Eftermiddag på Haga Nygata. På trottoarstenen finns meddelandet: Det här är en politisk text. Det är prydligt textat med schablon och sprayfärg.
Snart kommer bokstäverna att saneras bort. Ytterligare några tusenlappar ur kommunens kassa. Chansen att någon åtalas för brottet är liten.
Ungefär fem unga killar i månaden åker fast för klotterbrott i Göteborg. Maxstraffet är fyra års fängelse. Märkligt nog betydligt högre än för bilinbrott eller misshandel som oftare än just klotter leder in på en kriminell bana.
Politiker och tjänstemän är bekymrade och letar efter vägar att hindra och minska klottret. Samtidigt arbetar konstnärerna inom graffitikulturen för lagliga väggar att måla på.
Ambivalensen blev tydlig när NK hade en "streetig" modevisning på Röhsska i höstas och anlitade en av landets mest kända graffitimålare för dekoren. Mainstreamkulturen suger gärna näring ur det förbjudna.
För förbjudet är det. Inte minst i Göteborg.
När bildläraren Lena Haraldsson på Schillerska gymnasiet frågade om eleverna fick måla på de fula och alltid nedklottrade små husen på skolgården fick hon först ja i fyra kommunala instanser.
- Så råkade jag fråga vilken färg som skulle vara lämplig när vi skulle spraya. Jag hörde medan jag sa det att det var fel ord. Det knastrade liksom till i luren och de bad att få återkomma.
Klotter har seglat upp som en viktig fråga för politiker i Göteborg. Så viktig att kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S) hellre pratade om klotter och nedskräpning än om till exempel segregation i sitt första maj-tal.
Hennes partikollega i kommunstyrelsen Helena Nyhus har hand om kultur- och fritidsfrågor.
- Vi är hårda i Göteborg, men det finns en anledning. Varje gång vi har haft projekt med lagliga väggar eller graffitikurser har klottret exploderat i stan. Jag tror inte det är möjligt att ha två linjer i den här frågan. Det funkar inte att säga: här får du måla, men femtio meter bort är det förbjudet.
Helena Nyhus ser klottret och nedskräpningen som ett resultat av ett allt mer individbaserat samhälle.
- För några år sedan hade vi koll på vilka som bodde i ett område. Om Kalle klottrade fanns det någon som sa till honom. Nu tänker alla att det är någon annans ansvar.
Från politikernas håll är buskapet att staden ska vara hel, ren och snygg. Och vad som är vackert och önskvärt i den offentliga miljön definieras i hög grad av tjänstemännen på de olika förvaltningarna.
Ingvar Brattefjäll leder det kommunala samarbetsorganet Trygg och vacker stad. Han framhåller det klotterförebyggande arbetet inom Ung kultur 116, ett drygt treåriga kommunalt projekt, både för att det samlar kunskap och för att det erbjuder unga ett alternativ.
Ingvar Brattefjäll talar gärna om legala väggar, ett krav som återkommer bland de graffitiintresserade. I dag finns inga sådana väggar i Göteborg men heller inget uttalat förbud i Trygg och vacker stads klotterpolicy. Ingvar Brattefjäll tror dock att politikerna inte är särskilt förtjusta i tanken.
Helsingfors framhålls ofta som en förebild i arbetet mot klotter. Där har myndigheterna arbetat genom att anmäla allt, sanera snabbt och ha en tuff attityd mot graffitikulturen. Men nu blåser vinden i en annan riktning i den finska huvudstaden.
I sommar sätts ett hundra meter långt graffitiplank upp på prov. Funkar det kommer det att bli en permanent graffitivägg. Och i Göteborg kommer ett medborgarförslag om en legal vägg att presenteras under 2009.
- Jag tycker det är bra om det kommer in en ordentlig ansökan om en legal vägg. Att det körs genom hela systemet. Men det räcker förstås inte med ett ställe att tömma en sprayburk på. Det måste finnas en plan runt det hela.
Exakt vad det skulle kunna vara har Ingvar Brattefjäll svårt att svara på men understryker att det måste finnas regler och mål för verksamheten.
Ritva Mustanoja och Daniel Andersson har arbetat med projektet Ung kultur 116 sedan starten för tre och ett halvt år sedan. På kontoret på Ekedalsgatan i Majorna sprider rislampor ett milt ljus som reflekteras i Daniel Anderssons många ringar.
Inom projektet talar de om en bukett av åtgärder som behövs för att undvika att målgruppen, 13-21-åringar, döms till höga skadestånd för skadegörelse. Basen för arbetet är dialog. Ung kultur 116 får namnen på alla som åker fast för klotterbrott och kontaktar dem. De erbjuds att delta i verksamheten Ung skapande på Röda sten och kan få stödsamtal, något som också erbjuds familjen.
Polisen uppskattar antalet aktiva klottrare till ungefär 300 och de som vill arbeta seriöst med graffitimåleri till omkring tio.
- Vi bedömer att antalet har minskat men de som är aktiva är superaktiva, säger Ritva Mustanoja.
- För många av våra unga handlar om att bli vuxen, om att prova på manlighet, om att vara lite rebell, förklarar Daniel Andersson.
De flesta Ung kultur 116 har kontakt kommer inte för att de har åkt fast. De dyker upp med kompisar eller för att föräldrarna är oroliga.
Ritva Mustanoja understryker att verksamheten måste ske på de ungas villkor och vara "på riktigt".
- Våra unga är inte så intresserade av sport eller annan ordnad fritidsverksamhet. Om vi generaliserar är det här ofta barn till akademiker, socionomer och konstnärer.
- Det är ganska långt ifrån mediebilden av hip hopare från Bergsjön med en k-pist i ena handeln och en sprayburken i den andra, fyller Daniel Andersson i.
Kortversionen är att de som anmäls för klotterbrott i allmänhet är ganska välmående och har god kontakt med föräldrarna. När de grips och det görs husrannsakan hamnar familjen i chock. En av Ung kulturs uppgifter är att finnas som ett stöd för familjerna och de gör en tydlig skillnad mellan det sociala och det rättsliga.
På andra sidan skranket finns bland andra de som äger hus i centrala Göteborg. Magnus Ersman på Fastighetsägarna företräder dem. Han säger att det är svårt att uppskatta kostnaderna för sanering men menar att de rör sig om tiotals miljoner kronor varje år. Han är positiv till Ung kultur 116 men tveksam till legala väggar som han menar "smittar" även omgivande väggar.
- Fastighetsägarna i Göteborg märker av klotterväggen i Mölndal. Att bara sätta upp ett plank och tro att det ska lösa några problem är enligt mig synnerligen naivt. Här måste tydlighet kombineras med dialog och en vilja att kompromissa.
På vilket sätt kompromissar du?
- Bland fastighetsägarna finns många som har lokaler. Men hittills har ingen kommit hit för att prata med mig om att få tillgång till någon vägg. Däremot ser jag en strid ström av vuxna som vill prata om klotter.
Att kontakta fastighetsägare är dock precis vad konstnären Carolina Falkholt gjort. Hon ringde ägaren till loppmarknaden Kommersen vid Masthuggstorget, och fick fritt fram att måla. Nu slingrar mediterande drakar, små barn och sagoväsen runt den ganska rucklig rivningskåkens fyra väggar.
- Det är en speciell känsla i kroppen att måla stort. Jag höll på i tre månader med de här målningarna.
En anledning till att Göteborgs stad är mycket restriktiv med tillstånd också för tillfälliga målningar är vad som beskrivs som "smittorisk", alltså att om det är målat någonstans blir det snart mer. Men runt Carolina Falkholts målningar finns inget klotter och bilderna utgör sedan en längre tid en fast punkt i stadsrummet. Hade väggarna funnits på ett kommunalt hus är det dock osannolikt att Caroline Falkholt fått ja.
För hur gick det för eleverna på Schillerska? Efter Lena Haraldsssons telefonsamtal blev det nej rakt över. Idén att pryda husen med schabloner av elevernas ansikten kunde inte genomföras som planerat. Istället målade de på lösa träskivor. En del av eleverna hoppade av projektet.
- Söta troll och nappar i träd är OK. Men när ungdomar vill måla ett hus på sin skolgård blir det stopp. Vilka signaler ger det? I kommunen talar de mycket om att målandet måste ske under "ordnade former". Kan det bli så mycket mer ordnat än på estetprogrammet på en skola? undrar bildläraren Lena Haraldsson.
