”Det är mycket teater i kriminalitet"

ANNONS
|

– Kom inte och säg att kriminalitet inte är häftigt. För ungdomar är kriminalitet häftigt. Tyvärr.

Hussein Alsaidan förklarar vad som gör någon till en förebild för unga.

– Du vet uttrycket "sjuk"? Det är coolt, att vara sjuk.

Det "sjuka", extrema – det värsta – imponerar, menar Hussein. Det kan handla om att våga, om att köra ifrån polisen i 300 kilometer i timmen eller att röka en joint mitt ute på torget. Men det går att vara både sjuk och en bra förebild, tror Hussein.

– Nu har jag blivit sjuk som skådespelare, säger han.

ANNONS

Hussein växte upp i Hammarkullen, och säger att han och hans kompisar tidigt fick lära sig att de var annorlunda. Media skrev om hur farligt det var i deras område, och i skolan fick elever höra av lärare och rektorer att de aldrig skulle kunna lyckas. Hussein menar att många unga i Hammarkullen känner att de inte har något att förlora.

– Och delvis handlar det om pengar.

Husseins familj hade liksom många andra svårt med ekonomin, berättar han.

– Jag tror att det bildar en ilska hos dig.

Han beskriver viljan att visa att man är någon, och hur orättvist livet kan kännas för den som sköter sig i skolan. Den som begår brott kan tjäna mycket pengar, snabbt.

– Och det är honom som folk gillar, honom folk vill vara med. Tyvärr ses inte de lagliga, bra killarna som förebilder, säger Hussein.

Det var just bra förebilder som fick hans eget liv att förändras. För bara några år sedan jagade Hussein kickar genom att begå brott och experimentera med droger. Han hade gått ut nian helt utan betyg och gett upp gymnasiet. Men på fritidsgården tyckte Karwan Faraj och Wahid Setihesh att han borde vara med i deras teatergrupp.

ANNONS

– De hade respekt. Vi visste vilka de var. Och de sa att jag skulle testa, bara, säger Hussein.

Första gången stack han innan passet var slut. Men andra gången stannade han kvar.

– Jag märkte att shit, jag är bra på det här.

Han säger att det var självförtroendet som gjorde det, att han hade lätt för att gå all in. När teatergruppen satte upp "63 ljus", om Backabranden, gjorde Hussein scendebut.

– Det var ett bra tema för att få oss att börja. Och Karwan och Wahid gav aldrig upp. De jagade oss mycket, säger Hussein.

Han tror att det var ledarnas attityd och sätt att prata med gruppen som fick honom att satsa.

– De hade bra pedagogik. Vi var så offensiva, de visste hur man skulle handskas med det där, säger Hussein.

Han fortsatte med teatern, och fick möjlighet att läsa upp betygen samtidigt som han gjorde praktik som scentekniker på Stadsteatern.

– Stadsteatern är en fet praktikplats. Jag får en massa kontakter och tips av stora skådespelare, säger Hussein.

Förra året gjorde 19-åringen filmdebut i SVT:s webbserie Hashtag. Serien hade premiär i våras, och några månader senare blev Hussein en av de skådespelare som fick kultursommarjobb på Göteborgs stad.

ANNONS

– Teatern har blivit min räddning, säger han.

Han var bra på att begå brott, säger han. Snabb. Många äldre var intresserade av att få kontakt med honom.

– De kontakterna har försvunnit nu.

Hussein beskriver det som att han var ute och cyklade, använde sin talang på fel sätt.

– De respekterar dig inte för att du är du, utan för att de är rädda för dig.

Egentligen handlar det om ett skådespel, säger Hussein.

– Jag tror inte att någon är kriminell, eller har det beteendet, hemma hos sin mamma och pappa.

Många av vännerna Hussein har haft sedan han var liten finns kvar. Andra träffar han inte lika ofta längre.

– Det är ingen grupp jag glidit ifrån. Det är mer kontakter man inte träffar, eller har slutat göra affärer med.

Teatern tar tid och fokus i dag. Men Hussein förklarar att han inte vänt ryggen åt någon han tidigare umgåtts med.

– Det skulle vara respektlöst av mig att skita i alla som har brytt sig om mig. Även om man inte har så bra kontakt skulle de ändå ställa upp, säger Hussein.

Många har frågat varför han håller på med teater, kallat det fjolligt.

ANNONS

– Det har varit som en kulturkrock med den här gangsterfilosofin när andra ska vara rädda för en för att man ska få respekt, säger Hussein.

När sommarens föreställning kom till Hammarkullen och de spelade på torget tänkte Hussein att klarar han det här behöver han aldrig vara nervös igen.

– Nu har jag upplevt den värsta pressen, säger han.

Men de som har sett honom spela har fått respekt för det han gör, säger Hussein.

– Jag har fått in teatern i Hammarkullen.

I dag pluggar Hussein på Folkhögskolan i Angered, en fyra månader lång teaterkurs. Målet är att därefter läsa upp betygen, för att sedan söka till högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. En dag, när han är färdig med sin utbildning, vill han komma tillbaka och visa sina gamla lärare och rektorer hur det har gått för honom. Få revansch.

Hussein funderar länge innan han svarar på frågan om vad lärarna hade kunnat göra för att hjälpa honom.

– Jag tror att de hade kunnat fixa bättre förebilder.

Han berättar om "Dollar", en profil från Hammarkullen som blivit en framgångsrik affärsman i Japan.

– När han hade varit på skolan var alla inspirerade och ville satsa på utbildningen. Han var en häftig karaktär, hade pluggat utomlands och blivit framgångsrik genom skolan, som alla egentligen ska. Men han kom aldrig tillbaka. Vi skulle behöva ha en Dollar hela tiden. En som inspirerar, säger Hussein Alsaidan.

ANNONS

De som pluggat, jobbat och blivit framgångsrika utan att begå brott finns helt enkelt inte där.

– Var fan är ni? Alla bra förebilder borde steppa upp. Bli häftiga, låt ungdomar se upp till er. Gör det på ett taktiskt sätt.

I brist på andra alternativ är det de kriminella som syns på skolgårdarna och torgen.

– Man behöver inte gå en utbildning för att bli kriminell. Utbildningen är att skita i allt.

Själv tror Hussein att han hade kunnat påverka ungdomar, vara häftig och bra på samma gång.

– Det finns många ungdomar här som ser mig som en Zlatan.

För Hussein har teatern blivit en anledning att satsa på skolan.

– Jag tänker att jag lika gärna hade kunnat sitta på en anstalt nu, för att jag gjort något rån.

I stället har han siktet fast inställt på sitt mål – att bli anställd på Stadsteatern, som en del av skådespelarensemblen. De senaste åren har mycket förändrats, säger Hussein.

– Jag har mer att förlora i dag.

ANNONS