Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Gör inte mörka krafter större än vad de är

Låt oss prata om vinklar, skriver Elaine Eksvärd.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Är det kanske vårt fel? Vi som uppmärksammar skandaler och väljer vinklar i tidningar. Jag har ju trots allt valt denna vinkel för att kasta skugga på din soliga julidag. För låt oss prata om just vinklar. 
Vi ska såklart inte blunda för mörka krafter, men jag tycker heller inte vi ska göra dem större än de faktiskt är. Debatten om våldtäkter på diverse festivaler skrämmer mig. Av dessa få män som faktiskt tafsar och våldtar så beskriver medierna det som en våg. Men skulle vi rulla fram dessa misstänkta våldtäktsmän och ofredare ur folkhavet från festivalerna så tror jag inte att de skulle kunna utgöra en våg. 
Men tillsammans utgör de ett stort problem, de gör att alla kvinnor känner sig osäkra och hotade i vardagslivet. Det däremot är en våg - alla dessa kvinnors rädsla. När våldtäkter beskrivs som en våg så finns det alltid kränkta, oskyldiga män som vill ta fokus från de våldtagna kvinnorna med ord som ”Det är faktiskt inte alla män som våldtar, ni hatar män”. 
Och där sitter de och snyftar högt och de våldtagna kvinnorna hamnar i skuggan och förväntas låta männen bli tröstade. Det blir en märklig vinkel, allt för att våldtäktsmännen görs till en våg och oskyldiga män blir kränkta. 
Det patrullerar 500 rasister på Almedalens gator. Vi får en bild av dessa vita, arga män tagen ur ett perspektiv underifrån som gör dem stora, hotfulla och många. Kameralinsens vinkel gör sitt. 
Samtidigt  -  det är cirka 35 000 deltagare på plats i Almedalen och av dem utgör rasisterna utgör 1.43 procent. Varför blåsa upp detta när de är och kan framstå som ”en fis i rymden”. Ger inte det lika många klick? 
Samma sak med de flyktingkillar som i oktober förra året fälldes för att ha våldtagit en minderårig pojke. Det är naturligtvis inte accepterat av samhället i dessa länder eller något som alla flyktingar gör. Man måste kunna prata om fenomen och problem utan att bli kallad vare sig manshatare eller rasist. Och vi måste visa problemens verkliga proportioner i förhållande till den stora massan så vi ser världen som den faktiskt är – inte så tokig men med en hel del tokigheter som utförs av ett fåtal. Och låter vi dem vara ett fåtal så behöver den övriga massan inte känna sig manad att klä sig i offerkofta eller snyfta högre än de verkliga offren.
Så ställ en fråga varje gång du får något uppmålat av oss i etablissemanget. Ställ frågan: ”Hur många var skurkarna?” så ser du att de är försvinnande få i förhållande till oss andra. Och snyfta inte för att du kan misstas för skurk utan höj rösten för våldtagna kvinnor och barn. 
Jag önskar dig och de dina en säker sommar.