Här eller längst ner under artikeln kan du dela med dig av dina egna tips!
Ulrika Wilhelmsson drar ut lådan under diskbänken. Där gömmer sig de olika kärlen för plast, metall, papp, kompost och brännbart – en påminnelse om vårt klimatansvar. "Allt sorteras" i dag, till och med den lilla ploppen i stearinljusen tas loss. Men så har det inte alltid varit. För några år sedan var elbilen en bensinslukande stadsjeep och tanken på klimatets förändring inte lika närvarande.
- Vi har bytt ut alla glödlampor, infört bergvärme, grön el, köpt elbil och köper ekologiskt. Sen tittar vi på solpaneler till taket, säger Ulrika Wilhelmsson, som bor med sin man Jonas Wilhelmsson och deras tre barn i en villa i Askim.
Under lång tid blundade hon för den globala uppvärmningen, livet fortgick ändå och konsekvenserna var inte direkt närvarande i vardagslivet. Men en dag fick hon nog.
- Jag tvingade mig att sitta framför TV:n. Det var nog Kalla Fakta om jag minns rätt och jag sa till mig själv: "nu ser du på det här!" för att verkligen förstå. Då kom det som ett slag i ansiktet, säger hon.
Det blev en kalldusch. Ju mer hon läste desto mer "nattsvart" insåg hon att frågan var: ekologisk kaos, fattigdom och konflikter. Omställningen kom ganska tvärt för hela familjen.
- När vi gick i matbutiken fick jag plötsligt inte fick välja något som inte var ekologiskt. Allting kom ganska samtidigt och jag bara: "jaha vad händer här egentigen?" Men i dag så tycker jag inte det är konstigt längre, säger Sara Wilhelmsson.
Sara Wilhelmsson går i nian och har anammat ett miljömedvetet tankesätt. I dag tar hon avstånd från att äta rött kött.
- Vi hade ett stort arbete i skolan på ämnet "du är vad du äter". Jag gillade heller inte kött så jag tänkte varför inte sluta, jag äter nu inget nötkött men fisk och kyckling., säger hon.
Jonas Wilhelmsson har varit på affären och elbilen står parkerad på garageuppfarten. Han börjar plocka in varorna i kylen: ekologisk mjölk, ekologiskt kaffe och ekologisk lingonsylt.
- Jag är helt med på det här. Men det kanske inte hade hänt så mycket utan Ulrika. Det är mycket hennes förtjänst, säger han.
Läs också:Jättedemonstration inför klimatförhandlingarna
Ulrika Wilhelmssons engagemang har växt sig allt starkare genom åren och sedan ett par år tillbaka ägnar hon all sin tid åt Naturskyddsföreningen: Ett ideellt arbete med styrelseuppdrag. Hon vet att det är en möjlighet som inte många har men då de ekonomiska möjligheterna fanns kände hon att det nästan var oförskämt att inte ta vara på det. Den 29 november ska hon självklart också göra sin röst hörd i manifestationen inför de ödesdigra FN-förhandlingarna. En manifestation hon varit med och planerat det gångna året.
Man kan göra mycket genom att vara medveten om sin klimatpåverkan men ansvaret för den globala uppvärmningen kan inte ligga på den enskilda individen, menar hon. Det krävs politisk förändring.
- Man står där och sorterar sina mjölkpaket, dag ut och dag in– samtidigt som de bygger ut landvetter och bilarna kör på fossila bränslen. Det känns tröttsamt och meningslöst ibland. Vad spelar det jag gör för roll? säger hon och skrattar till åt orimligheten i en plötslig tanke.
- När jag inte riktigt vet hur vissa saker ska sorteras, så får jag klimatångest. Då blundar jag bara hårt och slänger det, säger hon.
Vad är du orolig för i framtiden?
- Det är dem (barnen) som sitter därinne i soffa som jag är orolig för. Jag kommer kanske inte uppleva de värsta förändringarna, det kommer de att göra. Och när frågan väl kommer från dem så vill jag kunna svara att jag gjort vad jag kunnat.
Här nedan kan du dela med dig av egna klimatsmarta tips!
