Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Flytta på våldtäktsmännen - inte på offren

Svik inte de utsatta barnen, skriver Joakim Lamotte.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Tänk dig att en man på ditt jobb blir hämtad av polisen misstänkt för att ha våldtagit en kollega på arbetsplatsens toalett. Föreställ dig sedan att han, i väntan på utredning, får komma tillbaka till arbetsplatsen, medan din våldtagna kollega tvingas sjukskriva sig för att slippa träffa honom. Medan utredningen pågår letar mannen upp ett nytt offer och genomför ännu en våldtäkt på arbetsplatsens toaletter. Nu står han alltså åtalad för att ha våldtagit två kvinnor på samma arbetsplats, men stängs trots det inte av från sitt jobb. Istället får även denna kvinna sjukskriva sig och till slut byta arbete för att slippa träffa våldtäktsmannen. När han sedan döms för båda våldtäkterna hävdar arbetsledningen att beslutet att låta mannen vara kvar på arbetsplatsen var ett bra och korrekt beslut. 
Detta låter helt orimligt, eller hur? Självklart skulle mannen sannolikt ha blivit avstängd från sin arbetsplats i väntan på utredning. Men när samma sak sker i en skola verkar inte många höja på ögonbrynen, för när barn drabbas gäller tydligen helt andra spelregler. Faktum är att ovanstående scenario har utspelat sig på en högstadieskola i Uppsala under det senaste året. Jag har pratat med de båda utsatta tjejerna som känner sig otroligt svikna av lärare och skolledning. Båda vittnar om att de tvingades skolka för att slippa möta killen som våldtog dem. En av tjejerna bytte till slut skola för att hon inte stod ut. Att skolan nu kan gå ut och säga att ärendet sköttes korrekt är i mina ögon helt obegripligt.
En annan liknande händelse uppdagades för några veckor sedan på en skola i Lund. Där tilläts två killar gå kvar trots att de hade våldtagit en yngre tjej på samma skola. I det här fallet tvingades Lunds kommun, efter ett massivt mediedrev, gå ut och be flickan om ursäkt och erkänna att de hade gjort fel. Frågan är om ursäkten och erkännandet skulle sett dagens ljus om inte saken uppmärksammats i media. Förmodligen inte. För är det något som jag insett, efter att ha ägnat ett drygt år åt att besöka skolor och jobba mot kränkningar, så är det att det är mer regel än undantag att offer flyttas på, medan förövare får gå kvar. Oavsett om det handlar om mobbning, misshandel eller sexualbrott så är mönstret detsamma. Den som utsätts för kränkningar får ofta väldigt lite stöd och uppbackning. Samtidigt brukar konsekvenserna för den som utfört kränkningarna lysa med sin frånvaro. Personen i fråga får ofta gå kvar på skolan och fortsätta med samma beteende.
 Den här orättvisa behandlingen av utsatta ungdomar i svenska skolor måste få ett slut. Synen på offer och förövare måste förändras i grunden och den skolledare som inte sätter elevernas trygghet i främsta rummet borde bytas ut, utan att det måste till mediedrev. Allt annat är ett svek mot våra barn.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se