Vad förväntar du dig av veckans workshop?
–Framförallt att det blir andra ögon som kommer att se på Göteborg. Vad vi kan och inte kan göra. Och att vi får in flera olika förslag.
Det saknas annars inte visioner, ni hade för flera år sedan bland annat fyra idégrupper. Varför behövs det fler?
–Då handlade det bara om Södra Älvstranden, i dag är det ett mycket större område. Nu har vi en blandning, inte bara arkitekter utan även andra professioner. Och som jag sa, det är alltid så att om man kommer utifrån ser man saker på ett annat sätt.
När Götatunneln blev klar 2006 skulle Göteborg återförenas med vattnet. Varför har inget hänt under dessa fem år?
–Det är en lång historia med många sega diskussioner. Och jag tycker absolut att det tagit alldeles för lång tid. På slutet har det fastnat i frågan vilka hus som ska vara kvar. Byggnadsnämnden har grunnat på detta, men nu finns tydligen en majoritet för att Kinesiska muren och Merkurhuset ska vara kvar.
Det är många kockar i organisationen kring Centrala Älvstaden. Vem är det egentligen som styr?
–Det är kommunstyrelsen. Vi ville inte göra processen på vanligt sätt. I stället för parallella spår skulle fler se på problemen och lösningarna samtidigt. Vi ville se om vi kunde göra det bättre. Jag vet inte om det går snabbare men vi har i alla fall försökt.
Centrala Älvstaden är ett gigantiskt byggprojekt. Ett nytt Halmstad sägs det. Är det ångestfyllt?
–Det beror på vilken takt vi gör det i. Man behöver inte göra allt på en gång. Det är väl bra om vi lämnar något kvar till generationen efter också.
Vilken ordning vill du själv ta det i?
–Jag tror det är nödvändigt att börja med det som är planerat i infrastrukturpaketet, Marieholmstunneln och där nya Götaälvbron landar. Det blir mycket på Hisingssidan. Men jag tycker också att Skeppsbron borde vara klart att köra igång.
