– Mår ni bra?!
Under torsdagseftermiddagen ekade den klassiska konsertfrågan över Gustaf Adolfs torg. Men den här dagen blev svaret ett rungande nej.
Vid mikrofonen stod huvudskyddsombud Terje Adkins, en av arrangörerna bakom Sveriges lärares manifestation, och i publiken fanns mestadels lärare.
Upprinnelsen är de nedskärningar som väntar skolan både lokalt och nationellt. I samband med manifestationen samlades också namnunderskrifter in som därefter lämnades till kommunfullmäktige.
Uppskattningsvis tusen personer var på plats vid manifestationen. Intill en banderoll som uppmanade makthavarna att stoppa nedskärningar på Bärbyskolan stod Elisabeth Näsström.
– Som lärare tycker jag det är viktigt att vara här, vi behöver mer resurser i skolan.
Neddragningar på hennes arbetsplats skulle, som på många andra, främst drabba elevassistenter.
– De finns ju där av en anledning, det finns barn som behöver dem för att deras vardag i skolan ska fungera, säger Elisabeth Näsström.
En stor trötthet
Den första av många rungade applåder under manifestationen fick Åsa Fahlén, förbundsordförande för fackförbundet Sveriges lärare, när hon påpekade att deras yrkeskår sysslar med undervisning och inte förvaring.
Efter henne talade HP Tran, lärare på Tångenskolan och känd skoldebattör. Han inledde med att berätta om kollegor som hade velat följa med på manifestationen, men inte orkade. Ett igenkännande mummel gick genom publiken.
– Jo så är det ju, viskade en man till sitt sällskap.
– Och vi är trötta på att vara trötta, sa HP Tran uppifrån sockeln till Gustaf II Adolf-statyn och drog ner ännu en applåd.
”Om inga fröknar finns, hur ska vi då få nya synapser?” Den frågan landade Alexandra Ågren von Schwerins förskoleklasselever i när hon berättade om nedskärningarna. Det var också budskapet på hennes banderoll.
– Vi måste bli bättre på att säga nej. För det är egentligen det detta handlar om; vår kår är så fantastiskt duktiga på att trolla med knäna, men det blir på bekostnad av eleverna, säger hon och fortsätter:
– Det blir också på bekostnad av mig, både privatliv och yrkesliv. Och min stora rädsla är att tappa glädjen till yrket. Jag har tyvärr redan varit i väggen en gång och jag vill inte hamna där igen. För jag har ingen plan B.
Värre i Göteborg
De politiker som fattat beslut om nedskärningarna hänvisar bland annat till den allmänna ekonomiska krisen.
– Vi är i ett extremt svårt läge ekonomiskt och det är vi inte ensamma om, utan det är samma för alla kommuner och regioner i landet, har kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius (S) tidigare sagt till GP.
Men fackförbundsordföranden Åsa Fahlén anser att det politiska stödet till skolan ser bättre ut i andra delar av landet.
– Jag är inte tillfreds med det jag hör här från Göteborg. Jag har själv jobbat som lärare här i många år och kan lätt föreställa mig vad de här nedskärningarna hade inneburit för mig om jag hade jobbat kvar. Det är väldigt kontraproduktiv.
Manifestationens kanske högsta jubel framkallades av kvällens tredje talare, Åsa Plesner från tankesmedjan Balans. Hon har tidigare arbetat i skolan men tvingats sluta på grund av utbrändhet.
Under sitt tal berättade hon, med viss sarkasm, om en lärdom från sitt nya jobb.
– Budgetar skrivs inte i sten, de skrivs i Excel och man kan ändra siffrorna i dem.
LÄS MER:500 tjänster ska bort från grundskolan
LÄS MER:Fem punkter: Därför blev rika Göteborg så krisdrabbat
LÄS MER:Nedskärningar väntar för förskolor och skolor
Debatt
LÄS MER:Alla löften om skolan är borta med vinden
LÄS MER:Att tvinga skolorna att skära ner i dessa tider oansvarigt
