Barngrupperna i Göteborg ökar trots att pengar skjutits till. Det visade GP:s granskning. Samtidigt råder det brist på förskollärare.
Familjeterapeuten Jesper Juul, har mångårig erfarenhet med att jobba med barn. Han är tydlig med att ett barn som varje dag möter nya vikarier och okända ansikten känner sig svikna.
- Vikarier kan som högst tillgodose barns objektiva och generella behov som att få mat, gå på toaletten och så vidare. De här barnen upplever ett svek på precis samma sätt som om deras föräldrar lämnade bort dem till olika grannar och "nannies", säger Jesper Juul.
Sveket bottnar i att vuxenvärlden ser på barnen som "välanpassade", men egentligen mår barnen inte bra. Barnen försöker bara lösa en svår tillvaro och vara välfungerande på förskolan.
- De starka barnen med en omsorgsfull och sund familjebakgrund kommer att hitta sätt att vara oberoende av vuxna. De flesta kommer utveckla egocentriska egenskaper och mindre empati, säger han.
För de barn som saknar en omsorgsfull och stabil familj kommer anpassningen vara svårare. Hälften vill och hälften vill inte, menar Jesper Juul.
- Av de barn som är "svagare" vill ungefär hälften anpassa sig och lära sig att klara sig själva. Det kommer få allvarliga konsekvenser för deras förmåga att ingå i olika typer av personliga och sociala relationer senare i livet.
De barn som inte lyckas anpassa sig, kommer att utveckla destruktiva och självdestruktiva beteenden omedelbart. Och i det läget är trygga relationer med vuxenvärlden av enorm vikt.
Jesper Juul får medhåll från Gunilla Niss, barnpsykolog som jobbat med förskolefrågan i många år.
- Jag skulle vilja att man förbjöd grupper över 20 barn. Man skulle då kapa topparna i de största grupperna och sänka till kanske 18 barn. Gruppstorleken är den viktigaste kvalitetsfaktorn, säger Gunilla Niss som ser att vi i dag fostrar en hel generation på ett nytt sätt.
Många av dagens föräldrar har själva gått i en förskola med mindre barngrupper än vad deras barn gör. När Gunilla Niss jobbade som förskolepsykolog på 80-talet så var gränsen strikt på 15 barn per grupp. I dag ligger snittgruppen på 17,6 (2014) i Göteborgs kommun, en siffra som kan vara missvisande. Alla grupper är inte på den nivån, vissa ligger över och andra under.
- Stora grupper är rent skadligt för många barn. Jag kallar det strukturell barnmisshandel. Det handlar inte om elakhet, men om stress, stora barngrupper och lite personal. Många barn klarar sig, de är robusta och har det skapligt i övrigt men förskolan måste vara maximalt bra för alla barn, säger Gunilla Niss.
Jesper Juul anser att barn inte ska vara på förskolan längre än 9 timmar om dagen. Långa dagar i stora barngrupper ger avtryck på olika nivåer.
- Existentiellt kommer det leda till isolation och ensamhet - tillsammans med erfarenheten av att det inte lönar sig att be om hjälp. Emotionellt kommer det att medföra tristess, melankoli eller en konstant känsla av frustration och vrede. Socialt kommer det ofta leda till hyperaktivitet och aggressivitet, säger han.
Tillvaron i förskolan avspeglas också i familjerelationerna.
- Det kan liknas vid att en av föräldrarna skulle vara konstant missnöjd och stressad på sitt jobb. De andra familjemedlemmarna utvecklar då skuld – det vill säga en upplevelse av att inte räcka till som partner, förälder eller barn, säger han.
Föräldrar måste fråga sig vad som känns bra för dem och deras barn. De kan inte förlita sig på vad som är acceptabelt och inte.
- Nivån för vad som är acceptabelt har sänkts kontinuerligt i hela Norden de senaste tio åren. Det handlar om vad som är politiskt möjligt, inte om barns välbefinnande och utveckling. Föräldrar måste fråga sig: vad är okej för mig som mamma eller pappa? Är jag nöjd med min kontakt med mitt barn och har jag tid och möjlighet att njuta av samvaron och samarbetet med barnet? Det finns ingen nedre gräns för vad barn kan överleva men det finns gränser för vad som gör deras liv bra eller inte, säger Jesper Juul.
