen, alltså att färre pratar med grov dialekt, gjort att en hel del av de dialektala orden fått minskad betydelse. Detta hänger framför allt samman med att bättre och snabbare kommunikationer minskar avståndet mellan människor i olika delar av landet. Skillnaderna mellan de lokala varianterna av talad svenska blir mindre, liksom skillnaderna mellan olika stadsdelar i till exempel Göteborg.

Därför presenterar GP.SE denna basparlör – för dig som vill få en grundkurs i göteborgska.

33 viktiga göteborgska "od":

Bamba. "Bamba", det vill säga skolmatsalen, är ett göteborgskt ord som inte kan böjas. Det heter till exempel "Jag har käkat i många bamba". Egendomligt nog har språkforskarna funnit belägg för att ordet bamba också förekommer i Kiruna och Jokkmokk.

Knô/ Knôka. Nyinflyttade göteborgare förväxlar ibland "knô och "knôka", med fatalt resultat. "Knô" gäller mänskliga och andra levande varelsers aktiviteter, till exempel i  "Knô daj in på spårvagnen"! "Knôka" gäller blott döda ting, såsom resväskor, kylskåp och järnsängar. Sådana saker måste knôkas (inte knôs) upp på spårvagnen.  Men det är många som måste knô när man knôkar upp en järnsäng på trean.

Kombarris. Det mest berömda av alla konstiga göteborgska ord. Påstås betyda "väldigt stor sten".  Det verkar i dag vara i stort sett omöjligt att hitta någon levande göteborgare som använder detta vackra och museala ord.


Grotescos satirlåt "Göteborg é staden på g" driver med klichébilden av göteborgska.

"Gôr-". För en göteborgare är det nästan omöjligt att prata med prutthurtiga stockholmare utan att dessa emellanåt utbrister obegripligheter som "De e la gôrbra i Jötlaborg." Då ska man som göteborgare svara något stockholmskt med motsvarande antikverad pilsnerfilmsdialekt, förslagsvis: "Tira sjysta spiror i Eken ..."   "Jötlaborg" är ett rent stockholmskt påhitt, förmodligen påhittad i kokaindimmor. Vi lämnar det därhän. Men "gôrbra" är förstås äkta göteborgska och förledet "gör" är inte underligare än att det är ett allmänt förstärkande led som helt enkelt betyder "skit" eller "smuts". "Gôrbra" är helt enkelt en trivsammare variant av riksvenskans "skitbra".

La. Det elegantaste av alla göteborgska småord bevisar egentligen blott att göteborgskan inte bara är mer avancerad (se ordet "Dô") utan också mer nyanserad. Om, exempelvis, en stockholmare ska säga att han gissar någon inte mår bra kan han säga "Han mår väl illa". Då vet man inte vart påståendet ska ta vägen när den omtalade alltså först mår 1) "väl" och sedan omedelbart mår "illa".   Då är den göteborgska varianten - kärv och salt - oändligt mycket bättre: "Han mår la illa .."

Dô.  Språkforskare brukar mellan skål och vägg hävda att blott tre av världens stora kulturspråk är så avancerade att pronomen har särskilda former för det exklusiva kasus som kallas "vokativ" - alltså anrop.  Alla göteborgare använder denna finess alldeles omedvetet, till exempel i den fras som på enkel och avlövad rikssvenska skulle låta så här "Du, kan du ge mig en öl." Men på göteborgska heter det "Dô, kan du ge mig en öl".  Gör själv experimentet att säga "Dô, kan dô ge mig en öl".  Det låter vansinnigt. 

Brôta. Endast infödda göteborgare kan använda detta avancerade verb som är så oerhört rikt på valörer. Rikssvenskar tror i bland att den som brôtar för oväsen i största allmänhet. Men det är mer komplicerat än så. Dels krävs i princip någon slags påverkan på miljön - gärna att möbler flyttas under visst buller, dock ej med bullret som självändamål. Men det viktigaste är att all brôtning sker med gott humör.  Ett brôtigt gäng är alltid i grunden godmodigt, måhända en smula störande för omgivningen, men vanligen på ett avväpnande och trivsamt sätt.  Fotbollshuliganer är till exempel aldrig brôtiga. De är bråkiga. Skillnaden är fundamental.

Halledônare.  När en fet frispark plöjer väg genom muren och trycker AIK-målvakten är in i målet är det en typisk halledônare.  Man skulle också kunna tänka sig en halledônare som går tre meter över målet. Halledônaren kräver alltså snarare kraft än briljans. Även halledônarens avsändare bör förknippas snarare med kraft än briljans. David Beckham skjuter inga halledônare.

Tjôta. Avfärdande avsnoppning. Den kulturdebattör som på Bokmässan vågar sig på ett lite för högtravande och utsvävande resonemang om Dikten riskerar exempelvis att ur publiken höra ett brett och tryggt "Tjôta". I sådana fall är det omöjligt för debattören att komma igen.

Bôsig. Den som är bôsig är i princip en smula förfallen, men med värdigheten i behåll. Det kan handla om en lappad kavaj eller omaka skösnören.  Bôsigheten kan också vara mycket tillfällig. Då handlar det om att man är lätt nedsmutsad, till exempel av halm eller gräs.  Den som har suttit i en höstack är exempelvis bôsig.

Änna.  Äldre göteborgare säger aldrig liksom. De säger "änna".  En intressant användning är att änna också används som ett slags citationstecken i talet. Man kan alltså höra en tant på spårvagnen säga: "Men Ebba vet du änna jag går hem nu änna".  I det fallet har alla ordet "änna" placerats runt Ebba-citatet.  Ebba sade alltså "Jag går hem nu". En del "änna"-användare är fullständiga virtuoser som kan lägga fler änna-satser inuti varandra till en raffinerad språklig rysk dock. 

Rundstycke. Äldre göteborgska damer säger aldrig "fralla". De säger "rundstycke".  Rundstycket ska gärna vara lite mjöligt.

Kålle. Puritanska vitsberättare hävdar ofta att "Kålle" är fel. Det heter "Kal", säger puritanerna argt. Emellertid visar en närmare kontroll att både Sten-Åke Cederhök och Lasse Dahlquist har använt sig av varianten "Kålle".

Bala. En riktigt törstig göteborgare balar i sig vatten.

Åpen. "Var inte så åpen" säger man till den som tar två av tre bullar på fatet när man är fyra kring bordet. (Småländskans språkligt nästan lika exklusiva ord för samma beteende heter "hong".)

Mocklis. Detta ord, som alla göteborgska 70-talister använde hundra gånger om dagen,  verkar nästan vara utrotat. Mocklisen är avundsvärd. En typisk konversation på en skolgård i Västra Frölunda 1979 kunde låta så här. "Jag ska gå med farsan och kolla på Blåvitt mot Åtvidaberg." "Åh, du din mocklis ..."

Gubbe. Alla göteborgare av manligt kön är gubbar.  Det är viktigt att komma ihåg att ordet inte är åldersanknutet.  När sjuåringar spelar fotboll kan exempelvis den späde målvakten vråla med sin pipiga röst: "Kom igen nu gubbar". I mer modern vokabulär kan "Gubbe" även betyda ett gram när man talar i narkotikakretsar – men det är snarare slang från Stockholm som letat sig ner till Göteborgs gator.

Bördig. Ett tack-uttryck eller en vädjan om att någon ska hjälpa en, som ett "snälla", som är sprunget från arbetarklasskvarteren där man för flera generationer sedan kunde höra "Va bördiga och låt mig vara med och spela boll då, änna" från grabbarna i Brämaregården.

Jåggens. Förstärkningsuttrycket används som ett "väldigt", "jävligt" eller "extremt" och är mest känt utanför 031-riktnummersområdet från Göteborgs nationalsång "Knô daj in".

Svale. Trappuppgång. Det fattar la alla.


Broder Daniels "Shoreline" anser många i den yngre generationen vara något av stadens nationalsång. Begreppet "Spela Shoreline" – ett skrik som hörts framför DJ-bås i tusentals klubbnätter – känner alla i Göteborg till.

Habba. Ett riktig modernt göteborgskt begrepp som betyder intagande av alkoholhaltiga drycker. Det böjs så att frågan "Är du full?" blir "Habbad eller?".

Dabba. En direkt översättning av "att slå", ett verb som används som hot, exempelvis "jag kommer dabba dig!" eller "Tvinga mig inte ge dig dabb".

Feppla. Att vara slapphänt och velig, att tappa grejer. En fepplare är någon som inte riktigt har ordning på sina saker och att feppla (exempelvis: Han fepplade med bollen) är att tappa något eller vara ouppmärksam och slarva med något.


Tetig. Ett ord för något som är konstigt, märkligt eller ibland annorlunda. En negativ situation kan vara tetig och då säger man att "det här va la tetigt", men en person som är lite udda och konstig kan kallas för "han den där tetiga".

Lunta. När man leker med elden och bränner saker. Ett lite barnsligt uttryck som beskriver någon som visar upp pyromantendenser.

Exter. Negativt begrepp för att hålla på med ovanor eller dumheter, som används i formen "han har massa exter för sig" eller även i vissa sammanhang för att beskriva att det är skräpigt eller inte ordning på något sätt som "vad är detta för exter".

Abrovinsch. En speciallösning i Göteborg kallas en abrovinsch. Om det inte riktigt blir som man har tänkt sig och det krävs en lite särskild eller speciell lösning för att få saker att gå ihop så har du sannolikt gjort en abrovinsch. Exempelvis: "

Gäng. Naturligtvis används ordet för att beskriva organiserad brottslighet, men kan även användas i Göteborgsk vokabulär för att beskriva ett kompisgäng. Dessutom i formen av: "Kommer du ihåg när vi spelade mot den gängen?" (ja, böjt precis så) och "En gäng" i singular.

Bait [Bajt]. En riktigt storväxt person, alltså muskulös snarare än rund. En biff helt enkelt.

Tappad. Det är ett av många begrepp för att kalla någon för dum, eller bakom, den bokstavliga översättningen är i dag rätt vanlig i rikssvenskan – som i "blev du tappad i golvet som barn?" – men på Göteborgska används det ofta i form av "Han har tappat det helt" för att beskriva att någon har blivit helt galen, eller beter sig väldigt extraordinärt åt.

Käck. Käck är något något är genomtänkt, när det är smart löst eller fiffigt fixat. Man kan säga att något var "himla käckt" och då menar man att det var bra fixat, bra uppstyrt, snyggt löst eller liknande. Men det går även att använda om en pryl, som "käck grej detta" för att beskriva att den just är en bra eller fiffig uppfinning eller manick. Sarkastiska personer kan även säga "det va la käckt" och mena att det var "inte så bra"...

Möla. När du är riktigt hungrig så mölar du i dig mat. Att "möla i sig" betyder att man mer eller mindre trycker ner maten i magstrupen.

Go. Kan betyda "dumskalle" när det används med betoningen på "é du GO eller?", men betyder samtidigt "härlig" eller "skön" när det används med betoningen på "DU é la go". Skillnaden är inte helt enkelt att förklara för den som inte är uppvuxen i Göteborg eller i alla fall har någon av sina föräldrar från Västkusten, men den är helt uppenbar för den som é go. Och förstår du inte é du ju helt go.
 


Klipp ur "Jubel i busken" med "hymnen" Knô daj in (1.40 in) från 1969.


Vilket od, eller ord på rikssvenska, skulle du vilja se ta plats i GP:s Göteborgska odbok? Flane? Böna? Fäkta? Harrena? Hör av dig till GP på Facebook (Märk ditt meddelande med "Göteborgsk odbok") och berätta vad ditt ord betyder och varför det är ett göteborgskt uttryck så uppdaterar vi denna lista med jämna mellanrum!

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.