Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Fredrik Sandberg

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

För att behålla välfärden krävs mer än bara pengar

Om vi ska behålla dagens välfärdsnivå måste 90 miljarder kronor skjutas till fram till 2026, enligt finansministern. Och nästan lika oroande: för att täcka personalbehovet måste mer än varannan person som börjar jobba välja ett välfärdsyrke. Man kan verkligen undra hur det ska gå till.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

År 1950 gick det fem personer i arbetsför ålder på varje svensk över 64 år.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vid millennieskiftet var det snarare tre. År 2050 kommer det vara ungefär två.

År 1970 var medellivslängden i Sverige ungefär 74 år. I dag är den över 82 år.

Så där kan man hålla på och bolla med siffror en ganska bra stund – och de kommer att visa samma sak: att fler blir äldre och att det finns färre i åldrarna mellan 20 och 65 – alltså de åren vi tycker att det är rimligt att jobba – i jämförelse med hur många som inte är inom det åldersspannet.

LÄS MER: Åldrande Sverige kräver 90 miljarder

Allt fler äldre

Ett annat intressant mått kallas försörjningskvoten. Det handlar om hur stor andel av befolkningen som är barn och gamla i andel av de som är i arbetsför ålder.

I ungefär 50 år har nivån varit ganska konstant. Men under ytan har det varit en förändring: andelen barn har minskat lika mycket som andelen äldre ökat. De kommande åren väntas andelen barn ligga kvar på samma nivå, men de äldre öka.

Det vill säga: fler vårdkrävande äldre att ta hand om, färre unga som tryggar framtiden.

Enligt nya siffror som finansminister Magdalena Andersson (S) presenterade under onsdagen kommer allt detta göra att det krävs ytterligare 90 miljarder kronor fram till 2026 för att välfärden ska hålla samma nivå som i dag.

Vi har hört det förr

Det är en hisnande summa. Och det för att kunna erbjuda en välfärd som inte är det minsta bättre, varken för personal eller brukare, utan på samma nivå som i dag.

Diskussionen om de demografiska förändringarna och vad den gör med arbetslivet och vår gemensamma ekonomi är inte ny. Vem minns inte hur dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt skakade om en hel nation när han spådde att folk i framtiden kommer att behöva jobba till 75 år.

LÄS MER: Uppdraget till nämnderna – hitta besparingar i alla verksamheter

Och i Göteborgs stad pågår just nu en animerad debatt om vem som egentligen orsakat stadens skakiga ekonomi och – framförallt – hur det ska gå att få någon ordning på den framåt. Som vi berättade i förra veckan har den styrande alliansen gått ut med en uppmaning till alla nämnder att leta tänkbara besparingar, just för att andra och besvärligare tider väntar.

Det krävs mer än pengar

Redan för ett par år sedan beställde alliansen, som då var i opposition, en konsultrapport för att få svar på frågan hur de demografiska förändringarna skulle påverka Göteborg de kommande åren. Svaret: att det skulle krävas en skattehöjning med fem kronor per hundralapp fram till 2035 vid en kostnadsökning på blygsamma 0,5 procent – om man inte lyckas effektivisera verksamheten i motsvarande grad.

LÄS MER: Konsulter varnar för skattechock

Men det är inte bara pengar som krävs för att upprätthålla en rimlig välfärd. Det krävs händer som kan stå för omsorgen om äldre, undervisa barn eller utföra höftledsoperationer.

Redan i dag är det brist på förskollärare, specialistsjuksköterskor, grundskollärare och så vidare. Vilket i och för sig är fullt begripligt: välfärdsyrkena är sällan de mest välbetalda och i besvärande många av dem är arbetsmiljön tuff och sjukskrivningstalen höga.

Goda råd välkomna

Och till dessa branscher måste alltså 55 procent av alla som träder in i arbetslivet fram till 2026 lockas att börja jobba. Att jämföra med 25 procent de senaste 20 åren.

Magdalena Andersson utesluter inte skattehöjningar för att få ihop den här ekvationen. Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson talar i en intervju med TT om att det gäller att prioritera bättre.

Vi ska nog inte ta för givet att framtiden kommer att se ut exakt som de femtio år av stabil försörjningskvot vi har bakom oss.

För att få fram de pengar och den personal som krävs är alla goda idéer välkomna.