På olika ställen i världen har problemet diskuterats sedan 70-talet. Men Sverige har hamnat på efterkälken.
Förekomsten av plastpellets och mikroplast är ett miljöproblem som har lyfts fram i Sverige först de senaste ett till två åren.
– Det är först nu på sista åren som samtalet överhuvudtaget har dykt upp. Tidigare har man med tillståndsmyndigheter tittat på exempelvis buller, sotning och utsläpp av andra ämnen men inte plast, trots att detta är huvudprodukten, säger Martin Hassellöv, professor vid institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet.
Han har varit med i ett tvärvetenskapligt team som har kartlagt olika områden längst i Västsverige för att försöka skapa sig en bild av läckagen.
Och ett av problemområdena är Bohuskusten, enligt honom.
– Vi har försökt att spåra källorna och ser att det inte bara är polyeten-fabriken i Stenungsund utan även stödverksamheter som bidrar till spridningen av plastpellets, säger han.
"Hur är det möjligt?"
Trots att den amerikanska motsvarigheten till naturvårdsverket infört rekommendationer och regleringar för sina industrier sedan 90-talet, har Sverige inte haft samma framförhållning.
– Anmärkningsvärt är ju att det för bara ett par år sedan inte ens fanns som punkt i miljötillsynen. Vi ställde oss frågan 'Hur är det möjligt?' och började en kartläggning av alla tillstånd och dokument som rör sig mellan företag och tillsynsmyndigheter.
Resultaten visar att miljontals pellets sprids i natur och vatten varje år utan att lagstiftning eller reglering tar hand om problemet. För att motverka en fortsatt plastspridningen finns det en rad åtgärder att vidta.
– Dels så kan man arbeta med slutna system, i stället för att hälla plastpellets från ett ställe till ett annat. Även att om man arbetar utomhus så ska man se till att plastpellets inte sprids med regnvatten och blåst ner i våra vatten.
Delat ansvar
Ansvaret för att plast inte ska läcka ut i naturen ligger på både företagen själva, Länsstyrelsen och kommunerna.
– Utgångspunkten är att alla företag har ett ansvar utifrån miljöbalken, där står det att man ska vidta försiktighetsmått, minimera störningar och att företagen ska kontrollera sin verksamhet, säger Lena Gipperth, professor i miljörätt på Göteborgs universitet.
När det kommer till större företag krävs ett tillstånd som regleras av Länsstyrelsen. För mindre företag, som exempelvis transportföretagen, krävs inget tillstånd. Men de har fortfarande ett ansvar gentemot miljöbalken.
– Företag med tillstånd kontrolleras av Länsstyrelsen, där tillstånd inte krävs är det kommunen som ska kontrollera. Och detta är utöver företagens egna ansvar.
Och här har alla parter brustit?
– Ja, annars hade plasten inte funnits på stranden, säger Lena Gipperth.
