Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Gärna en ny regering – men först ett rejält jullov

Talmannen säger att det är hög tid att vi får en ny regering – ändå blir nästa statsministeromröstning först om en månad. Ulf Kristersson och Stefan Löfven får jul och nyår på sig att lösa krisen. Misslyckas de väntar extra val.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Det var något dubbla budskap som kom från talmannen Andreas Norlén på onsdagens presskonferens. Å ena sidan återkom han till att den långa processen skadat anseendet för svensk demokrati och att han helst sett att en regering varit på plats före jul. Han nämnde till och med att den ännu ej avslutade regeringsbildningen redan nu kvalar in i den tiondel som tagit längst tid i Europa efter andra världskrigets slut.

Inte värre än att krisen kan ta en paus för jul, nyår samt trettonhelgen

Och på det fick vi alltså beskedet att nästa statsministeromröstning ska äga rum den 16 januari 2019. Vi må vara mitt uppe i en kris av en dignitet att den redan nu skadat anseendet för svensk demokrati. Men tydligen är den inte värre än att den kan ta en paus för jul, nyår samt trettondagen.

Svårt navigera i det nya landskapet

Till en början var det lätt att förstå att det här är en knepig situation för partierna, som tvingas svänga från de utfästelser de gjort under valrörelsen. Å andra sidan låg valresultatet i stort sett i linje med vad man kunnat förutse sedan ett par år tillbaka i tiden.

Att ingen hade beredskap för det börjar bli rätt anmärkningsvärt.

Eller för att ta det på Andreas Norlénska: "Vi har ett delvis nytt politiskt landskap och partierna håller på att lära sig att navigera i det."

Jo, och nog känns det som att partiledarna sitter och ror i var sin eka snarare än att åka ribbåt.

Två möjliga alternativ

Vem som kommer att föreslås som statsminister i mitten av januari är ännu inte klart, men talmannen lägger ansvaret för att processen förs framåt på Ulf Kristersson och Stefan Löfven. De får nu julhelgen på sig att samla tillräckligt med stöd för att kunna bilda regering.

Problemet med SD-inflytandet är att det inte går att förhandla bort

Och i praktiken finns det bara två möjliga alternativ.

• Antingen lyckas Ulf Kristersson övertyga Centerpartiet och Liberalerna att i vart fall lägga ned sina röster, så att han kan bilda regering. Stötestenarna är välkända: en Kristerssonledd regering kräver acceptans från Sverigedemokraterna och detta har fått C och L att säga nej tidigare.

Det knepiga med detta hinder är att det inte går att få bort. C och L måste helt enkelt ändra sig – och hur motivera det inför sig själva och väljare? För Liberalernas ledare är det extra besvärligt eftersom Jan Björklund lovat sina barn att aldrig ge SD inflytande. Att bryta sina löften i egenskap av politiker är illa nog, men som förälder?

Löfven kan hoppas igen

Samtidigt finns det slitningar inom Liberalerna. Delar av partiet vill släppa fram Ulf Kristersson, men det måste ses som tveksamt att det kan ske så länge Jan Björklund är partiledare.

• För Stefan Löfven står förhoppningen till att han kan utnyttja den tidsfrist man nu fått till att locka tillbaka Centerpartiet och Liberalerna till förhandlingsbordet. S-ledaren har ända sedan det hände noga betonat att han är intresserade av att fortsätta där de slutade förra gången.

Att göra upp med Socialdemokraterna har förstås ett pris för C och L – och till sist kommer det att ställas på sin spets: vilket alternativ är minst dåligt för de två mittenpartierna?

För Liberalerna finns ännu en aspekt att ta hänsyn till. Partiet har väldigt mycket att förlora på ett extra val.

Och extra val blir det om de två kvarvarande statsministeromröstningarna misslyckas. Det är det enda vi kan vara helt säkra på när riksdagen tar jullov.