Kanske har du sett scenen i Kay Pollaks "Så som i himmelen", där kyrkoherden Stig sitter vid sitt husaltare mitt i natten och ber om Guds förlåtelse för att han syndat genom att ha sex med sin hustru. Hans auktoritet har bytts ut mot undergivenhet och skam.
I Ingmar Bergmans "Fanny och Alexander" får vi lära känna den ondskefulle biskopen som predikar kärleksbudskap och samtidigt pryglar sina styvbarn hemma i den spartanska biskopsgården.
Porträttet av den maktlystne, asketiske eller dubbelmoraliske prästen är knappast unik inom populärkulturen. Och det saknar inte heller betydelse när vi söker svaren i var vissa av fördomarna om svenska präster kommer ifrån.
Fördomskollen
I den nya artikelserien Fördomskollen kommer GP att faktagranska vanliga fördomar om olika grupperingar i samhället, uppdelat utifrån yrke, politisk tillhörighet och geografiska områden.
LÄS MER:Skicka in dina fördomar till Fördomskollen
"From" är ett ord som ofta återkommer när en präst ska beskrivas. Om man slår på ordet dyker synonymer upp som "gudfruktig", "gudaktig", "varmt religiös", "rättfärdig" och "helig". Ett motsatsord är "syndig".
– Det finns en förväntan om att man ska vara extra from som präst. Att man ska gå i gudstjänst varje söndag, ha ett pågående böneliv, inte dricka alkohol eller svära. De kommentarerna kan man få, säger Lisa Westberg, församlingsherde och präst i Högsbo kyrka.
– Om att vara from är en förväntan på att vara bättre än någon annan, då har jag svårt att leva upp till det, och det är inte heller förenligt med min tro. Som präst är man en människa som alla andra, säger hon.
Blandar ihop begreppen
Frågan är vad ordets användare lägger för värderingar i begreppet. Kan inte en gudfruktig person vara otrogen eller för den delen dricka sig full en lördagsnatt? Och vad har i så fall fått oss att tro det?
Enligt Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap på Göteborgs Universitet, blandas "fromhet" inte sällan samman med "präktighet".
– Att präster är fromma är ju helt i sin ordning. Det är ju hela poängen med kristendomen. Att ha högre tillit till Gud än till sin egen förmåga, det är fromhet. Och det tar sig uttryck på olika sätt: som att be, gå i gudstjänst och att behandla sina medmänniskor väl. Men allmänheten har en idé om att präster ska vara präktiga. Vilket ofta tolkas som att man försöker visa sig vara bättre än vad man är. Och det är i det ordet som förväntningarna finns, säger han.
Synonymer till präktig är bland annat: "utmärkt", "förträfflig", "magnifik" och "ypperlig". Att en stor del av allmänheten förknippar dessa egenskaper med en präst beror på okunskap, menar Sigurdson.
– Många vet nog väldigt lite om vad en präst gör och vad det innebär att vara präst. Många har därför en ganska snäv bild av vilka slags människor som är präster.
Djupt moraliserande
Han menar också att en okunskap om den kristna tron har lett till att samhället målat upp religionen som "djupt moraliserande". En religion som uppmanar oss hur vi ska leva. Att man inte får skratta, svära, dricka alkohol, ha sex med mera. Något som i själva verket inte har med den kristna läran att göra.
Som exempel kan nämnas fördomen om alkohol som funnits sedan frikyrkorna växte fram hand i hand med nykterhetsrörelsen. Fördomarna om avhållsamhet kommer inte helt oväntat från den katolska kyrkan.
– Man brukar prata om att 'ha Luther på axeln', vilket innebär att ha dåligt samvete. Men det är en total missuppfattning om vad Luther egentligen menade. Man tror att den missuppfattningen härrör ur en folkvisa. Vad Luther stod för var i själva verket att befria oss från det dåliga samvetet.
Spridit okunskap
Sigurdson menar också att populärkulturen varit en del i att sprida okunskapen vidare genom böcker och filmer.
– Där surrar det omkring en massa idéer som inte alls behöver vara särskilt sanningsenliga för att etsa sig fast i oss. Och i brist på kontakt med faktiska människor som utövar religion så får de här fördomarna fäste.
Under en prästvigning får de blivande prästerna avge fyra så kallade prästvigningslöften till stiftets biskop. Finns något i dessa som innebär att en präst ska leva fromt eller vara from? Ja, i två av dem, menar Susanne Rappmann, biskop vid Göteborgs stift.
– Det fjärde löftet handlar om att man ska vittna om Guds kärlek, att leva helt och sant. Det tredje handlar om att man ska leva ett liv med Kristus som förebild. Många skulle nog säga att det finns en förväntan om fromhet här, säger hon.
Ett värdeladdat ord
Själv vill hon "absolut" uppfatta sig som from, men påpekar att det är ett värdeladdat ord som lika ofta kan uppfattas negativt som positivt.
– För mig är bönen och gudstjänsten viktig. Men också att leva vardagslivet och tänka att jag kan göra skillnad i det jag gör. Att exempelvis tänka på hur jag bemöter människor.
Men kan en präst förlora sitt ämbete för att hen inte levt fromt? Kan man göra "ofromma" handlingar och ändå fortsätta arbeta som präst?
Enligt Susanne Rappmann, som tillsammans med domkapitlet i stiftet avgör om en präst ska bli "avkragad" krävs att prästen ska ha begått en brottslig handling eller missbrukat sin ställning och sitt förtroende, för att hen ska förlora sitt ämbete.
Under de senaste fem åren har endast fyra präster inom Göteborgs stift förlorat sina ämbeten. En av dessa hade haft en otillbörlig relation i samband med själavård. Två andra hade lett gudstjänst i ett annat samfund, de överklagade senare och fick rätt. Den sista hade anslutit sig till ett annat samfund och därigenom brutit mot vigningslöftena.
– Jag vet faktiskt inte vad en "ofrom" handling skulle vara. Man kan misslyckas som präst och ändå få ha kvar sitt ämbete, säger Susanne Rappmann.
