Ann-Sofie Hermansson kommer till kommunfullmäktige i sällskap med sin politiska sekreterare Moa Lisa Fransson. Stannar till vid en av demonstranterna som skriker slagord under ett gult paraply.
LÄS MER:Hemliga maktspelet bakom avgångskraven på Ransgård
De slänger några ord emellan sig. Skrattar.
Få politiker har så lätt för att närma sig väljarna, göteborgarna, som Ann-Sofie Hermansson. Under sin tid som Socialdemokraternas gruppledare har hon lagt mycket tid på att vara tillgänglig och nära folk. Öppna luncher. Soffan i soffan i Brunnsparken.
Båda gruppledarna sida vid sida
Samtidigt har fullmäktigegruppen inne i salen förklarat att de inte längre har förtroende för henne, bland annat för att hon kör sitt eget race, att ledarskapet brister. Att hon inte släppt in dem.
LÄS MER:S-krisen: Anna Johansson slutar som ordförande
I kommunfullmäktige råder ingen fri bordsplacering. Så där sitter de: Ann-Sofie Hermansson – som avsatts som gruppledare för KF-gruppen – bredvid Marina Johansson – som röstas fram som ny gruppledare av samma grupp.
LÄS MER:SSU-basen: Krisen tar fokus från de verkliga problemen
Och precis bakom: Shahbaz Khan som avgick som kommunalråd efter det att han blivit överkörd av Hermansson och hennes stabschef. Samt Mariya Voyvodova som beskrivit hur det var att jobba under Hermanssons ledarskap med orden "det var som att leva i en dysfunktionell familj".
Ja, det är annorlunda. Och – givetvis – ohållbart.
Vem för Socialdemokraternas talan?
Kvällens huvuddebatt handlar om budgetbeslut. Ann-Sofie Hermansson inleder med ett anförande. Ett par talare senare går Marina Johansson upp och säger liknande saker. Vem av dem talar för den socialdemokratiska gruppen?
Två allianspolitiker tar replik på Marina Johanssons inlägg. Ingen tar replik på Ann-Sofie Hermanssons. Det är som hon verkar i ett tomrum. Det är tydligt att någonting har hänt.
LÄS MER:S-krisen växer – nu är sönderfallet totalt
På sin blogg försöker Ann-Sofie Hermansson förstå vad. Hon skriver att "ett maktspel" är den rimligaste beskrivning hon kan ge. Hon ser anklagelserna mot henne som tunna, styrelsen har inget "case" – "när det kommer till kritan ska jag ärligt erkänna att jag inte vet varför styrelsen gör som den gör", skriver hon.
Två falanger på valturné
Men stenarna är satta i rullning. Hårda ord har utväxlats och satts på pränt. Ingen kan backa, konflikten måste föras in till slutet – extrakongressen den 3 mars.
Och fram till dess för partikamraterna sina respektive turnéer. Ann-Sofie Hermansson bjuder in till öppna luncher och kvällsmöten. Representanter för styrelsen åker runt på alla de årsmöten i S-föreningar som just nu hålls runt om i staden, för att ge sin bild till de föreningar som utser ombud som ska avgöra om de fortfarande har förtroende för Ann-Sofie Hermansson.
Eller kanske snarare: vem som ska bort. Och vad som ska bli kvar.
Ett helt avgörande val
För inte mycket talar för att allt kommer att vara frid och fröjd om Ann-Sofie Hermansson får fortsatt förtroende.
Om ombuden ställer sig på Ann-Sofie Hermanssons sida vänder de sig samtidigt mot styrelsen, som därmed till stora delar säkert kommer att bytas ut på den ordinarie kongressen i april. Och hur blir det med fullmäktigeledamöterna? Hur många av dem vill sitta kvar med en ledare vars omdöme de inte längre litar på?
Så extrakongressen handlar om mycket mer än förtroende eller ej för Ann-Sofie Hermansson.
I själva verket är det ett val mellan två helt olika partier.
