Karin Eliasson sitter på sängen i sitt rum på Gråbergets korttidsboende i Majorna. Rummet delas med en annan kvinna som har besök av två bekanta, och Karin själv är upptagen med att packa i ordning kläder och andra tillhörigheter inför flytten med hjälp av sonen Mikael Eliasson. Efter en tuff vår har hon äntligen fått en egen lägenhet på äldreboendet Gråbergets seniorcenter.
– Det var jobbigt den sista tiden hemma innan jag fick en plats här på korttidsboendet. Det blev många turer till sjukhuset och det var tufft att vara hemma själv när jag började känna mig dålig. Särskilt svårt var det på nätterna, säger Karin Eliasson.
I början av året började hennes hälsa att vackla och tidigt under våren blev det sämre. Hon drabbades av hjärtsvikt, fick flera svåra lunginflammationer och en tilltagande demens gjorde det svårt för Karin Eliasson att komma ihåg att ta sina mediciner. Hon fick en pacemaker inopererad i början av mars, och på grund av lunginflammationer fick hon åka skytteltrafik mellan akutmottagningar och sin egen lägenhet.
– Det var en tuff period. Hon skrevs ut från sjukhuset dagen efter pacemakeroperationen och sedan dess har det krävts en mängd möten för att få en placering på korttidsboendet, och nu en riktig plats. Jag har verkligen fått kämpa, säger Mikael Eliasson.
LÄS ÄVEN: Mikael Eliasson kräver svar från Daniel Bernmar (V)
Karin var för frisk för att ta upp en plats på sjukhusavdelningarna enligt sjukhusen, men för dålig för att vara hemma själv. Trots hemtjänst och hemsjukvård blev situationen ohållbar. I april fick hon en plats på korttidsboende och i början av juni kom beskedet att hon skulle få en permanent lägenhet som står redo från och med i dag.
– Allt tar sin tid, så är det bara. Det var väldigt skönt att komma hit till korttidsboendet först, det är jobbigt att inte klara sig själv ordentligt. Nu har jag haft någon som tittar till mig hela tiden i väntan på den riktiga platsen. När jag blivit orolig eller känt mig dålig på nätterna så trycker jag bara på en knapp så har någon kommit, säger hon.
Karin fortsätter att vika några tröjor som hon lägger i en prydlig hög på sängen. Några kassar med tillhörigheter är redan packade och redo att bäras en våning upp i samma hus där den permanenta lägenheten ligger som både hon och sonen väntat på.
– Perioden innan vi kom till korttidsboendet var fruktansvärt jobbig. Det var väldigt viktigt att hon kom hit för hon hade aldrig klarat sig hemma. Nu när hon även fått en permanent plats kan jag slappna av mer. Men det har varit en pärs, säger Mikael Eliasson.
