Det har gått drygt 20 år sedan Ulf Karlsson blev av med sin högra armi en arbetsolycka, då han fastnade i en fläkt när han arbetade till havs.
Han flögs med ambulanshelikopter till sjukhus i England - där han samma kväll tvingades amputera armen upp till armbågen.
– Det var för trasigt. Jag fick en hylsprotes ganska omgående som jag hade i tretill fyra år, men den hade egentligen ingen direkt funktion, säger Ulf Karlsson.
I stället valde han att vara utan protes. Därefter gav han mer eller mindre upp hoppet om att få sin arm åtgärdad, berättar han.
Tiden utan en en arm beskriver han inte som alltför tuff.
– Egentligen har det inte varit ett problem för mig, jag är så envis. Jag har hela tiden försökt se framåt och anpassa mig efter situationerna. Precis efter olyckan pushade min bror på mig att kunna göra vardagliga saker även om jag bara hade en arm, så jag har hittat nya vägar till att kunna göra olika saker. Man kommer till en sådan situation i livet när man inser att människan är ganska anpassningsbar, säger han.
Men sedan kom vändningen.2014 var året då han tog kontakt med läkare för att få information om de chanser som fanns för honom.
– Det var en tidigare kollega som sa till mig att jag borde kontakta hans fru som jobbade med det här, säger han.
"Nu kör vi"
Kollegans fru jobbade på CARE, Centrum för avancerad rekonstruktion av extremiteter vid Sahlgrenska Universitetssjukhus i Göteborg. Där erbjöds han så småningom osseointegrerade, benförankrade, proteser.
Protesen styrs med hjälp av tankekraft och fungerar som en vanlig arm, med hjälp av elektriska signaler från elektroder som är placerade i nerver och muskler.
Efter ett tag fick han den glädjande nyheten om att han fick ingå i den nya studien som handlade om en robotarm.
– Jag förstod det inte till enförsta början. Men just dåtänkte jag nog att nu kör vi, det kändes inte som att jag hade så mycket att förlora. Det var ett självklart ja från min sida.
Max Ortiz Catalan, teknologie doktor på Chalmers tekniska högskola, är en av de som står bakom utvecklingen.
– Det här är ett arbete mellan Chalmers och Sahlgrenska.Hittills har operationerna varit lyckade och inom ett par månader kommer han dessutom att kunna kontrollera och känna med sin arm och hand. Men det tar tid innan allting har läkt färdigt och är helt stabiliserat. Vi följer upp kontakten med våra patienter i ett år för att försäkra oss om att det inte dyker upp några problem, berättar han.
Två mål efter operationen
Det har i dag gått drygt fyra månader sedan den senaste operationen, som totalt blev tre stycken. Ulf Karlsson är den fjärde i världen som har en sådan protes.
– Det känns väldigt stort. Det är fantastiskt att få vara en del av det.
Åtskilliga timmar har tillbringats på ett företag som i samarbete med SU och Chalmers har utvecklat en teknik med de tankestyrda och benföranklade proteserna.
Resultatet?
Han kan i dag bära sin egen bricka med lunchmat, öppna dörrar och bära matkassar upp till 20 kilo med sin robotarm. Han satte inför operationen upp två mål för sig själv: Att kunna åka längdskidor och paddla kajak.
– Det känns hur bra som helst. Det är en fantastiskt stor förändring i allt som jag gör.Jag var nyligen ute och paddlade kanot, det är ganska likt kajak. Och det gick hur bra som helst. Det var som att jag hade två armar. Nu kan jag hålla i saker, bära matkassar i protesen och göra "plankan." Det enda som sätter gränsen är fantasin. Ju längre vi kommer, desto fler funktioner kommer kunna läggas på, säger han.
