14 månader efter skjutningen på Vårväderstorget plågas Viktor av svåra smärtor i den vänstra höften och ned i benet. Han har med sig en ryggsäck och plockar upp några av de morfinpreparat och andra värktabletter han nu tvingas äta varje dag – uppåt 15 tabletter dagligen. Det är doser som en häst skulle falla ned av, konstaterar han.
–Jag har fem frakturer och en metallskena inopererad från höften och ned till knät. Om jag går mer än 20 meter försvinner känseln i vänsterbenet, säger han och lägger upp benet på ett av de låga borden i tingsrättens foajé.
Viktor har just genomlidit den första halvan av den första rättegångsdagen. Den kommer att följas av ytterligare 30 dagar. Viktor skall vara med på alla.
–Jag måste. Jag vill se deras ansikten, dessa iskalla, känslolösa människor.
Viktor hade ätit en pizza och druckit en Fanta och stod vid spelautomaterna, långt in i restauranglokalen. Han väntade på sin son som fyllde 18 år denna dag i mars 2015. Som tur var hann sonen, och hans kompis, inte fram till Vår Krog & Bar.
När skjutandet började kastade sig Viktor ned på golvet och tog skydd vid Black Jack-bordet.
Han såg gärningsmannen som var utklädd i polisväst. Med stöd av sin egen militärutbildning i hemlandet kan Viktor säga att det var en man som hanterade vapnet väldigt bra. Viktor säger att han följde gärningsmannens blick när denne närmade sig i lokalen.
–Det räddade mitt liv. Han siktade på mitt hjärta men jag lyckades hoppa runt just när han sköt, och då träffade han i stället i min vänstra höft.
Gärningsmannen stod därefter två meter ifrån Viktor.
–Jag väntade att han skulle skjuta mig i huvudet men då hörde jag det klicka från magasinet.
Sedan gick det kanske en halv minut. Då hördes skott från utsidan. Gärningsmännen hade sprungit ut ur krogen, och skjutit ihjäl 20-årige discjockeyn Petar Petrovic som stod utanför och rökte.
Viktor låg inne på kroggolvet och försökte stoppa blodet som pumpade ur hans höft.
–Krutet. Och doften av blod. Det är något jag aldrig kommer att glömma. Det har satt sig i min hjärna.
Viktor opererades först en gång i fem timmar, efter några dagar en gång till. Viktor tror det tog lika lång tid. Sedan låg han en dryg månad på sjukhus. Året som gått har varit fyllt av bakslag.
–Jag har blivit sämre. Jag har smärta 24 timmar om dygnet.
Lika svårt som den fysiska smärtan är den psykiska plågan, som psykologbesöken hittills inte kunnat mildra.
–Jag äter sömntabletter för att kunna sova. Men jag vaknar av mardrömmar och kroppen skakar.
Han är inte längre den glada person han brukade vara och säger att han förändrats mycket. 70 procent av tiden ligger han i sin säng, går sällan ut. Glädjen är ersatt av sorg och värk.
Han delar sorgen med Petar Petrovic föräldrar.
–Jag kände Petar väl. Han umgicks med min kompis son. Den killen var som en ängel, säger Viktor.
Han tvivlar inte på att det är de skyldiga som sitter åtalade, och tror att de blir fällda.
–Absolut. Och det kan komma mer under rättegången. Jag tror att det finns minst två skyldiga till.
Viktor fick i akutläget hjälp av en gammal vän, en kvinna som brukar besöka Vår Krog & Bar.
–Förste polisman sa till mig att trycka på såret, att stoppa blodflödet. Han sprang vidare in i lokalen, det fanns dom med allvarligare skador. Många hade kulhål.
Kvinnan, som ännu så länge vill vara anonym, brukade gästa restaurangen varje onsdag.
–Ja, det är då jag slutar sent på jobbet. Då stannar jag till på vägen hem, tar en pizza och kopplar av. Det har jag gjort i många år, berättar hon för GP.
Hon har upplevt en skjutning tidigare på just Vår Krog & Bar:
–Det här var andra gången för mig. Det första var i samband med ett väpnat rån för ett antal år sedan, på den förrförre ägarens tid. Men det var ingenting mot detta.
Under månaderna efter dådet övervägde hon att aldrig återvända:
–Men så tänkte jag – ingen ska få förstöra vårt stamställe. Fast en sak är klar, jag kan inte dansa där längre. Det känns inte rätt, efter det som hänt.
