Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Åsa Witkowski Nationellt centrum för kvinnofrid

Åtalet kan ge de utsatta viss upprättelse

Den som utsatts känner ofta skuld. Men, betonar Åsa Witkowski Nationellt centrum för kvinnofrid, hela ansvaret ligger alltid på den som begått övergreppet. Att fallet lett till åtal ger kvinnorna viss upprättelse.


Flera av de nio unga kvinnor som enligt åtalet utsatts av Göteborgskrögaren och festfixaren ska inte ha varit medvetna om att de utsatts för övergrepp. Åsa Witkowski, chef för patientverksamheten på Nationellt centrum för kvinnofrid, säger att det inte är ovanligt att övergrepp ger minnesluckor. När alkohol och narkotika är inblandat blir det naturligtvis ännu svårare att kunna redogöra för vad som hänt.

– Det är som ett skydd som man har i kroppen efter ett trauma, att man kan inte riktigt minns eller vet hur det gick till. Det är inte konstigt att man då inte kan berätta detaljer. Är man drogad kan det vara helt omöjligt, säger Åsa Witkowski.

– Man kanske möjligen har misstänkt att det hänt, men inte vågat tänka tanken fullt ut. Då blir det väldigt jobbigt att bearbeta och man blir misstänksam mot allt och alla. 

Värnlöst tillstånd 

Sedan 2005 innebär sexualbrottslagstiftningen att vissa gärningar, som tidigare rubricerats som sexuellt utnyttjande, betecknas som våldtäkt om den som blivit utsatt varit i värnlöst tillstånd, exempelvis berusad. 

 – Den förändringen är jätteviktig. Om man druckit alkohol är man sämre på att försvara sig och man tänker långsammare, säger Åsa Witkowski.

De misstänkta gärningsmännen, i det här fallet, har filmat och fotograferat de utsatta kvinnorna. Det ger åklagaren ett bättre bevisläge om övergreppen. Men samtidigt blir utsattheten för kvinnorna värre.

– Om det finns foton och filmer kommer tankarna på vilka som kan ha sett bilderna. Hur har de spridits? Man har varit med om något man själv inte haft kontroll över, något man knappt förstod att det hände.

Kan ta lång tid att bearbeta

Det kan ta lång tid att bearbeta det som hänt. Och då handlar det inte bara om själva övergreppet, utan också om de skuldkänslor som lätt infinner sig, menar Åsa Witkowski. Men hela ansvaret ligger alltid på den som begått övergreppet.

– Du kan ha följt med någon som förespeglat att det skulle vara helt ofarligt. Du gick kanske dit tillsammans med kompis och det fanns absolut inget som verkade konstigt i situationen. Efteråt kommer tankar som "vad sände jag ut för signaler?" "jag borde ha begripit bättre". Du känner skuld och skam och tänker "alla tror det är mitt fel". Tilliten till andra kan rubbas ordentligt. Kanske var man bekant med gärningsmannen och tycker efteråt att man borde ha förstått vad som kunde hända.

– Det gör det svårt att räta på ryggen igen och kunna säga "det var inte jag som gjorde fel" . "Jag är ett offer och inte den som rår för att det hände".

Rädsla för smitta

Dessutom finns ofta en rädsla över vad övergreppet kan innebära rent fysiskt.

– Har jag blivit smittad vid övergreppet? Vad betyder det om jag vill få barn i framtiden? 

Förutom medicinsk undersökning och stödsamtal pekar Åsa Witkowski på vikten av att samhället visar att det som hänt är ett allvarligt brott. Ofta är bevisläget svårt och ord står mot ord.

– Men i det här fallet anser åklagaren att det finns en så stark bevisning att han kunnat väcka åtal. Det blir del av bearbetningen – att få upprättelse genom att samhället slår fast att det som hände är kriminellt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.