Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Biljana, Serap och Aldina. Det är först nu man börjar kunna förstå vad som har hänt, säger Serap.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

100-tal hedrade Luna

- Det känns som om hon är med mig. Hela tiden, i vinden, säger Lunas mamma.

Ett hundratal människor samlas i rondellen för att stödja henne och sörja.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vita rosor, blåklint, liljor och prästkragar. Ett foto på Luna och hennes pappa, en rosa inplastad bok där Lunas vänner från förskolan har ritat teckningar till henne och två Elsadockor från Frozen.

Allt och alla samlas i den del av rondellen som ligger närmast de spår av explosionen som fortfarande syns i asfalten.

Ljus efter ljus tänds. En man går omkring, lägger blommorna i ordning och plockar upp skräpet som blir över. Några ber, gråter och håller om varandra.

- Man tror inte att ord hjälper. Men så många som skrivit på Facebooksidan att de stöttar mig. Det hjälper mig faktiskt, säger Lunas mamma.

Hennes vän Serap kommer också med en bunt präskragar och några rosor. De slår sig ned vid platsen när de flesta åkt hem. De tänker stanna länge och de kan inte hålla tillbaka tårarna.

- Det är först nu man börjar kunna förstå vad som har hänt. Hade hon ont? Hann hon längta efter sin mamma? undrar Serap.

I gräset i rondellen ligger fortfarande rester av en bilruta och på väg därifrån trampar jag på ett blad från en vindrutetorkare.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.