Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Åke gör lyft för Göteborg

Åke Hagström har gjort många lyft för att göteborgarna ska kunna bo bra. – Jag är lite stolt över att jag var med och byggde Sannegården och Kvillebäcken, säger denna höjdernas gigant.

Han sitter i en hytt 40 meter upp i luften. Bygget har hittills hunnit fem våningar. Att bara ta sig dit med hiss var en svindlande upplevelse för vår reporter. Då var det ändå bara lätt byig vind, fem meter i sekunden.

Annars sätter blåsten stopp för fortsatt arbete vid 18 sekundmeter.

– Det blir svårt att hålla kranen. Då kan man eventuellt flytta virke eller armering – inte prefabricerade väggar eller väggformar. Det är farligt för gubbarna att ta emot sådant som har stort vindfång.

Kranen lyfter sex ton. En vägg väger fem. Väggar till varje våning levereras från Tyskland en gång i veckan. Där har ni arbetstakten.

Tre gånger om dagen tar han hissen ner för fika och lunch.

– Förr fick vi klättra upp och ner men hisstvånget kom ganska tidigt

Vår landkrabba till reporter blir knäsvag när hissen segar sig uppåt och till slut stoppar med en lätt knyck. Korgen svajar trots måttlig vind. För att nå hytten och utrymme på bommen krävs passage över en landgång som verkar opålitligt ranglig och vidare upp genom ett smalt hål.

Livlina? Not.

Känslan att åter stå med båda fötterna på fast mark några minuter senare är obeskrivlig.

Svensken Elis Lindén uppfann tornkvarnen 1970 och belönades med Kungliga ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj. Bommen på den här kranen skjuter ut 50 meter lodrätt över marken.

Det hugger till i magen av att bara tänka på hur Åke Hagström, utan att koppla fast sig, kan ge sig ut på kranbomen när något måste kollas.

– Den här har jag inte varit ute på men ibland, på andra kranar, när jag misstänker att något är på väg att gå sönder, har jag fått gå ut och kolla. Jag måste veta vad saken gäller när jag ringer reparatören.

Att ställa frågan om det trots allt inte kittlar i magen känns fånig. Åke ger ett lugnt och stabilt intryck.

Höjdskräck verkar vara ett okänt begrepp för honom.

– Inget jag märkt av ens nu när jag närmar mig ålderspensionen.

På hitta.se står Åke som truckförare. Men så kom han in i byggbranschen och har inte ändrat titel.

– På 70-talet var jag på OK-raffinaderiet i Brofjorden utanför Lysekil.

I dag heter det Preemraff, en av Europas modernaste anläggningar för att förädla råolja. Kanske mest känt som Scanraff.

En dag behövdes en kranförare och övergången till det nya yrket gick via en light-start.

– Jag började med låda på magen, manövrerade med spakar från marken.

Att köra kranar med en handburen radiokontroll höll han på med i ett par år. Han har lärt sig jobbet efter hand – i takt med att kranarna blev större. Och han stortrivs.

– När det är mycket att göra går dagarna fort.

Han ser det inte som ett ensamarbete, via radion har han kontakt med sina arbetskamrater på marken.

Olyckor på arbetsplatsen har han sluppit.

– Det är viktigt att koppla lasten på rätt sätt. Jag har kameror så att jag kan zooma och kontrollera innan jag lyfter. Men killarna är duktiga, de vet hur de ska göra och slarvar aldrig.

Det kan hända att han påpekar något när det kommer in någon underentreprenör.

– De är inte så vana. Då säger jag till. Om det är svårt göra sig förstådd brukar jag söka rätt på någon arbetsledare.

Att ha arbetsplatsen så högt är kanske inte så mycket att yvas över för en kranförare som varit med om att bygga i Kvillebäcken.

– Där är husen 17 våningar, kranen 65 meter. I Sannegården byggde vi åtta våningar.

Åke har jobbat i Oslo. Där byggs det riktigt högt.

– Högsta kranen jag rattade där var på 80 meter någonting.

Vid fint väder kunde han ha spanat ut över betagande vyer runt den norska huvudstaden om han velat. Någon mil åt varje väderstreck.

Den vecka vi träffas börjar han köra kran i Örgryte, åtta våningar. Kanske högre än så. Och det är högt för att vara den stadsdelen.

– Vi ska bygga bostäder där SVT-huset låg. Huset blir förstås även högre och bredare än gamla Synvillan. Fint läge utmed Delsjövägen. Det är en speciell känsla att bygga nya bostäder åt Göteborgarna.

I flera år har Åke tillbringat arbetsveckorna i Göteborg för att åka hem under veckans sista dagar. Då kopplar han av med att odla sitt stora djurintresse.

– Klart det hade varit skönt att jobba i hemma. Vi hade ett bygge i Strömstad men det är klart för länge sedan.

På hemmaplan var han med och byggde en oljeplattform, som sedan drogs ut till Norska gränsen och fortsatte arbetet på djupare vatten.

– Då pumpade jag betong – på 120 meters höjd. Vi stod på ett stort däck och arbetade, säger han.

Ålder: 64

Yrke: Kranförare

Bor: Göteborg under veckorna, Strömstad under veckosluten

Familj: Sambon Eva Wallin, 53, döttrarna Anneli, 30 och Nathali, 25

Intressen: Har en egen häst, fast rider sällan, och hjälper Nathali med hästar

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.