Miljonerna rullar när socialen betalar

ANNONS
|

Blöjor och barnkläder och leksaker ligger högt och lågt i den trivsamma tvåa där halvårsnäpna Elisabeth håller i taktpinnen. Amma, sova, amma, ut och gå, sova, amma.

Mamma Stina och pappa Kalle har missbrukat, men är rena sedan ett par år. Vägen tillbaka gick via ett drogfritt arbetskooperativ och "så blev jag ju gravid".

I dag bor familjen hos Rebo, ett företag som lever på att sälja boendelösningar för personer som av olika skäl inte platsar på den reguljära bostadsmarknaden. I Stinas och Kalles fall handlade det om obetalda hyror och störande leverne. Att tvätta bort sådana fläckar på anseendet är svårt. Och i ett läge då hyresvärdarna kan välja och vraka, varför skulle de chansa på Stina och Kalle?

ANNONS

Fast någonstans måste ju lilla Elisabeth och hennes föräldrar bo.

Det är här Rebo kommer in. Företaget har gott om lägenheter och låga trösklar för dem som snubblat i boendekarriären.

Men det finns en hake. Förutsättningen för att familjen skulle få en lägenhet hos Rebo var att de sociala myndigheterna betalade en så kallad tillsynsavgift på 499 kronor. Per dygn. Utöver hyran.

Vad är då tillsyn för något? Ja, det är inte vård. Tillsyn är allt från några minuters kallprat och en snabb koll att den boende håller hyfsat rent i lägenheten eller tar sin medicin, till att följa någon till ett möte med Länkarna eller AA. I huvudsak handlar det dock om vad Rebos chef Glenn Karnerfors kallar "kan dom bo?", alltså att stoppa hög musik, spring i trappan, slå i dörrar och liknande.

Stina, Kalle och Elisabeth är tre av de närmare 1 600 göteborgare som bor i någon form av socialt boende. Kommunens nota för dessa boenden väntas i år hamna på 340 miljoner kronor. Den genomsnittliga kostnaden per person snuddar vid 600 kronor. Per dygn.

- Varje vecka får vi samtal från privatpersoner som vill hyra ut villor till fantasipriser, berättar Anne Ringmann White, tf chef för fastighetskontorets lägenhetsbyrå.

ANNONS

Häromdagen erbjöds hon en villa för

40 000 kronor i månaden. I kallhyra.

Mycket pengar, men knappast något fantasipris.

Fastighetsägaren Reine Jacobsson tjänade i fjol 19 000 kronor i veckan på att hyra ut rum i en villa på Tynneredsvägen i västra Göteborg.

Biskopsgården betalar 17 000 kronor i månaden för en person som bor på G A Skytte, ett fartyg med sjörövarutseende vid Gullbergskajen. Fram till konkursen i våras drevs båten som en enskild firma under namnet Piraten på Gullbergskajen av Gun Andersson som har 19 betalningsanmärkningar och över 700 000 i skuld hos kronofogden.

Verksamheten har nu övertagits av Gun Anderssons dotter, som enligt bolagsregistret driver restaurangverksamhet utan anställda. I månadsskiftet oktober/november bodde sju personer från sex olika stadsdelsnämnder på G A Skytte, vilket motsvarar en månatlig intäkt på 120 000 kronor.

Socialsekreterare Lars Magnus Hallsten i Lärjedalen ringde i fjol runt till socialtjänsten i andra stadsdelar för att skaffa kunder till två radhus han planerat att hyra ut i Hammarkullen.

Så här beskriver han den tänkta affärsidén: "Var får man in en ensamstående mamma med fem barn utan att det kostar hur mycket som helst?"

Hallstens erbjudande till kollegerna löd: 15 000 kronor i grundhyra plus 900 kronor per dygn i tillsynskostnad för en stor barnfamilj. Summa 42 000 kronor i månaden.

ANNONS

Tillsynen hade han tänkt sköta vid sidan av sitt ordinarie arbete.

- Det var en chansning som inte gick hem, säger Lars Magnus Hallsten i dag. Altbo fick nya lägenheter och luften gick ur marknaden. Men det är möjligt att jag vill starta något liknande längre fram.

Idén att ta ut en så kallad tillsynsavgift fick han från Rebo, Teambo och Altbo. Två privata företag och en kommunal verksamhet för vilka kombinationen boende och tillsyn blivit ett sätt att göra stora vinster.

I sin billigaste form kostar tillsynen ett par hundralappar, i sin dyraste närmare tusenlappen. Per dygn.

Dessa pengar betalar socialtjänsten till Rebo, Teambo och Altbo trots att man är väl medveten om att många boende inte behöver någon tillsyn alls.

Stina, Kalle och lilla Elisabeth illustrerar vad det handlar om. De bor hos Rebo i ett Hisingskvarter som Stina betecknar som ett mini-Christiania med öppen droghandel och småkriminalitet:

- Vi har vårt missbruk bakom oss. Min man arbetar och jag tar hand om Elisabeth. Men vore vi inte så starka i vår drogfrihet så hade vi kunnat missbruka hur mycket som helst utan att någon på Rebo noterat det.

När familjen flyttade in förra året gjordes en arbetsplan ihop med socialförvaltningen som innebar att Rebos boendestödjare skulle göra tre besök i veckan, när som helst på dygnet. Stina och Kalle var ju trots allt gamla missbrukare.

ANNONS

- Det tyckte vi var helt OK, det var ju för vårt och hennes bästa, säger Stina och snufsar sprattlande Elisabeth i lockarna.

Men Rebos boendestödjare kom som en klocka, samma tid måndag, onsdag som fredag.

- Nu har vi gjort upp med henne att hon ska komma en gång i veckan. Det brukar bli möten på fem minuter, kanske tio, berättar Stina.

För detta tar Rebo alltså ut en tillsynsavgift på 499 kronor per dygn, 180 000 kronor per år.

Rebochefen Glenn Karnerfors bekräftar att människor bor i åratal hos Rebo:

- Många har bott tre eller fyra år hos oss, en person hela sex år. Men vårt mål är inte att hålla kvar folk och ha hög beläggning, hävdar han.

Anette Hillskär Malmros, boendesekreterare i Biskopsgården, är tveksam till det påståendet:

- Det har inte varit populärt när vi flyttat personer till boende i egen lägenhet. Vi har ju tagit ifrån dem en hög och stadig inkomstkälla.

Stadens socialsekreterare har uppgett till fastighetskontoret att de placerat 85 hushåll hos Rebo och att hälften av dessa skulle kunna bo med vanliga hyreskontrakt. Om vi antar att socialtjänsten betalar Rebos lägsta tillsynsavgift för dessa hushåll så innebär det onödiga tillsynskostnader på minst åtta miljoner kronor årligen. Eller 22 000 kronor per dag. Enbart till Rebo.

ANNONS

Att bristen på lägenheter låser fast människor i dyra boenden är dock inget unikt för Rebo. Det ser likadant ut inom den kommunala Altbo-verksamheten, som sköts av stadsdelarna Kortedala, Högsbo, Linnéstaden och Lundby.

Lars Brickzén, stadsdelschef i Kortedala, bekräftar att Altbo Norr tar betalt för onödig tillsyn:

- Var tionde hos Altbo Norr bor fel, säger han.

"Bor fel", vad innebär det?

- Att de kan bo precis som du och jag, utan tillsyn och boendestöd.

Enligt Lars Brickzén går Altbo Norr med "ett par miljoner" i vinst i år. Utan tillsynsmiljonerna för de personer som bor "fel" hade resultatet hamnat på minus.

Men det finns alltså en betydande grupp människor som bor "rätt" och som behöver den tillsyn företagen erbjuder.

Hit hör de kroniska missbrukare som inte bedöms kunna sköta ett normalt hyresboende, liksom personer med psykiska funktionshinder.

Karin Ulander, sjuksköterska och ansvarig för Rebos psykiatriboende, säger att hon försöker slussa ut personer med psykosproblematik till självständigare boende.

- Men det tar ofta flera år att skapa tillit och att få den enskilde att acceptera sin sjukdom. Bakom ett besök på en minut i en lägenhet ligger ibland timmar av arbete.

Gruppen som bor "fel" är dock anmärkningsvärt stor.

ANNONS

Enligt fastighetskontorets inventering behöver just nu 1 300 hushåll i Göteborg socialtjänstens hjälp att lösa sin boendesituation. En del därför att de får för lite stöd och tillsyn, andra därför att de har alltför mycket och alltför dyr tillsyn.

De som behöver mer stöd lever i tillfälliga lösningar, som inneboende, på hotell eller vandrarhem, på institution, under vräkningshot i hyreslägenheter. En del sover oftare ute än inne.

Låt oss försiktigt anta att kommunen bara betalar hälften av den genomsnittliga dygnskostnaden för de 550 hushåll som behöver lite eller inget boendestöd. I så fall blir årskostnaden för dessa 60 miljoner kronor (550 hushåll x 300 kronor x 365 dygn). Varje dag innebär det 165 000 bortkastade kronor.

Om de här hushållen kom in på den ordinarie hyresmarknaden skulle kommunen inte automatiskt spara 60 miljoner. Däremot skulle pengar frigöras för att hjälpa människor som har verkliga behov, men som nu inte kan få det boende de behöver.

Vad är det då som hindrar de 550 från att få hyreskontrakt?

Enligt Andreas Jarud, näringspolitisk chef på Fastighetsägareföreningen i Göteborg, handlar det från privatvärdarnas sida om förtroende. Eller snarare, bristen på förtroende.

- I stället för att så snabbt som möjligt försöka flytta en hyresgäst som skrämmer sina grannar gör socialsekreterare ofta allt för att den personen ska få bo kvar. Hur tror du hyresvärden reagerar nästa gång socialtjänsten vill placera en person i hans eller hennes fastighet?

ANNONS

Men möjligheten finns trots allt till bättre och för samhället oerhört mycket billigare boende. I dagarna väntar Stina, Kalle och lilla Elisabeth besked om en lägenhet med eget kontrakt. Hos allmännyttan.

- Vi har inte tittat på lägenheten än, men det låter som att allt ska ordna sig. Nu börjar ett nytt liv, säger Stina.

ANNONS