Nyligen arbetade polisen i Västra Götaland med en omfattande koppleriutredning, där ett antal män anklagades för att sexuellt ha utnyttjat en ung kvinna.
Offret uppgavs, enligt tingsrättsdomen, ha diagnoserna Aspergers, ADHD och posttraumatiskt stressyndrom. Hon påstods ha svårt att värja sig och säga ifrån.
Ansvarig åklagare beskrev målsäganden som ”mycket skör”. Han väckte ändå åtal baserat på kvinnans uppgifter. Samtliga sju utpekade gärningsmän dömdes för olika brott.
Under hela processen pågick emellertid i tysthet ytterligare en förundersökning som var bunden till den unga kvinnan.
I den misstänktes en västsvensk polisman – för våldtäkt alternativt ”annat sexuellt övergrepp”.
Ärendet sköttes av internutredare inom polismyndigheten och av chefsåklagare Lena Lithner från särskilda åklagarkammaren i Malmö.
Polismannen hade fått telefonnumret och mejladressen till den psykiskt funktionsnedsatta kvinnan av den så kallade huvudmannen i just kopplerihärvan.
Han och polismannen var vänner sedan skolåldern.
–Jag gick igenom en tuff tid i min relation. Jag frågade honom om han hade någon tjej som jag kunde träffa. Han svarade ”javisst, jag känner en”, berättar polismannen i förhör i internutredningen.
Polismannen och den unga kvinnan inledde en långvarig sexuell relation. Under denna tid avslöjade han aldrig vad han arbetade med.
Mitt under det pågående kopplerifallet anmälde kvinnan honom för våldtäkt. Brottet ska ha skett hemma hos henne i en västsvensk kommun.
Efter händelsen flyttade hon till ett gruppboende.
Polismannen förnekar övergreppet:
–Ja, detta känner jag inte alls igen. Återigen, skulle hon säga nej, så skulle jag givetvis sluta, betonar polismannen i förhör.
I en förundersökning där ord stod mot ord, valde åklagaren Lena Lithner att lägga ner utredning med motiveringen att ”brott inte går att bevisa”.
Din åklagarkollega väckte åtal på kvinnans vittnesuppgifter i koppleriärendet. Men det gjorde inte du i våldtäktsärendet. Varför?
–Såvitt jag förstått fanns det i den andra utredningen betydligt mer stödbevisning, förklarar Lena Lithner.
Diskuterade ni alternativa brottsrubriceringar såsom till exempel tjänstefel eller köp av sexuell tjänst?
–Tjänstefel var inte aktuellt eftersom det som inträffat ägt rum på polismannens fritid, inte under myndighetsutövning. Det framkom inte någon uppgift om att polismannen lämnat någon ersättning till målsäganden, varför köp av sexuell tjänst inte kunde bli aktuellt, svarar Lena Lithner.
Det finns ännu fler ingredienser i dessa ärenden som gjort andra polismän i Västsverige mycket upprörda och besvikna.
Alltmedan den stora koppleriutredningen fortskred skickade polismannen bland annat sms till kvinnan med frågan ”hur gick det i förhören” och pratade med henne om läget i den pågående förundersökningen.
Mannen hade också kontakter med den så kallade huvudmannens anhöriga och medger i förhör att det kändes ”fan så skönt” att slippa förhöras i koppleriutredningen.
Poliser som GP haft kontakt med menar att polismannen uppträtt illojalt, gått bakom ryggen på kollegorna och indirekt försökt påverka koppleriutredningen.
–Det här är inte direkt den typ av medarbetare som vi behöver, säger en erfaren kommissarie.
Men efter att våldtäktsmisstankarna lades ner hände alltså ingenting mer.
Varken internutredning, åklagare eller polisen i Region Väst fann anledning – eller hade tid – att rota mer ärendet. Det skickades ner i arkivet.
Fallet plockades dock plötsligt upp igen under den här veckan, när GP ställde frågor.
–Vi fick egentligen inte hela bilden klar för oss förrän ni kontaktade oss och då kunde vi se att det finns omdömesbrister. Dessa utgör inte underlag för en arbetsrättslig bestraffning men är ändå sådana att vi måste påtala dem för honom. Det gjordes i ett samtal i onsdags, förklarar Erik Nord, polisintendent i Region Väst.
Där upplystes polismannen om att han visat ett extremt dåligt omdöme och att han inte längre hade polisledningens fulla förtroende.
Hur ser den fortsatta handläggningen ut?
–Det är nu en sak mellan honom och hans närmaste chef. I bästa fall är detta ett enstaka fall av dåligt omdöme i kombination med förälskelse. I sämsta fall är det något annat. Och nu får framtiden utvisa var det här tar vägen, konstaterar Erik Nord.
Enda resultatet hittills av utredningarna mot polismannen är tre strafföreläggande för dataintrång, där han vid olika tillfällen sökt uppgifter gällande den unga kvinnan i myndighetens register.
–Jag blev kär i den här kvinnan. Jag önskar att jag inte fattat tycke för henne, så klart. Vi började umgås men sen borde jag givetvis ha avslutat förhållandet. Att hon anmälde mig blev en jättechock för mig. I övrigt har jag fått rådet att inte kommentera det här, säger polismannen till GP.
